Bloggen flyttar

Nu äntligen har jag fått tummen ur att flytta bloggen till Wordpress! Jag har haft en hel del problem med bloggen och tack vare en jättegullig tjej som heter Lena, vars blogg du kan läsa på http://koala.nu/blahblah/, så är det äntligen ordnat! Jag som är så oteknisk kände mig så osäker på hur jag skulle göra. Lena erbjöd sig en kväll att hjälpa mig och jag blev jättetacksam! Tänk att det finns så gulliga och hjälpsamma människor som bara tar sig tid till att hjälpa utan att man ens bett om det! Bamsekram till dig Lena!

Den nya bloggen finns nu att läsa på:

http://mittlivprecissompafilm.wordpress.com/

Welcome to Sweden my parents-in-law

Tomorrow my parents-in-law are leaving England to come and visit us. They are going on the boat (with their own car) from Harwich to Denmark and then they will drive to Sweden. We are really looking forward to see them again and we can´t wait to be back on Friday night to meet them. This time is going to be different. They have got a rental apartment in the same area as we live to be able to come over for longer periods from now on. They will now be able to keep as much as they want of their own stuff here. I have a feeling my mom-in-law is excited to go shopping for furnitures and other things when they come over. I think my partner has already booked a trailer for them this weekend :-). IKEA here we come :-). It feels like it´s such a long time since we saw them and I know it has been hard for them to be away from their first grandchild. It will be exciting to see William meet his grand parents again. Even if we are sendning photos and videos of William from time to time it will be different for them to meet him now. A lot of things has happened since last time like William has got teeth, he is crawling, trying to stand up and he is much bigger. My parents-in-law will stay for a whole month so we will have plenty of time to spend together. I wanted to say this in English so they will understand how much we are longing for them. Welcome to Sweden. It feels so nice to say "see you soon" and know that it´s true. Lots of love and hugs from your son, daughter-in-law and your little William.

Magsjuka

Igår gick sambon hem från jobbet. Han hade fått magsjuka och blev sängliggandes resten av dagen och kvällen. Imorse var det min tur. Jag tänkte gå upp tidigt och ta en dusch för att vara redo när William vaknade. I duschen fick jag plötsligt jätteont i magen och blev illamående. Jag kom tillbaks till sängen och sa att det nu var min tur. Sambon var snäll och jobbade hemifrån idag för att hjälpa mig att ta hand om William. Jag orkade inte göra annat än att sova fram till lunch. Stackars William. En mamma som bara ligger och sover och inte orkar så mycket mera och en pappa som sitter vid datorn. Idag har jag lyckats äta en banan och två portioner hemlagad morotssoppa. Nu mår jag mycket bättre och det verkar som att vi drabbats av en endagarsmagsjuka. Imorgon kväll åker vi till syrran i Stockholm och stannar där till fredag kväll. Sambon ska gå en ledarskapskurs och jag får mysa lite med syrran och hennes familj ett par dagar. Sedan kommer svärföräldrarna från England på fredag kväll. Svärfar var här i november senast och svärmor när vi hade dop i september. Gissa om de längtar efter att få träffa William :-).

Shopping till morsan

Jag var ju också tvungen att utöka min garderob lite och på Sisters hade de en hel del fina grejer. Den här gången blev det en tröja och ett par festplagg, varav den svart/vita blusen med bandet under bysten blev lyckad på 30-årspartajet. Till ett par svarta byxor och med ett svart halsband blev den kanonfin. Vad det är uppmuntrande att shoppa! :-) Halleluja! :-)

Shopping till William

William och jag har varit på shoppingtur och jag blev jättenöjd med de senaste inköpen.

På Lindex hittade jag en söt body i glada färger och min kusin som också hängde på hittade ett par söta strumpor som slank med.

Jag har letat efter en bra jacka att ersätta fleeceoverallen med, nu när William börjar växa ur den och nu när våren är på väg. Lindex hade en bra vindtät jacka med inbyggd fleecetröja som kan användas separat. Valet stod mellan en klarröd jacka eller en i två olika blå nyanser. Valet föll till sist på den klarröda jackan som ännu är rätt stor åt honom, men den kommer att räcka ett bra tag framöver. I sommar blir den bra utan fleecetröjan och kanske att han kan ha den lite i höst.

Jag kunde inte bara låta bli att köpa den ursöta T-shirten med tillhörande mjukisbyxor på Lindex :-).

Ett par söta jeans blev det också i storlek 80. Det finns inget som är så gulligt som ett par jeans på de små :-). Jag måste säga att Lindex är underskattat, de slår H&M med hästlängder.

Till sist, men inte minst, hittade jag en jättefin fodrad fleecejacka på Intersport. Jag har länge letat efter en i turkost eller blått och de jag hittat tidigare har varit svindyra. Den här verkade vara av bra kvalitet och inte allt för dyr. Färgen är en klar favorit. Vad fin han ska bli min lilla älskling!

Apsmuggling i Västerlösa

Igår kväll lämnade vi William hos en av mina underbara vänner. Pappan till mina gudsöner som är 6 och 10 år. Sambon och jag skulle på 30-årsfirande på puben Bishop´s här i stan. En av sambons kompisar fyller och ville påbörja firandet lite. Sambon och fem andra killar i gänget (varav killen vi firade igår) fyller 30 i år och ska ha en gemensam fest i sommar, men det dröjer ju lite. Det gick jättebra att lämna William som verkade så glad och nöjd. Även att jag är jättenojjig över att lämna bort honom, så känns det skönt att lämna honom till en så nära vän. Kompisen, sönerna och William skulle äta ihop och sen se på Melodifestivalen som denna gången skulle sändas härifrån. Jag undrar vilket bidrag William röstade på :-). På puben åt vi gott och överlämnade en present i form av en fin flaska whisky. Presenten var nedpackad i min rosa Victoria´s Secret shoppingbag och killen såg lite förlägen ut. Efteråt sa han att han trott att vi köpt något sexigt till flickvännen åt honom. Önsketänkande? :-) Det var en trevlig kväll, men samtidigt lite långtråkig. Mina tankar gick ständigt till William och jag blev så glad när ett litet sött sms dök upp "Hej snyggingar! Er lille sötnos sover gott hos oss - han har varit glad och jättesnäll o ätit väldigt bra :-D. Ha en härlig kväll så syns vi imorgon! Kramisar". Då kunde jag verkligen koppla av och njuta av resten av kvällen som verkligen blev en av de roligaste kvällar jag haft på evigheter. Plötsligt slog sig två tjejer ner vid vårt bord. Vi var elva stycken och de knyckte ett par platser som blivit över. Jag reagerade på att den ena tjejen såg lite "bonnig" ut i omoderna kläder, lite mustach på överläppen och hon stoppade in snus efter snus som en riktig karl. Efter ett stund började hon stöta på en av killarna i vårt gäng som hade sin flickvän sittandes mitt emot honom. Hon riktigt hängde över honom och ytterligare en kille och vi andra spärrade upp ögonen. Hon började slänga med håret, pilla med håret och charma. Killen hon stötte på visade sig vara en värdig motståndare. Hon visste inte vem hon gett sig i lag med och de följande timmarna följdes av ett oräkneligt antal skrattanfall. Killen drev henne till vanvett genom att hitta på de mest osannolika historier om sig själv och vi andra skrattade så att vi tjöt. Tjejen var full och var riktigt på hugget för att diskutera. Då och då lade hon in en ny snus och rätt som det var drog hon upp blusen och satt och pillade sig i naveln. Vi trodde inte våra ögon :-). Killen hittade på att han var kirurg och fått sitt certifikat i Dubai genom att sälja ett par kameler och ett gammalt ex som han inte hade någon användning för. I nästa ögonblick var han en taxichaufför, en så kallad "black driver". Den ena historien var värre än den andra och när vi hörde honom berätta att han höll på med apsmuggling i Västerlösa (där tjejen bodde) exploderade hela gänget i skratt. Tjejen blev till sist galen på honom, men fortsatte att munhuggas. Till sist sa hon att killen var dum i huvudet och att det stod skrivet Mantorp i pannan på honom. Vi fattade inte att hon inte bara gav upp och flyttade till ett annat bord. Ingen av dem gav vika och diskussionerna fortsatte tills att det var dags att bryta upp. Det var länge sedan jag skrattade så mycket att tårarna rann. Vilken kväll! Det sista vi såg av tjejen var att hon satt och höll för näsan medan hon svepte ytterligare en öl. Det tog ett tag att fatta att hon gjorde det för att bli av med sin hicka. Efteråt försvann hon till toaletterna och där blev hon kvar tills att vi gick. Väninnan som tyst suttit och iakttagit det hela pustade nog ut lite när vi försvann :-). Snart är det dags att åka och hämta våran lilla älskling och jag längtar efter att få krama och pussa på honom igen. Det ska bli spännande att höra hur det har varit. Time for breakfast :-).

En sång som berör

En av nutidens "radioplågor" heter Apologize med OneRepublic. För mig är den ingen plåga, utan varje gång jag hör den höjer jag volymen. Jag lyssnar på den om och om och om igen och varje gång jag hör den berör den mig så djupt att jag gråter. Jag har funderat på varför och det enda jag kan tänka mig är att det har att göra med mitt förflutna. Jag har många starka känslor i bagaget och mina allra närmaste finns inte längre så att jag kan säga att jag förlåter dem. Mamma och pappa, jag förlåter er. Jag vet att ni inte visste bättre och gjorde det bästa ni kunde för att älska och uppfostra mig. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Prata med era nära och kära, säg att ni älskar dem och förlåt dem deras misstag. Innan det är för sent...

I'm holding on your rope,
Got me ten feet off the ground
I'm hearing what you say but I just can't make a sound
You tell me that you need me
Then you go and cut me down, but wait
You tell me that you're sorry
Didn't think I'd turn around, and say...

It's too late to apologize, it's too late
I said it's too late to apologize, it's too late

I'd take another chance, take a fall
Take a shot for you
And I need you like a heart needs a beat
But it's nothing new
I loved you with a fire red-Now it's turning blue, and you say...
"Sorry" like the angel heaven let me think was you
But I'm afraid...

It's too late to apologize, it's too late
I said it's too late to apologize, it's too late

It's too late to apologize, it's too late
I said it's too late to apologize, it's too late
It's too late to apologize, yeah

I said it's too late to apologize, yeah-I'm holding on your rope, got me ten feet off the ground...

Att beta av "Att-göra-listan"

Idag har jag jobbat hårt på att försöka stryka några streck över min senaste "Att-göra-lista". Om ni bara visste vad många listor jag har :-). Unbelievable.

* Pluggat lite (hemligt värre :-)) - check!
* Kommenterat på andras bloggar och skrivit ett nytt inlägg - check!
* Sett över ekonomin och uppdaterat hemmabudgeten - check!
* Fixat lunch till sambon kom hem (även att han redan ätit - grymt) - check!
* Tvättat några maskiner - check!
* Bokat en tid hos fotografen för avhämtning av förstorad gravidbild - check!
* Kollat upp var jag ska lämna in DVD kameran på service (blurrig skärpa, suck!) - check
* Bokat tid med en snickare (för inspektion) som ska hjälpa oss att bygga om altanen - check!
* Ändrat tid hos terapeuten nästa vecka, eftersom sambon inte kunde vara barnvakt då - check!
* Meddelat kommande lördagens barnvakt på telefonsvararen vilken tid festen börjar - check!
* Skrivit en inköpslista för fredagens shoppingrunda - check!

Nu ska jag ta tag i att läsa lite igen och sen är det nog dags för William att vakna och äta lite gröt. Jag har visst betat av allt jag hade tänkt för dagen och det är bara babysimmet som återstår. Duktig flicka! :-)

Sleepless in Linköping

Natten som var låg jag sömnlös igen. Förresten började det med att jag for upp och tog tag i sambon som vaknade till och undrade vad jag höll på med. Jag drömde precis att William höll på att ramla ur sängen och skulle precis rädda honom. Fast jag väckte en grymtande sambo istället :-). Efter det kunde jag bara inte sova. Vid tretiden funderade jag på att gå upp och sätta på TV:n. Jag var för trött för att gå upp och det blev ett evigt rullande fram och tillbaks i sängen. Mitt vänsterben värker om nätterna att jag håller på att bli galen. Jag har haft problem med höften några år och har ex. inte kunnat sitta i skräddarställning på grund av smärtan. Knepigt! Yogan har därför varit lite av en plåga och det kanske är därför som benet värker. Nu ilar en smärta uppifrån höften, ner genom låret och ut i vaden. Jag har ingen aning om vad som händer och det går inte att sova av smärtan. Efter en sömnlös natt blir hjärtklappningen så mycket värre och ångesten kommer smygande. Typiskt! Sedan är både jag och William förkylda och William är också inne i en separationsångestfas. Han kryper efter mig vart jag än ska, gnäller, rycker mig i byxbenen och vill komma upp. Det känns lite mysigt att han vill vara nära fast det går till en viss gräns. Jag har lite annat jag måste göra också. Idag känns det inget vidare. Jag hoppas att dagen blir bättre än vad det ser ut som nu. Om vi orkar ska vi gå på babysim ikväll eftersom vi missade i måndags. Det vore kul att komma ut lite idag i alla fall. Nu ska jag se över ekonomin lite medans William sover och sen är det dags för frukost och påklädning. Man kan ju inte gå och lufsa i morgonrocken hela dagen :-).

Är det samma kille?

2 veckor: 2,8 kg och 51,5 cm lång

8 månader: 8,5 kg och 71,5 cm lång

Många har frågat om William fortfarande är samma kille :-). När han föddes var han så liten och efter att ha gått ner 300 gram blev han som en liten fågelunge. Vi var oroliga över att han inte gick upp i vikt som han skulle. Han hade rödbrunt hår som pappa och mörkblå ögon som alla nyfödda har sägs det. Idag är han en kille med babyhull, blont hår och mörka ögon som skiftar ena stunden i grönt och andra i brunt. Vi tycker själva att han är helt förändrad, men vi har älskat honom precis lika mycket hur han än sett ut. För oss är han den sötaste ungen i världen och behöver jag säga att vi är stolta :-). Puss på dig lilla älskade gubben!