Deppig, deppigare, deppigast

Fy vad livet är trist just nu. Det är grått och trist ute. Jag är trött och illamående. Idag fick jag reda på att min sambo måste åka på en ny tjänsteresa trots att vi trodde att det var över med dem för i år. Jag blir så arg och besviken! Varför måste de skicka honom hela tiden? Det finns väl andra som kan åka! Jag tycker hela tiden att jag blir besviken över min sambos arbete och hans sätt att planera tiden. Var finns jag? Det känns som att jag invärtes bara skriker efter uppmärksamhet och av ren frustration. Jag har inte lust med någonting just nu. Allt är bara tråkigt tråkigt. Jag hade en vision av att vi skulle renovera något i huset eller bara sitta ner och gladeligen planera inför något husgöra. Vi har varken tid, ork eller pengar. Det är nätt och jämnt att någon av oss vattnar blommorna, tar tag i tvätten, dammsuger eller ger katterna någon uppmärksamhet. Allting kretsar kring min sambos arbete känns det som. Jag avskyr det! Just nu hatar jag det! Om han inte jobbar över ska vi umgås med arbetskamrater som jag inte har något som helst gemensamt med. Jag vill bort från jobbet! Vill inte vara här längre. Idag hade vi ett möte på jobbet och jag blev tillfrågad om jag kunde tänka mig att resa utomlands till vårt andra kontor. Nej, aldrig! Måste allt kretsa kring det här företaget. Jag bara kräks på det! Fy! Det är en pina att släpa sig upp varje morgon för att ta sig till jobbet och att försöka vara entusiastisk. Idag är en riktigt deppig dag och jag längtar bara bort. Bort till något varmt och skönt ställe där min sambo och jag får vara ifred från alla människor som rycker och sliter i honom, från allt vad datorer och mobiltelefoner heter. Är det så här livet ska vara? Nej, verkligen inte! Det finns så mycket mer i livet, så många vackra och trevliga platser. Just nu ser jag fram emot att fira julen hos svärföräldrarna i England. Det kommer att bli en annorlunda jul det kan jag lova. Min älskade mamma och pappa finns inte längre hos mig och jag intalar mig att det kommer att göra mig gott att resa bort ett slag över julen. Jag avskyr allt vad julen heter, men jag kommer i alla fall att få vara tillsammans med min älskade sambo i två veckor utan någon kontakt med jobbet. Ha, ha! Det kan de gott ha! De kan klara sig bäst de vill utan honom då. Det är nästan värt en segerdans :-). Ja, jag vet! Jag är bara lite knäpp ibland. Men det måste man få vara. Man kan ju inte acceptera vad som helst och vad tråkigt det skulle vara om alla var "normala". Nej fy för den lede! Våga vara annorlunda och våga säga nej! Jag lovar att det är som balsam för själen :-).