Graviditetskrämporna har anlänt

Nu börjar det? I helgen som var fick jag ont i ena skinkan och värken strålar ner i benet. Ischias eller foglossning? Något av det är det och jag går och linkar. Det är inte skönt kan jag lova! Jag som "bara" haft hjärtklappningen innan och sagt att jag varit förskonad, men hjärtklappningen är ju det allvarligaste. Sedan är det sömnen. Tänk om man fick sova en hel natt utan att vakna upp, vända och vrida sig och springa och kissa. Jag är så trött och det är inte lätt att hålla tempot på jobbet. Det är mycket att göra på jobbet och att lära upp en ny person under en och en halv månad känns som en evighet. Man kan ju inte gå på toa utan att säga till vart man tar vägen :-). Jag som gillar att sitta för mig själv och jobba i min takt. Som tur är så är min ersättare en jättetrevlig tjej med glimten i ögat och vi kommer bra överens. Det ska bli så skönt att lämna över och att få gå hem om om ca. fyra veckor. Tänk att det inte är längre än så! Idag var vi på föräldrautbildningen och vi pratade smärtlindring och fick se en förlossningsfilm. Snart är vi där! Hjälp! Tänk om jag inte klarar av smärtan?! Nervositeten kommer krypandes ibland, men jag försöker peppa mig själv till att jag minsann ska klara av det. Det måste bara gå bra och bebisen ska vara frisk och välskapt! Om det går vägen med allt kommer jag att vara den tacksammaste varelsen på denna planet! Jag har upplevt så mycket negativt i mitt liv och haft det väldigt jobbigt under många år och jag hoppas att det här är vändpunkten. Tänk på mig när det är dags! Jag tar emot alla positiva tankar med stor glädje! Faktiskt har jag fastnat på kontoret, men ska snart åka hem. Vi har bytt ut gavlarna på spjälsängen och den står hemma och väntar på att bli ihopskruvad. Sedan ska här tvättas lakan och bebiskläder och den fina spjälsängen kommer att finnas i min tankar under förlossningen. Tänk att få bädda ner våran lilla bebis i den! Vilken lycka! Kramar till er alla!