Dopet

Nu äntligen efter den senaste tidens alla måsten har jag fått en stund att sitta ner och skriva lite. William ligger i vagnen och snusar (eller rättare sagt rosslar av sin förkylning). Sambon är ute i garaget med ett par kompisar och mekar med sin rallybil. Här sitter jag med en sen frukost som består av två grova ost- och skinkmackor, en skål med yoghurt och min favoritmüsli med papaya och ett glas apelsinjuice. Tiden har gått så fort! Tänk att lillkillen nu är 4 månader redan!

Dopet som var den 16 september gick jättebra och jag känner mig så nöjd. Trots att jag var nervös och ser illa ut på korten som togs med ett knappt igenomkammat hår och dålig hållning så är jag nöjd. Det här var vår lilla älsklings dag och huvudsaken var att han var fin och hade det bra. Morgonen började med att jag och min kusin åkte till församlingshemmet för att ställa iordning möbler och duka. Sedan åkte vi hem för att duscha och göra oss i ordning. Som tur var hade vi svärmor och svägerskan på besök och de tog hand om William medan sambon och jag förberedde oss. Vi tänkte var på plats en timma innan och innan vi åkte ringde min äldsta syster som var på väg från Stockholm med familjen och sa att hennes yngsta dotter blivit magsjuk på resan ner. Vad tråkigt att min yngsta systerdotter och syrrans man inte kunde vara med på dopet. Vi bestämde att hon fick ligga och vila på vår soffa med pappa som sällskap. I bilen på vägen till dopet kom vi på att vi glömt dopklänningen hemma :-). Syrran som åkte i bilen bakom oss tillsammans med sin andra dotter och min svärmor och svägerska vände om för att åka och hämta klänningen. Vilken bra början! :-) På plats såg vi över lokalen vi hyrt och snart blev det dags att förbereda William. Jag fick stor hjälp av mina andra två systerdöttrar från Åtvidaberg med att byta om på William och mina syrror hjälpte också till. Släkt och vänner strömmade in i kyrkan och vi hann att heja på många innan det var dags att sätta oss. Prästen Annika inledde dopet på svenska och pastorsadjunkt Jonas översatte till engelska och sedan gjorde de så genom hela dopet. Jonas var verkligen kass på engelska, men han gjorde sitt bästa och jag hade inga problem med det :-). Resultatet blev en lycklig svärmor och svägerska som kunde hänga med på vad som sas. En av de fyra faddrarna, Maria, läste dikten Älskade barn. Den dikten är så vacker och Maria gjorde det så proffsigt och med stor inlevelse. Tack snälla gumman för att du ställde upp och läste dikten till William! Sambon läste en tackbön och trots att han inte ens knappt kikat på texten läste han den väldigt bra på svenska för att sedan fritt översätta den till engelska. Bra gjort älskling! Fadder Henrik läste en text Jesu lärljungar... och det gjorde han väldigt proffsigt på båda språken. Tack snälla Henrik! Fadder Matilda hade fått uppgiften att hälla upp dopvattnet under tiden som prästen läste en text och det vill jag tacka henne för! William sov sig igenom den första delen av dopet och vaknade först när prästen hällde vatten på hans hjässa. Det måste ha varit en smärre chock att precis nyvaken bli upplyft för att kika på alla åskådare som samlats för att fira honom medan prästen sa - Så här ser en nydöpt William ut! :-). Något som också var en höjdpunkt under dopet var när Therése sjöng sångerna Himlen måste sakna en ängel och What a wonderful world. Tack snälla gulliga Therése för att du tog dig tid att sjunga på dopet! Trots att kantorn spelade lite falskt tänkte man knappt på det för din underbara röst som fyllde kyrkan. I slutet var det dags att få ta emot dophandlingarna och dopljuset och sedan blev det en stund för fotografering. Efteråt knallade vi över till församlingshemmet och där satte min kusin fart med att duka fram smörgåstårtor och dricka. Både hon och mina två systerdöttrar från Åtvidaberg dukade fram, plockade bort och skötte diskmaskinen i köket. Jag är så evigt tacksam för att de ställde upp och hjälpte till! Hur hade jag annars hunnit med att äta och umgås med folk. När jag träffade systerdöttrarna sist fick de var sitt presentkort att nyttja på Gina Tricot och det uppskattades :-). Nästa gång jag träffar min kusin måste jag se till att uppskatta henne. Vi fick en hel massa fina presenter och alla tyckte att dopet hade varit så fint och lyckat. Till och med sambon som hade varit skeptisk till dopet verkade nöjd och belåten :-). Ett sista stort tack till alla som var med och firade vår lilla William! Det blev en oförglömlig dag för oss! På kvällen var vi jättetrötta men tog ändå ett ryck för att åka och städa klart lokalen. Det var så skönt att allt var diskat och torkat och vi hade bara att dammsuga och moppa golven. Sedan åkte vi hem till svärmor och svägerskan som sett efter William åt oss och vi kröp i säng tidigt. William sov 1o (!) timmar i sträck efter dopet och var lite tagen dagen efter men blev snart sitt vanliga spralliga jag. Vår älskade lilla William, du betyder allt för oss! Tack för att du finns!