Illamående och sen pizzaleverans

Åh detta illamående! Egentligen ska jag inte klaga, jag har en arbetskollega vars fru spydde sig igenom 7 månader av sin graviditet. Hon blev till och med inlagd på sjukhus med dropp. Vardagen bestod av att packa spypåsen i jackan, ge sig ut och spy på bussen eller i en papperskorg någonstans om hon nu inte var sängliggandes. Hon fick vara glad om hon fick behålla en macka i magen en dag. Än så länge har jag inte spytt vilket jag är tacksam för, men usch vad trist det är att vara illamående. Jag äter konstant och jag blir hysterisk om det dröjer för länge mellan målen. Igår kväll jobbade sambon och jag över och jag förslog att vi skulle beställa hem pizza. När vi cyklade de 5 km hem hade jag bilden av pizzan framför ögonen hela vägen :-). Så fort vi kom hem slängde jag mig på telefonen och beställde pizzorna. Sedan tog det 45 min innan pizzorna kom. Under den tiden höll jag på att göra min sambo galen :-). - Men var är pizzorna? Ska jag ringa dem igen? Tänk om de inte hittar hit? Nu måste de ju ändå var här snart? Kan inte du gå och kolla om de kommer snart? Så där höll jag på och när pizzorna kom kastade jag mig över pizzan som ett utsvultet djur och aldrig har något smakat så bra. Jag äter sällan en hel pizza, men jag lovar att jag hade kunnat äta en och en halv. På natten hade jag sådan magvärk och var så illamående att jag låg och gnydde i sängen medans min sambo klappade min arm. Jag lyckades somna efter mycket om och men och idag vaknade jag upp och konstaterade att magvärken var borta men att illmåendet var kvar. Det känns som att allt kretsar kring att tänka på nästa måltid och vad jag är sugen på. Är detta normalt? :-) Ikväll när min sambo lyckats slita sig från sitt arbete ska vi åka hem och laga fläskfilé med ugnsstekt potatis och bearnaisesås. Hur länge sedan var det inte jag åt det? Kan graviditetet ändra vad man är sugen på att äta? Nu får jag nog försöka dra med mig min sambo hem så att jag får mat innan jag nått full panik :-). Ha´en trevlig lördagkväll!