30 dagar kvar

Om jag ändå kunde få tid till att blogga! Tiden bara rinner iväg! På jobbet är det hektiskt med att försöka hinna lära upp min ersättare innan jag går hem. Hemma har vi renoverat och inrett både barnkammare och sovrum. Om några veckor kommer det nya köket och det ska samordnas med både snickare, elektriker och rörmokare. Puh! Foglossningen har blivit värre och värre är även svullnaden i i kroppen av allt vatten. Bebisen sprattlar och verkar nöjd och jag har börjat räkna ner. Min sambo verkar försöka hinna med så mycket som möjligt innan bebisens ankomst och jag försöker lugna ner honom och få honom att inse att livet faktiskt även går vidare efter sedan bebisen kommit. Jag måste erkänna att jag börjar bli nervös inför förlossningen. Jag har införskaffat en ny förlossningsväska och har påbörjat packningen, men än så länge ligger där bara ett förlossningsbrev och en blodgruppering från barnmorskan. Spjälsängen är bäddad och nu är alla andra lakan och de få bebiskläder vi har tvättade. Nu återstår bara att stryka de små lakanen och kläderna. Min sambos familj i England börjar bli rejält exalterade och jag försöker delge dem lite om vad som händer emellanåt även att tiden inte alltid räcker till. Fyra veckor kvar alltså. Det känns som ingenting. Är jag verkligen redo för det här nu? Bebisen längtar jag efter, men man ska ju föda också och det har jag delade känslor inför. Klarar jag smärtan? Jag hoppas att det kommer att fungera bra med profylaxandning och lustgas, men sådant vet man ju inte. På jobbet har jag mer eller mindre lagt av känner jag. Om knappa två veckor går jag hem och det ska bli så skönt att få lämna över. Mitt fokus kretsar kring att förbereda mig inför bebisens ankomst och jag skulle bara vilja krypa in i min bubbla just nu och vila och njuta av den sista tiden av graviditeten. Solen skiner och efter dagens vattengympapass gick vi ett gäng blivande mammor till Trädgårdsföreningen för att äta lunch och fika. Jag var tillbaks på jobbet vid halv ett och jag kände ingen som helst arbetslust. Vad skönt! Nu är det verkligen snart dags att gå hem! Vem är du lilla bebis i min mage? Börjar du bli redo? Jag längtar efter att få möta dig. Snart får vi se vem du är. Längtar.