Home sweet home

De sista dagarna i England gick fort. I tisdags lämnade vi William hos sambons syrra och åkte på shoppingtur. Jag hittade ett par snygga svarta läderboots på Clarks och några små presenter till kattvakterna. Vi har också inhandlat en del kläder till William och vi har fått en hel del kläder till honom, både köpta och hemstickade. På tisdagkvällen träffade vi ett par gamla studiekompisar till sambon på en pub. Det pratades en hel del gamla minnen och det var kul att få höra om sambons tidigare liv. Igår morse var det dags att packa igen. Det var svårt att få ner en resesäng, alla saker som vi fått till William och all tidigare packning. Vi lyckades pressa ner nästan allt, men lämnade lite till svärfar att ta med på lördag. Svärfar kommer över ett par veckor till oss för att hjälpa till med lite husgöra och för att få lite mer tid med William. Vi sa hej då till sambons syrra och mormor innan vi satte oss i bilen med svärföräldrarna för att åka till John Lennons flygplats i Liverpool. Svärmor kramade om mig hårt och länge när det var dags att checka in och sa att hon inte kunde fått en bättre svärdotter. Det kändes i hjärtat. Vi tog oss en burgare innan vi gick mot gaten. William somnade i mina armar och vaknade upp ombord på planet. Jag gav honom en flaska tillägg och hoppades på att han skulle somna men icke. Sambon fick ta hand om William under den två timmar långa resan. Jag hade hjärtklappning och panikångest. Det här är sista gången jag flyger, tänkte jag, fast jag visste att det inte var det. När sambon gick för att hämta bilen på långtidsparkeringen fick han se att den var helt täckt av snö och is. Han fick gräva fram den med händerna, utan vantar och höll på att förfrysa fingrarna. William och jag hade det varmt och skönt inomhus tills han kom för att hämta oss. På hemvägen var vi helt slut. Klockan var ett när vi lämnade Skavsta och vi stannade på en mack för att köpa lite frukost. Jag tror att jag slumrade i baksätet på vägen hem. Sambon satt och gäspade stort, men lyckades hålla sig vaken. William sov gott hela bilresan och jag gick direkt och la honom i spjälsängen. Vi åt ett par mackor och började packa upp lite innan vi gick och la oss. Jag tror att vi somnade halv fyra. Imorse vaknade sambon vid nio och gav sig iväg till jobbet. En trekvart senare kom Helén med våra katter och vi hann prata lite innan hon gav sig iväg till Universitetet. Ett stort tack till Helén och hennes man som sett efter våra busiga katter under resan! Jag har matat William som nu har somnat igen. Jag själv sitter i sängen iförd min vita kräksdoftande morgonrock (jag kom på att William kräktes på den innan vi åkte) med laptopen i knät. Vi skulle varit på babysim idag eller fikat med vattengympamammorna, men jag sa ifrån. Vi är snörvliga och trötta och det känns som att det bästa är att vara hemma och vila. Jag undrar om jag ska ta mig något att äta eller ta en liten lur medans William fortfarande sover. Troligtvis ska jag nog vila lite för att orka med dagen. Nu är vi hemma igen i vårt älskade hus och jag ligger i min kräksdoftande älskade morgonrock i min älskade säng :-).