Greetings from Birmingham

Igår kväll landade planet i Liverpool. Planet var lite försenat och William blev lite ledsen innan vi kom ombord. Under resan fick jag panikångest när jag kände konstiga hjärtslag och myrkrypningar i benen och bad till högre makter om att komma levandes fram. Så här är det varje gång jag flyger och inte bara när jag flyger utan varje dag, timma och minut. Jag ber om att få fortsätta leva och se min älskade William växa upp. Sambon fick hålla William nästan hela resan. Jag klarade det inte. Jag blev lättad när planet tog mark. Svärföräldrarna stod och väntade på oss i ankomsthallen med en välkomstskylt :-). Svärmors påhitt såklart. Hon är både varm och humoristisk. I bilen från flygplatsen till Birmingham kändes panikångesten nästan outhärdlig. Jag pratade oavbrutet med svärmor i baksätet för att klara den en och halv timme långa bilresan hem till sambons syrra och hennes man där vi brukar bo. Vi kom i säng vid tolvtiden och William som inte sovit ordentligt under dagen var övertrött och vaknade en gång i timman under natten. På morgonen var sambon och jag helt slut. Sambon gick upp vid åttatiden för att boka biljetter till Iron Maidens konsert nästa sommar. Jag gick upp för att mata William. Vid lunch kom svärföräldrarna och hämtade oss. Vi åkte hem till dem och sambons mormor för att äta Shepherds pie. Williams gammelmormor blev så förtjust i William och ville gärna hålla honom. Den 86 år gamla damen är väldigt pigg och diskuterar gärna allt mellan himmel och jord. Två av hennes väninnor hade stickat åt William. En blå/vit kofta och en jättefin nallebjörn. Av en annan släkting till sambon fick vi tre hemstickade koftor. En turkos, en blå och en vit med huva. Helt underbara! Svärmor visade sig också ha stickat en beige kofta med tillhörande mössa och en blå väst med huva. Våran lilla kille blir inte alls bortskämd :-). Svärföräldrarna hade också köpt en del andra presenter till William, bl.a. en hoppgunga. Vi satte William i den och han verkade gilla att gunga lite i den. Jag tror att han måste lära sig hur den fungerar innan han kan roa sig fullt ut med den. Efter lunchen åkte vi och handlade mat och blöjor på stormarknaden. Sedan åkte vi hem till sambons syrra för att ta det lugnt. Vi sitter just nu i soffan och är jättetrötta och jag antar att det blir att lägga sig tidigt ikväll. Just nu har jag hemlängtan. Inte för att jag vet varför. Jag kanske har gått och blivit tråkig :-). Jag kängtar efter huset, min säng och mina syrror och vänner. Det kommer säkert att bli en trevlig vecka. Sov gott mina vänner!