Tandsprickning och fall från hög höjd
Idag har det hänt mycket saker. Imorse vaknade jag kvart i åtta av att min minsta gudson var uppe och sprang. Vi var barnvakt lördag till söndag åt mina båda gudsöner David 10 år och Adam 6 år. Det har varit jättemysigt! Vilka härliga killar de är och otroligt väluppfostrade! Igår eftermiddag var de med mig och handlade och hyrde film. När vi kom hem till oss gav jag dem julklappar och efter det åt vi hemmagjorda hamburgare och såg på film. William slocknade vid åttatiden, Adam vid nio och David någon timma senare. Sambon och jag fick lite tid att softa lite vid TV:n innan vi gick och la oss. Deras pappa kom och hämtade dem vid lunch och innan dess hann killarna få spela lite trummor med sambon i källaren. Idag fick jag bara för mig att känna efter i Williams mun igen för att se om några tänder var på väg. Jag stack in fingret försiktigt och nästan medetsamma kände jag något vasst som stack upp. Wow! Där var den! Den allra första lilla tanden är på väg upp. Kanske inte så konstigt att han varit lite kinkig och förkyld på sistone. Vad spännande det känns! Vi försökte lysa med en liten ficklampa i munnen på honom, men tungan åkte ut hela tiden så han lät oss inte få se underverket :-). Efter det gick sambon upp för att byta en bajsblöja på honom. Efter ett tag hörde jag en duns och William började gråta och skrika högljutt. Jag blev alldeles stel där jag stod i köket och släppte allt jag hade för händer och sprang upp på övervåningen. Där satt sambon med en gråtande William i knät. Han hade rullat av sängen och dunkat i golvet. Jag blev panikslagen och rädd och blev arg på sambon vilket inte gjorde situationen bättre. Jag ringde Sjukvårdsupplysningen och de sa att hålla ett öga på honom ikväll och inatt. Stackars lilla gubben! Som tur är verkar han må bra och det är jag evigt tacksam för. Vi bestämde oss för att ta en sväng till MAXI för att inhandla maten till nyårsfesten. På något sätt och vis råkade sambon och jag, mitt i allt folkvimmel, komma ifrån varandra. Otroligt! När vi äntligen fick tag i varandra var vi båda arga och irriterade. Det slutade med att vi fick ta ett extra varv för att inhandla det som sambon missat på listan. Jag hittade honom där han stod och betalade de varor han tänkt att vi behövde. När vi kom hem försonades vi ända tills att vi gemensamt försökte sätta upp ett par hyllor. Vi funkar inte att göra sånt tillsammans. Vi blir alltid irriterade för att jag är för petig och kritisk enligt sambon och han för slarvig enligt mig. Hur som helst så är hyllorna i sovrummet uppe nu och det blev riktigt bra! :-) Jag tror att vi båda är trötta efter den senaste tidens alla måsten och allt socialt umgänge. William har nu somnat i sin säng efter att han och jag badat tillsammans. Sambon och jag har bestämt att han ska få sova mellan oss inatt så att vi kan hålla koll på honom och det känns skönt. Snart är det dags att krypa ner. Det blir en lång dag imorgon med festfixande inför nyårsfirandet. Gott Nytt År önskar jag dig! Kram!
5 Comments:
Men usch så otäckt med ett fall från sängen! Skönt att allt gick bra!
Va stor han har blivit lilla W! Och en första tand har tittat fram. Wow!! Tänk va fort allt går, Annelie! Förra året vid den här tiden satt vi båda på var sin sida av landet och var oroliga för förlossningen och allt som hör till. Och nu sitter vi här med två härliga friska grabbar.
Jag hoppas att ditt nya 2008 får vara lika fantastiskt som 2007. Med många härliga stunder för dig och din familj! Gott nytt år kära vän!
många kramar från Elma och Dino
Hur är det med William? Hoppas han mår bra!
Vår äldste son ramlade ner från skötbordet en gång och det var såååå svårt för mig att inte bli arg på min sambo för det. Man vet ju att de mår tillräckligt dåligt av det inträffade som det är, de beehöver ju inte en argt anklagande skrikande fru utöver det...
Kul att tanden tittat fram även om W inte vill visa den. ;)
God Fortsättning på 2008!
Kram,
AnnaSv
Men min stackars lilla gudgosse, hoppas att han mår helt bra nu. Och att tanden inte ställer till för mycket besvär för honom.
God fortsättning och STOR kram
elmaa: Vad gullig du är! Visst är det märkligt! Precis som du skrev var vi oroliga inför förlossningen som sedan gick bra för oss båda :-). Nu kan man även tänka sig att göra om det. När det blir återstår att se :-). Visst är det skönt att det gått så bra med killarna! Jag hoppas att Dino mår bättre nu lilla gubben! Jag hoppas också att ditt 2008 blir ett underbart år för er! Gott nytt År! Många kramar tillbaks från mig och William
annasv: Visst är det läskigt när det händer olyckor! Det är säkert jättevanligt med fall och man får vara innerligt tacksam för att det gått bra! Det är klart man blir arg. Jag blev skitarg på min sambo som jag tyckte slarvade med vaksamheten, men det hjälper ju inte. Nästa gång kanske det råkar hända mig. Jag tänker bara att man blir arg för att man blir rädd. En helt naturlig reaktion. Allt gick bra med William. Han är samma livliga och busiga lilla kille som innan :-). God Fortsättning önskar vi dig och din familj! Kram!
actasif: Ja, stackars lilla Wille! Vad skuldmedveten man blir! Tanden verkar inte påverka honom speciellt mycket ännu. Vi har en salva från England som heter Bonjela att ta till om han får besvär. Den lindrar klådan och är smärtstillande och den ska inte vara farlig att använda. Vi har använt den en gång och då slutade han vara kinkig. God Fortsättning vännen och stor kram tillbaks till er alla tre! Pussar från Wille till Signe :-).
Oj, vad jobbigt med fallet. Men faktiskt så händer det de flesta barn och man får hoppas att det inte blir något farligt fall. Mina två tjejer har båda ramlar ur vår säng. Båda gick bra men jag mådde nog sämst. Har aldrig varit någons fel- utan deras eget att de rullat. Men man får verkligen panik innan man ser at de mår bra.
Gubben min höll i Em's hand en gång som bäbis då hon tvärknyckde till den. Ena fingret vrickades mest troligt och började svälla samtidigt som hon gallskrek. Gubben fick frispel då det var han som höll i fingret. Jag tryckte till fingret och så var allt bra.
Em ramlade ju också av en soffa som 2 åring. Bröt armen, opererades och är nu helt ok i armen. Läbbigt så jag vet hur du /ni kände det.
Jag (som sjuksköterska) brukar alltid vara nöjd när jag hör barnen gråta vid olycka, för då är de då inte så dåliga att de inte ens kan gråta- typ avsvimmad, allvarlig hjärnskakning eller liknande.
Skicka en kommentar
<< Home