Att klara av att lämna bort sitt barn för en natt

Nu tycker ni kanske att jag är fånig men det får jag ta. För mig är det att försöka klara av att lämna bort honom för en natt. Min ena syster har erbjudit sig att se efter honom nästa fredag till lördag. Först tänkte jag att det var en bra idé att sambon och jag äntligen kan få komma ut på egen hand. Vi har fortfarande inte firat vår tvååriga förlovningsdag och jag skulle gärna gå på bio. Ju mer det närmar sig så känner jag lite panik inför det. Min syster är jättego´mot honom och en bättre barnvakt finns inte. Dessutom är både hennes man och hennes två döttrar som är i tonåren väldigt engagerade i William. William kommer inte att tykännas, det vet jag. Nej, det handlar om hur JAG ska klara av det. Jag vet att det måste ske någon gång och det är bra att veta att det fungerar. Jag får ta ett snack med sambon ikväll för att bestämma om det ska bli av eller inte. Tänk att det kan kännas så jobbigt! Är det bara jag som är så här fånig? :-)