Lönesamtal

Igår hade jag också lönesamtal på jobbet med min närmaste chef. Det kändes lite pirrigt innan. Jag hade svårt att hitta bra argument för en juste löneökning. Just nu befinner jag mig i en helt annan värld. Jag vill inte ens höra talas om jobbet. Att tänka på att börja jobba får mig bara panikslagen. Jag skulle ju så gärna vilja göra något annat. Och hur ska jag kunna skiljas från William? Visst, det är sex månader kvar och jag hinner kanske att tröttna på att gå hemma. Men att tänka på att gå tillbaks till samma sysslor som tidigare känns inte helt lockande. Inte nu i alla fall. Det sa jag såklart inte till min chef. William fick följa med på lönesamtalet och låg delvis i vagnen och satt delvis i mitt knä. Det funkade bra. Min chef började med att gå igenom, punkt för punkt, listan kallad "Bedömning av kriterier för lönesättning. Jag fick höra en hel del positiva saker som att jag är en kvalificerad medarbetare som levererar hög kvalitet, är flexibel, har en positiv inställning, är organiserad, bra på att leda mig själv, har utvecklats bra i arbetet och är en bra representant för företaget. Wow! Säger jag bara! Det var precis vad jag behövde höra. I våras slet jag häcken av mig och visade verkligen framfötterna. Det vet jag. Priset jag betalade var min hälsa. Jag hamnade på sjukhus efter att ha fått hjärtflimmer. I efterhand tycker jag inte att det var värt det, men nu kommer skörden. En hel massa lovord och en bra löneökning. Jag hade inte väntat mig en större löneökning nu medan jag går hemma. Tydligen vill de uppskatta mig och få mig att återvända sporrad till jobbet. För visst blev det en morot att komma tillbaka och försöka göra ett bra jobb. Att sadla om får kanske vänta :-). Efteråt gick vi ut och lunchade och på vägen hem kände jag mig både glad och nöjd. En bra dag helt enkelt :-).