Kväll på tu man hand

I fredags åkte vi till min syster i Åtvidaberg med William. Jag hade packat alldeles för mycket, men så är jag ju en kycklingmamma. Det blev många "ut i fall att-grejor". Jag lämnade honom med tungt hjärta och kände mig ledsen i bilen på vägen hem. Min syster är helt underbar med honom och jag har inte behövt oroa mig. Däremot blev saknaden väldigt stor. Sambon och jag var ute och åt indiskt på Yogi och efteråt gick vi på bio och såg Arn. En film som var mycket bättre än vad jag tänkt. Jag kunde inte låta bli att fälla en tår när en kvinna i filmen blev fråntagen sitt barn. Usch vad hemskt! På vägen hem från bion sa plötsligt min sambo att han saknade William och det stack till i bröstet av längtan efter honom. Vi kom hem vid ettiden och stöp i säng efter en mastig vecka. När jag vaknade dagen efter kunde jag knappt bärga mig innan det var dags att åka och hämta William. Det stormade rejält på morgonen och jag blev rädd att vi inte skulle kunna ge oss ut, men som tur var så mojnade vinden. Min syster sa att han varit en mönsterbebis och sovit hela natten. De fick till och med väcka honom halv tio på förmiddagen :D. Han hade ätit ordentligt och varit så snäll. Då har vi klarat av den första prövningen med att vara utan William en natt och nu hoppas jag att det dröjer tills nästa gång :-).