Livet är tufft

Efter att ha genomlidit en vecka med rejäl magvärk och illamående, började jag igår att må lite bättre. Vad skönt det kändes igår att inte kvida sig igenom dagen, men det var för tidigt att ropa hej. Igår kväll innan läggdags drabbades jag återigen av de konstiga hjärtslagen, fick dödsångest och satt upp och somnade igen. Det känns helt omöjligt att komma ur den här onda cirkeln. Min läkare sa att det viktigaste just nu är att inte sluta göra de saker som jag är rädd för. Med det menade hon bland annat att även att jag känner att hjärtat ska hoppa ur bröstet på mig, så ska jag ändå ligga ner och försöka koppla bort det. Ha! Lättare sagt än gjort! Om båda ens föräldrar gått bort i olika hjärtåkommor och du själv ligger där och känner att hjärtat slår volter i bröstet på dig och att det känns som att det ska stanna. Hur lätt är det att koppla bort det då? Omöjligt! Efter mycket om och men somnade jag, vaknade till, somnade och sov därefter ända till morgonen. Det första jag kände när jag vaknade var den fruktansvärda magvärken och illamåendet sköljde över mig. Jag tvingade mig ut på toaletten, sjönk ner på golvet, hulkade över toalettstolen och tårarna rann. Jag var så trött och kände bara att jag inte orkade. Hur länge ska det behöva kännas så här? Både sambon och jag var så trötta idag att vi somnade om när jag lagt mig i sängen igen. En timma senare började kampen återigen för att ta sig till jobbet. När jag väl kommit ur duschen och fått på mig kläderna satt jag med ett par smörgåsrån i handen och tuggade försiktigt medans sambon tog hand om katterna och sprang runt och fixade allt. Vad skönt att han förstår hur jag mår och att han tar hand om allt annat jag inte orkar ta hand om. Jag ser att han lider med mig och när jag ligger i sängen och blundar för illamåendets skull stryker han min arm, tröstar och finns där. Han är så fin och jag älskar honom av hela mitt hjärta. Tänk att vi ska bli föräldrar. Vi har båda svårt att tro på det, men någon gång ska det väl ändå gå upp för oss att det är sant :-). Nej, nu är det en ny arbetsdag och faktiskt har stressen lagt sig för den här månaden. Helgen nalkas och den ska jag njuta av! Gör det ni med!