Oro inför förlossningen

Imorse i bilen på väg till jobbet berättade jag för min sambo att jag kvällen innan tagit bussen förbi sjukhuset och när jag såg skylten med Förlossning, började jag leka med tanken om hur det kommer att bli när det är vår tur. Jag sa till min sambo att -Jag undrar om vi kommer ta bilen eller taxi? Han svarade att vi nog kommer att ta bilen och genast satte orostankarna igång. Om vi tar bilen måste han lämna mig och springa och parkera bilen och en av mina värsta farhågor är just att bli lämnad ensam i det ögonblicket. Varför alla dessa tankar och varför nu? Vi har fem månader tills att det är dags. Sedan frågade jag honom om han säkert kommer att vara vid min sida under hela förloppet och då svarade han att han kommer att vara där men att han kanske också måste åka ifrån och mata katterna och få lite sömn. Då blev jag jätteupprörd och både orolig och ledsen. Ska han åka ifrån mig om jag ligger där med värkar bara för att han behöver sova? Det kan ju faktiskt ta upp emot två dygn och jag förväntar mig ändå att han ska vara där hos mig. Jag vill absolut inte bli lämnad ensam! Det känns som att jag är mer orolig för att behöva bli lämnad ensam än för förlossningssmärtorna. Det hinner säkert ändra på sig :-). Hur kände ni när det var dags för er? Har ni haft samma nojjor? Jag är inte förvånad över min oro. Jag oroar mig över så mycket här i världen. Hur ska jag kunna bli en bra och trygg mamma? Ja, ja mycket funderingar finns och jag är säkert inte den ända. Nu är det dags att ta lunch. Idag blir det köttgryta med lök, svamp, morötter, katrinplommon och vitlök. Den ser jag fram emot! Matvrak som jag är :-).