Snart är det jul

Dagarna går och jag får inte en chans att skriva något på bloggen :-(. Jag är just nu överhopad med jobb fram tills julledigheten och däremellan ska man hinna med att julpynta och köpa julklappar. Hur hinner ni? Varför ska det varenda år kännas så stressigt innan jul? Därför gillar jag inte tiden innan jul. Förutom luciafirande, traditionell julmiddag med jobbet och att få hänga upp lite julstjärnor hemma. I år har vi bestämt att fira jul med sambons familj i England. Det blir en annorlunda jul i år. Det blir till att fira på "fel" dag :-), annorlunda julmat och det känns som att jag kommer att sakna syskonen med familjer. Jag tycker jättemycket om min sambos familj och i år blir det annorlunda med tanke på deras omtanke om mig och bebisen i magen. Jag försöker intala mig om att det kommer att bli en trevlig jul. Just nu känns det lite ångestladdat med flygresan till England på grund av min flygrädsla och om jag fortfarande mår dåligt då. Jag hoppas att det ska gå bra. Igår blev det officiellt på jobbet att vi ska ha barn. Det kändes som en lättnad. Äntligen förstår de flesta varför jag varit så osocial och stängt in mig på rummet, varför jag sett trött och glåmig ut och varför jag lagt på mig lite :-). Jag har faktiskt börjat lägga på mig en del och ser ganska gravid ut. Igår på julfesten med jobbet hamnade jag mitt emot våran VD och jag tänkte att det nog skulle bli tillfälle att berätta för honom innan alla anställda fick veta. de andra cheferna visste redan, men jag hade inte fått någon chans att berätta för honom. Jag har bara fått positiv respons från alla cheferna och de har lyckönskat mig och sambon (som arbetar på samma företag). Jag trodde att det skulle bli en lugn och stilla kväll i VD:ns sällskap, men där hade jag fel. Vårt bord hördes mest med snapsvisor, fnitter och prat om såpor och silikon :-). VD:n hängde med på allt vi andra pratade om och det var han som tog ton när det blev dags för nästa sånginsats. Jag hade en jättetrevlig kväll i nyktert tillstånd och var nöjd över både sällskap och den helt fantastiska maten. Vi fortsatte festen på kontoret och efter en lång kväll med mycket mat och umgänge stupade sambon och jag i säng vid halv ett. Jag lyckades härda ut trots tröttheten och är lite förvånad över det. Är fortfarande kvar på jobbet ikväll på grund av hög arbetsbelastning, trots att jag bara vill hem. Nu har min käre sambo och en jobbarkompis varit och hämtat kinamat att avsluta kvällen med. Bäst att gå ut och göra dem sällskap. Hungern är det definitivt inget fel på :-). Ha´en trevlig kväll!