Stress och graviditetsnojor

Åh denna stress! Jag blir galen! Klockan är nu 21.00 en fredag kväll och jag är fortfarande kvar på jobbet. Den här veckan har varit hemsk. Månadsavstämningar, besök av vår revisionsbyrå, lönekörning i nytt löneprogram och tusentals andra saker. Jag har haft migränhuvudvärk och sammandragningar. Jo, ni hörde rätt. I vecka 16 går jag och får migrän och sammandragningar av all stress. Inte klokt ju! Här om dagen när vår revisor var på besök stod jag och höll mig i skrivbordskanten och kved. Jag kunde varken sitta eller gå och stod som fastnaglad i golvet. Det skar i nedre magtrakten som den värsta mensvärk och jag tänkte att det måste vara något fel. En mamma på jobbet frågade om jag var en "sammandragningstjej", en som får sammandragningar genom hela graviditeten. Det hoppas jag verkligen inte! Om jag ändå kunde få känna krabaten sprattla till eller stryka sig mot insidan så att jag vet att allt är bra. Tänk om jag kunde sluta oroa mig. Nästa vecka ska jag till barnmorskan och ta lite prover och jag tänkte nästan be att hon tar och lyssnar på hjärtljuden. Jag ska inte på andra besöket förrän i vecka 20 och det känns så långt dit. Emellan ska vi flyga till England för att fira jul med min sambos familj och blir borta en vecka. Det vore skönt att veta innan vi åker att allt är okej med krabaten. Magen har växt i alla fall och igår vågade jag mig för första gången in på en klädavdelning för blivande mödrar. Jag kände mig rätt bortkommen, men lyckades hitta ett par supersköna jeans. Inte var de supersnygga, men de satt så skönt att det kändes som att komma till himmelriket. Just nu sitter jag med knappen öppen på mina vanliga jeans och de sitter åt ordentligt. Jag förstår inte att jag väntat så länge med att köpa ett par passande byxor :-). Jag har druckit lättglögg vid ett par tillfällen. En del säger att man inte ens ska dricka lättöl och en del säger att det är okej. Hur ska man veta? Glöggen smakade gudomligt och visst är det väl så att man kokar bort den lilla alkohol som finns? Det kan väl inte göra någon skada? Lite nojig är jag ändå. I helgen är det julklappsinköp som gäller och jag måste se till att prioritera de övningar som jag fått av min terapeut. Jag har dyrt och heligt lovat att ta ett varmt bad (något som jag undvikit med tanke på min hjärtklappning), läsa dödsannonser (något som jag knappt klarar efter mina föräldrars bortgång), skriva ett brev om upplevelserna vid mina föräldrars bortgång och även skriva ner en lista på konkreta saker att göra för att nå mitt mål. Ett mål där jag har funnit ett inre lugn och där jag får mina relationer att fungera tillfredsställande. Ett liv utan hjärtklappning dessutom eller åtminstone ett liv där jag kan acceptera att min hjärtklappning är ofarlig. Ett mål som blir svårt att nå, men jag måste ändå försöka ge det en chans. Imorgon går jag in i vecka 17. Helt otroligt! Jag förstår fortfarande inte att jag går och bär på ett litet liv. Tänk om jag får känna fosterrörelser i helgen. Jag hoppas det. Ha´en bra fredagkväll därute! Jag hoppas på att kunna skriva snart igen. Kram!