Mitt liv - precis som på film - nu med en liten bebis

Precis som titeln på denna blogg känner jag att mitt liv utspelas mitt framför näsan på mig och jag är åskådaren. Allt tragiskt som jag varit med om har jag inte haft någon kontroll över, men nu är jag med och påverkar att positiva saker börjar hända i mitt liv.


Lilypie 1st Birthday Ticker

fredag, februari 23, 2007

100 days to go

"100 days to go" står det idag på min nedräknare på bloggen. Jisses, nyss var det ju över tvåhundra. Det är i stort sett bara tre månader kvar. Just nu är magen lite lagom stor sisådär och helst skulle jag önska att jag inte blev större och inte lägger på mig några fler kilon. 13 kg får räcka, men det kan man ju drömma om :-). Nu sover jag bättre om nätterna och det känns skönt. Värken i ryggen har släppt av en del nu och jag vet inte om det är besöken hos kiropraktorn som hjälp eller om det är vattengympan och Core-passen i kombination. Den enda krämpan jag har är nästäppan om nätterna och hjärtklappningen. Nästäppan råder jag bot på genom att spraya med koksalt och det fungerar utmärkt. Hjärtklappningen och extraslagen däremot är inte att leka med och det gör mig deprimerad. Det händer flera gånger per dygn och det är svårt att bortse från extraslagen när de är så kraftiga att jag rycker till och måste dra efter andan. I måndags var jag på Vårdcentralen för att kolla upp extraslagen och de tog ett EKG som visade på dem, men det finns inget de kan göra. Min läkare, en kvinna i 30-årsåldern som satt där höggravid mitt emot mig, led med mig men förklarade att jag inte behöver oroa mig. Hon tyckte att jag skulle försöka stå ut de tre sista månaderna av graviditeten och sen borde hjärtat lugna ner sig och återgå till mina "normala" extraslag och hjärtklappning. Det känns fasen i mig deprimerande att veta att jag får leva med det resten av mitt liv! Ska jag behöva tro att jag ska dö varje dag i resten av mitt liv? Jag kan bara inte rå för det! När det händer tänker jag att hjärtat ska stanna och att det är min tur att dö. Det skrämmer skiten ur mig, jag är inte redo att dö än. Jag vill få uppleva barn, giftermål, barnbarn och allt som hör livet till innan det är min tur. Jag får försöka fokusera på bebisen nu som sprattlar i min mage. Det är en vild bebis som ger sig tillkänna både om dagarna och nätterna. Det känns skönt att känna rörelserna. Det blir som en bekräftelse på att allt är som det ska. Tre månader kvar, nedräkningen har börjat :-).

posted by Mitt liv -precis som på film at 10:18

0 Comments:

Skicka en kommentar

<< Home

Om mig

Min bilder
Namn: Mitt liv -precis som på film
Plats: Linköping, Sweden

Jag är en tjej på 35 år som är väldigt snäll och omtänksam och har värme och en hel massa humor. Jag har hus och trädgård och min familj består av sambon, en liten bebis och två katter. När jag började skriva upptäckte jag att jag var gravid med vårt första barn. Tiden innan förlossningen är dokumenterad och nu kommer jag att fokusera mest på vår lilla son. Trevlig läsning!

Visa hela min profil

Länkar

  • Yogamamman
  • Lena
  • Min Älskade sambo
  • Helén
  • Camilla
  • En blivande pappas funderingar
  • Elmaa
  • Theres
  • Anna
  • Fem i familjen
  • Jasmine
  • Anna N
  • Anna och Melvin
  • Barnbloppisen
  • Harmonibarn-butik

Previous Posts

  • Ett livstecken
  • Magbild vecka 23
  • Gravidvattengympa och barnmorskebesök
  • Vecka 25
  • Helgblaj
  • Gravidyoga - andra försöket
  • Hjärtklappning och märkliga drömmar
  • Insomnia
  • Gravidyoga
  • En helg över förväntan

Powered by Blogger