Framsteg för William

William som snart är 5 månader har ikväll rullat från rygg till mage. Jag hade lagt honom i spjälsängen, vände ryggen åt honom ett par minuter och när jag vände mig mot honom igen låg han på magen och stödde sig på armarna. Han kikade på mig med sina stora ögon och förstod nog inte riktigt vad som hänt :-). Han växer stadigt nu och låren är riktigt runda och mysiga att nypa i. Det nya blonda håret växer och hans stålgrå ögon har fått bruna stänk i sig. Vart vi än kommer ligger han och ljudar med gäll röst. Man kan tro att han är ledsen ibland, men han verkar bara tycka det är kul att testa de nya höga ljuden som han lärt sig åstadkomma. I måndags skippade vi barnsången vi går på och var hemma och tog det lugnt på förmiddagen. På måndag eftermiddag var vi på babysimmet igen och nu sprattlar William som en fisk i vattnet. Han ser så lycklig ut i poolen och sambon njöt av att få bada med honom denna veckan. Igår var vi och hälsade på en jobbarkompis i Norsholm som är hemma med sitt andra barn. Båda hennes barn visade sig ha ögoninfektioner och jag hoppas att William inte blev smittad. Hennes båda pojkar är helt bedårande och både jag och min andra jobbarkompis som var där och hälsade på hade en trevlig dag. Idag har vi varit hos min ena syster i Åtvidaberg. Syrran var barnvakt medans jag gick och besökte en naprapat. Naprapaten visade sig vara duktig på många områden och jag fick både massage, akupunktur och healing. Vi hade ett förtroligt samtal om min hälsa, livets upp- och nedgångar och om relationer. Han ska försöka hjälpa mig att bygga upp min självkänsla och på så sätt försöka bota min ångest. Jag har varit helt desperat när det gäller att försöka hitta en behandlingsform som passar mig och jag har prövat så många olika behandlingar. Tänk om det här kunde vara det jag väntat på! Jag ser fram emot nästa tillfälle! Det kändes som att han läste mig som en öppen bok och han såg alla mina brister. Jag fick en del konkreta råd och jag kände mig glad och nöjd när jag vandrade därifrån. Jag har också fått en tid hos min husläkare nästa vecka som jag vill skickar en remiss till en bra psykolog. Det skadar inte att försöka bota ångesten genom att ta nya tag med samtalsterapi. Just nu sitter jag med en kudde bakom ryggen i sängen och bloggar. Min lilla älskling somnade i famnen på mig efter nästan två timmars försök till att få honom att sova. Jag tänkte försöka få honom att somna lite tidigare och jag hoppas hoppas att han kommer att börja sova längre om nätterna. Nu vaknar han ofta mellan tre och fem på morgonen och jag lyfter över honom till vår säng. Egentligen borde jag väl inte göra det, men jag orkar bara inte springa upp flera gånger per natt för att peta in nappen och få honom att somna om. Sambon är utmattad efter alla sömnlösa nätter och har börjat sova i gästrummet igen. Hur kul är det? :-( Ikväll är han och ett gäng killar hemma hos en jobbarkompis och kollar på film. Hur orkar han? Jag är helt slut om kvällarna. Imorgon kanske jag tänker gå på mamma-barn-gympa om jag orkar och efter det är det fika med alla mammorna igen på Waynes Coffee. Veckorna bara springer iväg. Nästa vecka är William 5 månader redan. Han är så himla söt och go´ killen. Han skriker bara när han är trött eller hungrig och emellan mat och sömn är han en väldigt nöjd kille som kan sitta och leka för sig själv i sin babysitter i upp till en timma åt gången. Vi är så lyckligt lottade jag och min sambo. Det var ingen slump att vi fick en pojke, idag har jag förstått att det var menat så. God natt kära bloggare! :-)