Dagens inköp - en början till något nytt

Idag har vi köpt ett rustikt begagnat matsalsbord med sex stolar och en byrå i mörk ek (bilden är från Blocket). Jag vet inte varför jag fastnat för den lite rustika och mörka stilen när det gäller vissa möbler. Jag gillar att blanda gammalt och nytt och därför tänkte jag att möblerna som jag hittade på Blocket skulle bli perfekta i vårt vardagsrum. Möblerna var tunga och lyckligtvis har vi svärfar på besök just nu och han och sambon fick lasta in i släpet. 7.000 fick vi betala och som svärfar sa så spelar priset inte så stor roll om man verkligen vill ha något. Jag är supernöjd och det ska bli kul att göra en del förändringar i huset. Under den sista tiden har jag funderat fram och tillbaka på vad som skulle kunna förbättras i huset. Vi har nu bott här ett och ett halvt år och det har varit stilltje ett bra tag nu. Jag har nu fått nog och tänker att varför ska man vänta. Planen är nu att William ska få vårt sovrum som är det största rummet på ovanvåningen. Kontoret ska bli vårt sovrum. Williams rum ska bli kombinerat sovrum och gästrum. Till hallen på ovanvåningen ska vi köpa en TV-bänk och soffbord och det ska bli vårt TV-rum. I vardagsrummet ska vi endast ha en soffgrupp och bokhylla i ena änden och i andra änden kommer matsalsmöbeln med byrå och mitt gamla antika skåp stå. I övrigt ska en hallmöbel köpas, en ny garderob till hallen på ovenvåningen, nya bokhyllor till kontoret, mattor till vardagsrum och ovanvåning, lampor och en del saker som ökar mysfaktorn. Nu jädrar ska här bli ordning! :-) Äntligen har jag fått något att sätta tänderna i som ger mig energi. Dagens inköp var bara början på resan. Nu ska det ske! Jag återkommer med bilder framöver. Dags att krypa till kojs. Sov sött!

Home sweet home

De sista dagarna i England gick fort. I tisdags lämnade vi William hos sambons syrra och åkte på shoppingtur. Jag hittade ett par snygga svarta läderboots på Clarks och några små presenter till kattvakterna. Vi har också inhandlat en del kläder till William och vi har fått en hel del kläder till honom, både köpta och hemstickade. På tisdagkvällen träffade vi ett par gamla studiekompisar till sambon på en pub. Det pratades en hel del gamla minnen och det var kul att få höra om sambons tidigare liv. Igår morse var det dags att packa igen. Det var svårt att få ner en resesäng, alla saker som vi fått till William och all tidigare packning. Vi lyckades pressa ner nästan allt, men lämnade lite till svärfar att ta med på lördag. Svärfar kommer över ett par veckor till oss för att hjälpa till med lite husgöra och för att få lite mer tid med William. Vi sa hej då till sambons syrra och mormor innan vi satte oss i bilen med svärföräldrarna för att åka till John Lennons flygplats i Liverpool. Svärmor kramade om mig hårt och länge när det var dags att checka in och sa att hon inte kunde fått en bättre svärdotter. Det kändes i hjärtat. Vi tog oss en burgare innan vi gick mot gaten. William somnade i mina armar och vaknade upp ombord på planet. Jag gav honom en flaska tillägg och hoppades på att han skulle somna men icke. Sambon fick ta hand om William under den två timmar långa resan. Jag hade hjärtklappning och panikångest. Det här är sista gången jag flyger, tänkte jag, fast jag visste att det inte var det. När sambon gick för att hämta bilen på långtidsparkeringen fick han se att den var helt täckt av snö och is. Han fick gräva fram den med händerna, utan vantar och höll på att förfrysa fingrarna. William och jag hade det varmt och skönt inomhus tills han kom för att hämta oss. På hemvägen var vi helt slut. Klockan var ett när vi lämnade Skavsta och vi stannade på en mack för att köpa lite frukost. Jag tror att jag slumrade i baksätet på vägen hem. Sambon satt och gäspade stort, men lyckades hålla sig vaken. William sov gott hela bilresan och jag gick direkt och la honom i spjälsängen. Vi åt ett par mackor och började packa upp lite innan vi gick och la oss. Jag tror att vi somnade halv fyra. Imorse vaknade sambon vid nio och gav sig iväg till jobbet. En trekvart senare kom Helén med våra katter och vi hann prata lite innan hon gav sig iväg till Universitetet. Ett stort tack till Helén och hennes man som sett efter våra busiga katter under resan! Jag har matat William som nu har somnat igen. Jag själv sitter i sängen iförd min vita kräksdoftande morgonrock (jag kom på att William kräktes på den innan vi åkte) med laptopen i knät. Vi skulle varit på babysim idag eller fikat med vattengympamammorna, men jag sa ifrån. Vi är snörvliga och trötta och det känns som att det bästa är att vara hemma och vila. Jag undrar om jag ska ta mig något att äta eller ta en liten lur medans William fortfarande sover. Troligtvis ska jag nog vila lite för att orka med dagen. Nu är vi hemma igen i vårt älskade hus och jag ligger i min kräksdoftande älskade morgonrock i min älskade säng :-).

Bojkotta Facebook

Har alla blivit fullständigt tokiga eller börjar jag bli gammal och tråkig? Det finns inte en kotte som inte håller på med Facebook. Det verkar ha spridit sig som en löpeld och det är vad alla pratar om just nu. Inte nog med att sambon sitter för mycket vid datorn redan, nu ska han sitta och hålla på med Facebook också. Första gången jag såg det satt han och jämförde sina kompisar med hjälp av frågor som dök upp i Facebook. - Vem av de här tjejerna är snyggast? - Vem av dessa tjejer vill du helst hoppa i säng med? Vad f..n! Ni får tycka att jag är knäpp, men jag kan inte förstå att vuxna personer håller på med det. Det är i mina ögon något för tonåringar. Sedan har jag hört att folk ger varandra sexuella inviter genom Facebook och jag bestämde mig för att bojkotta. Är det inte nog med sms, msn, bloggar och annat? Ska nu alla ha tid till att sitta ännu mer vid datorn och tillbringa allt mindre tid med varandra? Världen håller på att bli sjuk och jag har bestämt mig för att bojkotta. Bloggar gör jag lite då och då, men jag är inte fast. Min tid är värdefull och familjen och vännerna går först. Är det någon som vill bli medlem i min "Bojkotta Facebook klubb"? En av mina vänner känner som jag i alla fall och det finns nog fler därute. Sedan gillar jag att provocera lite också :-), men jag står fast vid vad jag tycker. Så det så! :-)

Sju nysningar detsamma som att få orgasm?

Jag har en väldigt trevlig och rolig svärmor. Vi har samma sorts snuskhumor, men ibland chockerar hon mig ändå :-). På restaurangen satt jag och nös och hon sa - How many times did you sneeze? I hope it wasn´t seven och sedan skrattade hon. Jag tittade lite undrande på henne och sambons syrra som satt bredvid henne såg lite förlägen ut och försökte förklara genom att få mig att tänka på filmen "När Harry mötte Sally". Jag har aldrig hört att sju nysningar skulle betyda att känslan skulle vara detsamma som att få orgasm :-). Har någon hört det? :-) Sambons syrra berättade att svärmor brukar säga efter att ha nyst fyra gånger - Just three more to go! Vilken svärmor man har va?! :-) Helt underbar. Tydligen är det bara en myt så ni behöver nu inte försöka er på det :-).

Familjetradition och fyrverkerier

Idag tog vi det lugnt till en början. Sambon och jag tog en tur till TESCO på förmiddagen för att handla lite mat och ingredienser till en morotskaka. Jag hade lovat sambons syrra att hjälpa henne baka. På eftermiddagen hade hon och jag en trevlig stund i köket medan sambon och William åkte för att träffa svärföräldrarna och hans mormor. Det doftade ljuvligt i huset när sambon kom tillbaka och jag pussade på William som jag längtat efter. Sedan gjorde vi oss iordning för att åka till Cannock och gå på indisk restaurang. Vi har gjort till en tradition att gå på indisk restaurang med sambons familj när vi är och hälsar på dem. Restaurangen var fin och personalen riktigt trevlig. William var hungrig när vi kom dit och jag bad om hett vatten för att kunna blanda till hans flaska. Tiden gick och vi kunde inte låta bli att skratta när en kille slutligen kommer in med ett stor (och då menar jag stor) plastbytta med vatten. Svärmor frågade om jag skulle bada och vi fick något att minnas från den här kvällen :-). Till sist fick vi in ett glas kokt vatten och William smackade nöjt när han äntligen fick sin flaska. Maten var god och innan vi gick fick vi alla ett glas Bailey´s som en liten bonus. Dessutom hade sambons syrra vunnit en del pengar och ville fira genom att bjuda oss alla. Trevligt! Efter maten åkte vi alla tillbaks till sambons syrra och hennes man. Svärfar hade köpt fyrverkerier för Williams skull och det blev en trevlig avslutning på kvällen. William som somnat i bilen på väg hem vaknade och tittade med stora ögon under de 45 minuter som det tog att bränna av alla fyrverkeripjäser. Efteråt drack vi té och smakade på morotskakan som var god. Nu ligger William i resesängen och sover. Sambon och jag sitter i soffan i vardagsrummet med var sin laptop och knattrar :-). Snart måste jag lägga mig känner jag. Idag bröt min förkylning ut och huvudet känns tungt. En dag kvar innan det är dags att åka hemåt. Det har varit en trevlig vecka här, men nu saknar jag huset och mina prylar. Sov gott kära läsare!:-) Vi hörs snart igen!

Familjedag

Igår träffade vi en av sambons bästa vänner Craig. En trevlig kille som är full av humor och skämtsamheter och det är inte alltid man vet om han är allvarlig eller skämtar. Craig har gått ner en hel del i vikt och svärmor frågade honom hur det kom sig att han var så tunn. Han tittade på henne med allvarsamma ögon och berättade att han åkt till USA för att göra en fettsugning för att det var billigare där. Det tog några sekunder innan jag förstod att han skämtade. Vilket poker face! :-) Senare frågade hon honom samma sak igen och han började dra en historia om att han drabbats av Malaria. Han började snart flina och vi förstod att han skämtade. Ibland var det på lite lägre nivå. -What is green and smells like yellow paint? (Vi alla tittar på varandra) - Green paint, utbrister han och börjar skratta. Ja, det är Craig. Killen som skämtar om allt och alla :-). Jag lät sambon och Craig träffas själva ett par timmar på puben för att prata gamla minnen från studentlivet medans jag och William pausade hos svärföräldrarna. En kusin till sambon och hans fru dök upp hos svärföräldrarna och det var trevligt att få träffa några fler ur släkten. Sambon och Craig var tillbaks vid sextiden och vi tillbringade ytterligare några timmar hos svärföräldrarna. Tillbaka hos sambons syrra såg vi en film som hette "Are we done yet". En komedi som inte var att rekommendera och vi skippade oss igenom slutet. William var övertrött och det tog mig lång tid att söva honom. Stackarn! Har var helt slut och kämpade in i det sista innan han till slut somnade helt utmattad. Det var en trevlig dag och vi somnade nöjt.

Gary and Jackie

Igår tog vi en shoppingtur till Telford köpcentra, ca. 40 minuters bilresa från Brownhills där vi bor. Olyckligtvis visade det sig att köpcentrat stängde vid sex och vi kom inte dit förrän vid tre. Vi som trodde att det var öppet till tio som förra året vid juletid. Vi borde förstått att det inte gällde nu. Vi sprang runt i massor av affärer och letade skor till mig, kläder och leksaker till William och lite annat. Det enda vi köpte var en present och det kändes lite trist att vi inte hittade något annat trevligt att köpa. Jag får väl köpa ett par skor när jag kommer hem, även om det inte känns lika kul. Efteråt tog vi en tur till ett par bekanta till sambon, Gary och Jackie. Sambon umgicks med deras son Richard i tonåren och var som en bror till deras dotter Natalie som han sett växa upp. Gary och Jackie är ett glamoröst par i 50-årsåldern. De har ett vackert modernt hem där jag antar att Jackie är den som stått för inredningen. Jackie är en ungdomlig kvinna som alltid (trots oväntade besök) dyker upp väklädd i dyra kläder, fina smycken och pumps. Hur gör hon? undrar jag och sambons syrra. Gary startade som ung ett företag som gör verktyg för att tillverka olika slags föremål i plast. Företaget har vuxit och de fick nog med pengar till att köpa ett andra hus i Portugal och leva ett gott liv. Trots att de liver ett rikt liv verkar det inte ha stigit dem åt huvudet. De är det trevligaste, omtänksammaste och roligaste par att umgås med och när vi träffas är det stora famnen och pussar på kinden som gäller. När vi kom dit igår tog Jackie genast hand om William som dreglade på hennes dyrbara tröja och slet i hennes guldhalsband medan vi slog oss ner i den stora skinnsoffan och fick var sitt glas vin. Hon bara skrattade och gullade med honom och när det var dags att mata William tog hon hand om det också. Vilka underbara människor de är. Så varma och hjärtliga. Jag förstår att sambon varit som en son för dem när jag ser hur de är mot honom. Vi pratade om att träffas igen och vi har bjudit dem till Sverige. Vi får se om de har tid att komma över någon gång framöver. I bilen på vägen tillbaks till sambons syrra satt jag i baksätet och kände mig varm av vinet och på glatt humör. Tänk att det finns människor som kan få en att känna sig så uppåt. Idag är det söndag och vi får se vad den här dagen har att bjuda på. Nu tänkte jag gå och laga lite lunch medans William sover.

mothercare.uk

Idag vaknade vi tidigt av stela värkande ryggar och av att William låg på tvären mellan oss. Idag fick vi nog. Den 1,40 cm breda gästsängen hos sambons syrra räcker inte till oss tre. Därför tog vi en tur till Mothercare http://www.mothercare.co.uk/ för att inhandla en resesäng som vi förhoppningsvis kan få med oss hem. Mothercare är rena drömmen för småbarnsmammor :-). Det finns prylar för alla tillfällen. Vi inhandlade resesängen, några skyltar med "Baby onboard" och svärfar betalade för lite kläder till William. På vägen tillbaka stannade vi för lite fish and chips och jag har insett att jag inte har några cravings för fish and chips längre :-). Förra julen när vi var här och jag var gravid i 4-5 månaden blev jag som tokig och åt stora portioner av det åtminstone tre gånger. Sambon och jag var på ett köpcentra som heter Merry Hill och jag blev panikhungrig (som så många andra gånger under graviditeten). Sambon föreslog hamburgare, sallad eller något annat, men jag skulle bara ha fish and chips. Sambon trodde inte att det fanns, men det visade sig att specialisten på fish and chips "Harry Ramsden" fanns i just det köpcentrat. Sambon blev lättad och jag beställde en large portion med mycket citron och tartar sauce och drack två stora glas mjölk till det. Efteråt ville jag ha glass och vi fick springa och leta efter ett glasställe som jag såg när vi först kom in i köpcentrat. Ni som inte varit i Merry Hill ska veta att det är ett STORT köpcentra. Sambon var lättad när vi äntligen hittade glassbaren och frågade om jag ville ha en eller två glasskulor. Tre! svarade jag :-). Hur jag lyckades pressa ner den stora glassen och dessutom vilja ha mer efter den stora portionen fish and chips är idag helt obegripligt :-). Jag minns än idag glassen jag åt. Jag valde en kula creme brüle och det var den godaste glass jag någonsin ätit. Ben & Jerry´s släng dig i väggen! :-) Nu är det dags att krypa upp i soffan och se någon film tillsammans. Lilla gubben är förkyld och det blir nog tidigt i säng för hans del. Resesängen står redo och förhoppningsvis blir det lite mera sömn i natt för oss föräldrar :-).

Greetings from Birmingham

Igår kväll landade planet i Liverpool. Planet var lite försenat och William blev lite ledsen innan vi kom ombord. Under resan fick jag panikångest när jag kände konstiga hjärtslag och myrkrypningar i benen och bad till högre makter om att komma levandes fram. Så här är det varje gång jag flyger och inte bara när jag flyger utan varje dag, timma och minut. Jag ber om att få fortsätta leva och se min älskade William växa upp. Sambon fick hålla William nästan hela resan. Jag klarade det inte. Jag blev lättad när planet tog mark. Svärföräldrarna stod och väntade på oss i ankomsthallen med en välkomstskylt :-). Svärmors påhitt såklart. Hon är både varm och humoristisk. I bilen från flygplatsen till Birmingham kändes panikångesten nästan outhärdlig. Jag pratade oavbrutet med svärmor i baksätet för att klara den en och halv timme långa bilresan hem till sambons syrra och hennes man där vi brukar bo. Vi kom i säng vid tolvtiden och William som inte sovit ordentligt under dagen var övertrött och vaknade en gång i timman under natten. På morgonen var sambon och jag helt slut. Sambon gick upp vid åttatiden för att boka biljetter till Iron Maidens konsert nästa sommar. Jag gick upp för att mata William. Vid lunch kom svärföräldrarna och hämtade oss. Vi åkte hem till dem och sambons mormor för att äta Shepherds pie. Williams gammelmormor blev så förtjust i William och ville gärna hålla honom. Den 86 år gamla damen är väldigt pigg och diskuterar gärna allt mellan himmel och jord. Två av hennes väninnor hade stickat åt William. En blå/vit kofta och en jättefin nallebjörn. Av en annan släkting till sambon fick vi tre hemstickade koftor. En turkos, en blå och en vit med huva. Helt underbara! Svärmor visade sig också ha stickat en beige kofta med tillhörande mössa och en blå väst med huva. Våran lilla kille blir inte alls bortskämd :-). Svärföräldrarna hade också köpt en del andra presenter till William, bl.a. en hoppgunga. Vi satte William i den och han verkade gilla att gunga lite i den. Jag tror att han måste lära sig hur den fungerar innan han kan roa sig fullt ut med den. Efter lunchen åkte vi och handlade mat och blöjor på stormarknaden. Sedan åkte vi hem till sambons syrra för att ta det lugnt. Vi sitter just nu i soffan och är jättetrötta och jag antar att det blir att lägga sig tidigt ikväll. Just nu har jag hemlängtan. Inte för att jag vet varför. Jag kanske har gått och blivit tråkig :-). Jag kängtar efter huset, min säng och mina syrror och vänner. Det kommer säkert att bli en trevlig vecka. Sov gott mina vänner!

Packa mammas kappsäck

Dags att packa.

Till William:
Blöjor, tvättlappar, skötselgrejer, kläder, nappflaskor, tillägg i pulverform, tillägg i färdiga tetrapack, gröt i pulverform, skedar, hakklappar, pyjamasar, kläder, leksaker, pass, försäkringspapper, filtar, lakan, handdukar, AD-droppar.

Till mig:
Kläder, toalettsaker, pass, mobil, laddare, kamera, tidningar, tuggummi, choklad, vattenflaska, CD-spelare, avslappnings-CD och Kajsa Ingemarssons "Lyckans hjul" på CD.

Snart bär det iväg :-).

Vår början på veckan

Igår bestämde jag mig för att ta det lugnt. William vaknade vid sjutiden, men somnade om efter lite bus med sambon innan han stack till jobbet. Varje morgon är William på ett strålande humör. Han vaknar i sin spjälsäng och jag lyfter över honom till oss. Sedan ligger han där och sprattlar, leker med sina fötter, pillar mig och sambon i ansiktet och gör sina glada högljudda små skrik. Vid niotiden brukar han få sin första flaska med tillägg och har då alltså inte ätit något sedan niotiden kvällen innan. Vid lunchdags får han en smakportion av någon rotfrukt och en flaska med tillägg. Vid tretiden är det dags för en flaska igen. Vid sextiden försöker jag stoppa i honom lite gröt (för närvarande majs- och havregröt) plus ev. lite tillägg och vid niotiden en sista flaska med tillägg. Sakta men säkert har vi fått till en rutin som jag försöker hålla på. Idag sover han fortfarande och klockan är kvart i tio och då blir det lite senare, men jag ska försöka bli bättre på att hålla rutinerna. Igår var vi på barnsång i kyrkan igen och jag måste medge att det är mysigt att gå dit och sjunga lite, fika och prata med andra mammor. Efteråt blev det en paus hemma för att äta lunch och packa väskan till simmet. På babysimmet igår fick vi testa en del nya övningar och det klarade William galant. Han har blivit så livlig i vattnet och sprattlar hej vilt. Det roligaste verkade han tycka var att flyta runt i en simring och jaga leksaker. Den mysigaste övningen tyckte jag var att med hjälp av frigolitstavar under armarna flyta omkring på rygg med William på magen. Idag ska jag börja packa. Imorgon flyger vi till sambons familj i England för att hälsa på en vecka. Jag både ser fram emot att åka, men samtidigt vill jag inte. Jag avskyr att flyga och inte blir det bättre med hjärtklappning och ångest. Stödstrumporna åker på i och med att jag har en ökad risk för blodpropp. Är det någon som har några bra tips på hur man kan slappna av där uppe i det blå? Det kommer att bli lite annat att tänka på nu när William flyger med oss, men jag vet att när ångesten kommer får sambon ta över William. Himla ångest jag avskyr dig! Det ska i alla fall bli skönt att få lite mer tid med sambon. Nej, nu ska jag avsluta min havegrynsgröt. Ja, ni hörde rätt! :-) När kylskåpet är tomt blir det micrad havregrynsgröt med lingonsylt :-). Ganska gott faktiskt! Ha´en skön förmiddag!

William 5 månader

Våran lilla älskling har fyllt 5 månader och vi tycker att han blir mer fantastisk för varje dag. På BVC i veckan vägde han 6,5 kg och var 64,5 cm lång. Äntligen har William lämnat sin egen lilla kurva under den understa kurvan och stegat upp ett par kurvor. Äntligen har oron för hans vikt släppt. Jag har fortsatt att ge honom smakportioner av potatis, palsternacka och gröt. Det mesta spottar han ut, men det känns ändå som att det går långsamt framåt. Han äter 4-5 flaskor med tillägg per dag mellan 150-200 ml per gång. Rekommendationen vid 5 månader är 700-1.200 ml, men så länge William ökar i vikt som han ska tänker jag inte försöka trycka i honom mer än han vill. När jag matar honom sitter han i sin barnstol från IKEA och pruttar med munnen så att det stänker hej vilt. Han trycker också ut maten med tungan och hälften rinner ner i hakklappen. Efter ett tag blir han frustrerad och blir ledsen och då känns det som att det är dags att sluta och övergå till flaskan. Flaskan vill han gärna hålla i själv fast att han inte är tillräckligt stark eller har tillräckligt bra motorik. De senaste veckorna har han börjat ljuda riktigt höga skrik som skär i öronen och han varvar skriken med pruttande ljud. Ibland när vi tar bussen ner till stan ligger han och gör pruttljud hela resan. Ibland ligger han och stirrar på en och samma människa hela vägen och sist var det en äldre man som började le och vifta med sina buskiga ögonbryn :-). William vill också gärna stå upp och han har blivit så pass stark att han, om man håller honom i händerna, drar sig upp från ryggläge till först sittande ställning ända till stående. Förra veckan vände han sig från rygg till mage i spjälsängen medan jag vände mig om för att bädda sängen och jag blev glatt förvånad när det hände. Det var också roligt att se hur han från att ha slitit bort leksakerna (som hänger fast med kardborr i en båge) på babysittern till att slita bort hela bågen. Leksakerna flyttar han från ena handen till den andra och de åker ofta ner i golvet ner han sitter i sin stol. Klädstorleken är nu 62 och han är nu på god väg mot 68. Jag har upptäckt att klädförrådet börjar sina och förhoppningsvis kommer vi att hitta lite kläder i England när vi åker nu i veckan för att hälsa på sambons familj. Det ska bli spännande att flyga med lilla gubben och jag hoppas att det går bra. I övrigt är han en väldigt glad kille som ikväll kiknade av skratt när jag fick hicka under flaskmatningen :-). Just nu ligger en utslagen kille i sin spjälsäng och sover. Det blev lite si och så med sömnen idag och han passar på att ta igen lite. Jag hade tänkt att kika lite på "Ensam mamma söker" och koppla av lite i TV-soffan. Imorgon är det dags för barnsång i kyrkan på förmiddagen och babysim på eftermiddagen. Trevlig kväll!