Helgen så långt

Igår natt vid tvåtiden hämtade sambon en kompis från England vid Resecentrum. Jag sa till honom att vara tyst för att inte väcka William. Vad händer? In kommer två fnissande killar som går på rundvandring i huset (kompisens första besök i huset) och till och med passerar sovrummet där jag ligger i sängen. Jag skyndade mig att vända ryggen till för att låtsas att jag sov :-). Skulle jag annars legat där och vinkat till kompisen? Hello! Efter rundvandringen kokar de té och sätter sig i köket och babblar. Det gick bara inte att sova. Vid tre gav jag upp. Jag hade ingen lust att hojta till sambon att vara tyst. Killarna som umgåtts sen barnsben träffas ju inte så ofta. Så jag var smart! Jag "råkade" tappa väckarklockan i golvet. Väckarklockan gick nästan sönder, men det gav effekt. Jag hörde sambon säga att det kanske var dags att krypa till kojs. Äntligen! Tänkte jag. Vad sambon skrattade när jag berättade att jag knuffat väckarklockan i golvet för att få dem att gå och lägga sig :-).

Idag sov vi (vilade) länge, åt frukost vid lunchdags och såg lite på en film som heter War. I övrigt har vi inte gjort så mycket under dagen. Ikväll var vi ett gäng på nio personer som var ute och åt på thairestaurang. Maten var god, men servicen rätt usel. Efteråt gick vi vidare till en pub. Jag försökte ta med William, men volymen var lite hög och jag och William begav oss hemåt. Sambon är nu ute på puben, men har lovat att ta sista bussen hem framåt ettiden. Jag hoppas att han kommer hem då. Jag har haft en massa panik- och dödsångest på sistone och det känns jobbigt att vara själv då. Just nu ligger William i vår säng och jag tänkte krypa ner om en stund och snusa lite på honom innan jag försöker sova.