Helgrapport

I helgen var vi i Stockholm. Sambon och en kompis man köpte biljetter till Iron Maiden i mars och äntligen skulle de få se dem i Globen. Jag och kompisen pausade hos min äldsta syster och hennes familj. Vi köpte hem mat, hyrde film och käkade godis. Det var precis vad jag orkade med. Värken i mellangärdet och illamåendet håller i sig och jag känner mig bara så osocial och tråkig. Jag orkar knappt ta mig till jobbet och väl på jobbet känns det som en kamp att ta sig igenom dagen. Efteråt är det soffan som gäller och tidig sänggång. Jag orkar knappt se på TV. Fy vad trist det känns! Min syster är alltid så underbar och snäll och tar hand om oss när vi hälsar på. Hon hade lagat en jättegod lunch och tänkt på mig och vad min mage skulle tänkas tåla. Tyvärr blev hon tvungen att åka iväg på 40-årsfest i Västerås på eftermiddagen och kom hem mitt i natten, men vi hann träffas innan vid lunchen och även på söndag förmiddag. Mina vänner tyckte att syrran var så snäll och gullig. Hon fixade käk och lät dem stanna över natten. Det jag gillar med min syster är att det aldrig är några problem vad det gäller någonting. Hon är så snäll och hjälpsam och bjussar alltid på sig själv. Det går inte räkna alla gånger vi hälsat på, stannat över natt och fått jättegod mat och fika. Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna bjuda igen. Jag hoppas att det går att jämna ut lite med tiden :-). Jag tycker så mycket om henne och jag är så glad att vi har varandra, helst nu sedan mamma lämnade oss (och även min pappa). På kvällen hyrde vi som sagt film och det blev Basic instinct 2. En rulle som mer eller mindre liknade en porrfilm och jag undrade vad min äldsta systerdotter som är 17 år och hennes pojkvän gillade den. De sa inget i alla fall :-). Den första Basic instinct tyckte jag var väldigt bra och trodde nog att tvåan skulle vara lite bättre. Vid halv tolv kom killarna inramlandes efter konserten hesa och nöjda. Det hade varit en bra konsert, varav sista halvan var bäst då de spelade en massa gamla låtar. Jag somnade inte förrän efter två. Jag låg och lyssnade efter att syrran skulle sätta nyckeln i dörrhålet. Det är så typiskt att när jag vet att någon ska komma hem (partner eller annan familjemedlem) så kan jag inte somna förrän jag vet att den är hemma i säkerhet. Någon som känner igen sig? :-) Det var en trevlig helg med mycket snack och det var verkligen kul att få träffa mina kompisar igen och att ha tid att pratas vid. Kompisarna som var med oss bor utanför Linköping. De har ett alldeles underbart litet hus med naturen in på husknuten och en liten jack russel. Vänner som dem växer inte på trän som man brukar säga. De finns alltid där för mig och ställer upp på allt man ber om. Om ni läser det här vill jag att ni ska veta att jag tycker SÅ mycket om er och jag vet att vi har en livslång vänskap. Puss på er! Söndagen bestod av illamående och åter illamående och det blev tidig sänggång igen vilket är trist. Jag är ändå väldigt nöjd med helgen. Att få umgås med familjen och nära vänner betyder så mycket och jag blir alldeles varm inombords när jag tittar på dem och känner hur mycket jag tycker om dem. Säg till era nära och kära vad ni känner för dem. Det är jätteviktigt! Förlåt dem om de säger eller gör något dumt. Vi är alla bara människor och ingen av oss är perfekt. Vi lever i en värld där allting ser ut att vara vad det är. Det är det inte. Tro mig! Det finns så mycket mer därute. Du måste bara lära dig att se bortom allt det materiella vi lever i. När någon dör stannar världen. Det är då vi förstår att det här vi lever i inte är allt. Ta vara på och njut av ditt liv. Trots stress, sorg och bekymmer finns det underbara saker här i livet. Livet är fantastiskt!