Ultraljudet

Jag är ledsen att jag höll er på halster så länge! Det har varit en hektisk dag på jobbet och vi kom hem sent. Jag har också varit tvungen att stilla illamåendet med mat och har suttit i telefon med en av mina syrror som undrat hur det gått. Vilken fantastisk dag! Det känns som att jag drömmer. När jag vaknade imorse kände jag mig spänd av förväntan och samtidigt nervös. Min sambo var helt lugn och fick intala mig att det skulle gå bra. Väntan i väntrummet kändes så lång och jag fick sitta med benen i kors och höll på att gå i taket när min sambo var tvungen att springa och kissa. Jag då? Jag höll på att sprängas. Det var kul med varningsskylten på toalettdörren som upplyste om att man inte skulle kissa innan ultraljudet :-). Snart var det vår tur och sekunderna på britsen innan det var dags att kleta på gelét på magen och trycka scannern mot magen tänkte jag att det inte skulle synas någon bild av ett foster på skärmen. Barnmorskan hann bara trycka scannern lite lätt mot magen så syntes våran lilla krabat på skärmen med en gång. Vilken känsla! Där var han ju! Jag säger han för att jag tror att det är en han även om "tecknen" säger annorlunda. Jag fylldes av en sådan värme inombords. Känslan av att ligga där på britsen och se det lilla livet som växer inuti mig och samtidigt hålla hårt i min sambos hand och se hans rörda blick var mäktig. Jag hade inte långt till tårarna. Rätt som det var när barnmorskan buffade lite på magen skuttade krabaten till och vände ryggen mot oss för ett kort ögonblick. Sedan vände han tillbaks igen och låg där och sträckte på benen. Det häftigaste var när han plötsligt tog handen och kliade sig under näsan. Alla mått var bra och NUPP-testet visade inga förhöjda värden och vi drog en liten lättnadens suck. Fortfarande finns inga garantier, men ingen skulle vara lyckligare än jag än om vi får en frisk liten bebis. Barnmorskan bekräftade det beräknade födelsedatumet som är den 1 juni. Just nu är jag världens lyckligaste och det känns lättare att stå ut med magvärk och illamående. Nu vet jag vem som orsakar det och om jag måste stå ut med krämporna ett tag till så får det bli så. Jag är redan förälskad i den lilla krabaten. Tänk, vårt eget lilla barn växer i mig. Livet är fantastiskt! Nu ska jag kolla lite på en helt fantastisk film, Love Actually, innan jag kryper till kojs. God natt mina vänner. Vi hörs snart igen. Någon kommer att somna med ett leende på läpparna ikväll :-).