Frustration
Åh denna frustration! Jag orkar inte. Det är fredag kväll och helgen är i antågande och jag känner bara ren frustration. Just nu hatar jag bara helgerna. Jag är så trött, känner mig fet, har svullna ben, sover dåligt om nätterna, har klåda på magen, igentäppt näsa och känner att jag inte får något gjort. Vi sover länge om helgerna, timmarna bara rullar på och det blir inget gjort hemma och jag blir frustrerad och börjar bråka och blir ledsen. Skit också! Jag vill bli uppmärksammad, få frukost på sängen och känna att vi får saker och ting gjorda hemma. När ska vi börja med köket egentligen? Planerna har funnits sedan länge, ritningen har varit på gång länge men längre än så har vi inte kommit. Jag vill måla på övervåningen och införskaffa lite nya möbler och saker men både tid och pengar sätter stopp. Krabaten sparkar i magen som växer och jag inser att ju större jag kommer bli desto mindre ork kommer jag att ha. Jag vill att saker och ting ska hända NU. Jag vill inte vänta längre. Jag känner mig oorganiserad och har ingen struktur på tillvaron och jag bara avskyr det. Jag vill ha ordning och reda, känna mig utsövd och omhändertagen. Jag vill ha romantik och närhet och tillsammans läsa om vad som händer i magen och glädjas åt barnet som är på väg. Begär jag för mycket? Tänk om saker och ting bara kunde hända hemma. Vad glad och tillfreds jag skulle känna mig. Just nu känns allt bara hopplöst och deprimerande och jag vill ändra på tillvaron och bli gladare som partner och blivande mamma. Om vi bara kunde ha lite mer energi till att fixa hemma och få mer tid för oss själva. Tiden bara går och snart har vi en liten bebis att ta hand om och allt vad det innebär. Om vi inte lyckats lösa våra problem då, hur ska vi då klara tiden som småbarnsföräldrar? Oron växer och jag har en värk i magen som inte känns bra. Jag har så mycket ilska inom mig och den ger sig tillkänna genom bråk och tårar. Blä! Jag vill bara få känna lycka nu och inget annat. Snälla ge mig styrka att orka med den här dystra perioden, för just nu är det tufft för mig och jag vill bara gå i ide ett tag. Jag (som numera liknar en liten valross) ber om ursäkt för ett dystert inlägg och önskar er en trevlig helg!
posted by Mitt liv -precis som på film at 17:36
6 Comments:
Vissa perioder är bara sådär, bar aat ta ett djupt andetag och ta det lugnt. Ta en sak i taget :) Kramis!
Var ska du annars bara få ur dig allt som går och tynger dig om inte här?
Ta djupa andetag, prata med sambon om hur du mår, dina känslor och din oro. Det är viktigt att du får ur dig det till honom. Annars har han ingen möjlighet att kunna stötta dig som du vill och så väl behöver.
Att du känner sådär är inte konstigt. Du vill få ordning nu när ni ska bli fler hemma. Fullständigt naturligt att känna så. Vem blir inte stressad då, när inget händer?! Tycker att det är jättebra att du skriver om det, hoppas också att du har nån nära vän du kan ventilera med? Det bästa är såklart om du kan prata med din sambo, men man kan få lite vinklingar och sånt av en vän som man inte tänkt på själv. Om det är nån tröst, så var jag ingen höjdare själv här hemma som gravid... Usch, skäms när jag tänker tillbaka på det. Var en riktig bitch emellanåt, hormonerna bara pumpade i kroppen, riktigt läbbigt ibland. Fick jag ömhetsbevis så tyckte jag inte att det räckte, utan mycket ville ha mer :-) Var ledsen för att han inte ville känna på magen, att han tyckte det var lite läbbigt snarare än mysigt. Well, slutsatsen av det här är att jag tror att hormonerna gör mycket med kroppen. Men ni behöver hitta ett sätt att fungera tillsammans så inte du mår dåligt. Och mår du dåligt, så mår säkert din sambo också dåligt.
Oj, det blev långt. Hursom: kram på dig! Det kommer att bli bättre, förhoppningsvis snart.
Tack snälla ni för era inlägg! Jag blev faktiskt rörd när jag läste dem och alldeles varm inombords. Tyckte att ni hade skrivit så fint. Det är skönt att få veta att man är normal trots allt och inte är den enda som känner som jag gör. Var skulle jag ventilera mina känslor om inte på bloggen. Vänner har jag men tycker att det funkar bäst när jag skriver ner tankar och känslor. Jag skickar en kram tillbaks till er gulliga bloggare! Jag hoppas att både ni och jag får en bra helg!
Du, man behöver inte vara rosaskimrande bara för att man är gravid elle har blivit mamma. Det är bara i modetidningarna och när kändismorsorna uttalar sig som det är så. Det är okej att bli deprimerad, känna ångest, att ansvaret växer och kan kännas för stort. Du fixar det. Andas. This too will pass.
Och graviditeten är en tid då man ransakar sig själv, sin identitet (om igen), sin uppväxt och sina relationer. Det bara är så. Hormoner, baby.
Kram.
Jag känner så väl igen mig från min egen graviditet. Det är helt naturligt att man vill boa och få allt klart. Och så blir man frustrerad när det inte riktigt blir som man tänkt sig.
Och jag håller med kaffeflickan, allt är inte rosaskimrane jämt, och det är okej. Livet..
Skicka en kommentar
<< Home