Graviditetsrapport

Stress, stress, stress. Den här tiden på året är den mest stressiga på jobbet. Det känns som att man glömmer från år till år hur det brukar vara. Jag jobbar som ekonomi- och löneadministratör på ett medelstort IT-företag och efter årsskiftet är det dags att ta tag i allt från kontrolluppgifter till bokslutsarbete. Jag jobbar mycket och det är inte precis vad jag behöver just nu känner jag. Samtidigt håller vi på att träffa olika bemanningsföretag för att hitta en konsult som kan träda in i mitt ställe under föräldraledigheten. Det känns konstigt men samtidigt spännande och det ska bli SÅ skönt att få vara borta från jobbet ett år. Längtar. Jag har jobbat konstant sedan jag var arton och det här blir det första uppehållet. Inte så konstigt att man känner för något annat. Skillnaden i år är att jag just nu sitter med stödstrumpor på mig som jag var och köpte på Apoteket igår (ska de verkligen sitta så tight? Jag har mätt både ankel och vad och enligt tabellen ska de passa men just nu känns det som att det värker lite i vaderna). Att jag har en putande mage som verkar växa så att det knakar. Jag känner mig fet. Jag är van att vara lite mager och nu känner jag mig som en val. Redan! Hur ska det inte kännas senare under graviditeten? I femte månaden har jag gått upp 10 kg och jag undrar var det ska sluta. Brösten har verkligen förändrats och alla tröjor spänner. Förut har jag tänkt att jag nog kunde ha lite större bröst, men nu känner jag motsatsen. Jag tycker för stora bröst är motbjudande och har svårt att acceptera mina nya behag :-). Jag mår i övrigt hyfsat bra förutom ett lätt illamående, återkommande huvudvärk, hjärtklappning och konstant trötthet. I lördags morse kände jag de första små sparkarna. Vad fantastiskt! Inga hårda sparkar utan små lätta sparkar som gick att känna från utsidan. Det hände tre gånger på raken innan jag väckte min sambo för att berätta. Han försökte öppna ögonen och verka intresserad men somnade snabbt om :-). I söndags morse hände samma sak och då var jag snabb att väcka honom men när han skulle känna efter med sin hand slutade de. Typiskt. Sedan har jag inte känt några rörelser alls under ett par dagar och då blev jag lite orolig och min sambo försökte lugna mig. Däremot igår kväll var buffarna tillbaka och jag satt hemma i soffan med ett leende på läpparna och myste medans jag försökte koncentrera mig på att lyssna medans krabaten pockade på uppmärksamhet. Det är underbart att vara gravid just nu trots de besvär jag har. De är ju trots allt bara bagateller :-). Nu buffade det i magen igen. Inte visste jag att det kunde kännas så mysigt. Jag bara njuter. Ha´en bra dag så hörs vi igen!