Sömnbrist, sammandragningar och oro

Just nu känns det som att jag inte sovit ordentligt på månader. Jag blir galen! Jag måste få sova, men det går bara inte. Jag vaknar titt som tätt och vrider och vänder fram och tillbaka. Flera kisstillfällen per natt har det blivit och hjärtklappningen kan hålla på i timmar. Sedan är bebisen väldigt aktiv på nätterna och även om det är mysigt så vill jag ha lite lugn då. Fast hellre att den är aktiv så att jag vet att allt är bra. Idag har jag haft mina första smärtsamma sammandragningar. Magen blir som en hård boll och det värker som vid en riktig mensvärk. Just nu är det svårt att både sitta och stå och jag hittar ingen bekväm ställning. Är det så här det ska vara nu de sista tre månaderna? :-) Idag har jag tränat core igen och det är mycket sit ups och det kanske var de som utlöste sammandragningarna? När jag låg där på rygg och gjorde sit ups blev jag tvungen att hosta och AJ vad ont det gjorde i magen. Det kändes som knivstick på båda sidorna längst ner i magen och jag blev tvungen att ta en paus. Jag ser fram emot vattengympan imorgon istället, det kanske inte blir så länge till att köra core. Tre månader kvar som sagt och jag har börjat oroa mig mer och mer för att något ska gå fel. Vad jobbigt! Tänk om det fanns garantier för att allt ska gå bra och att bebisen föds frisk och välskapt. Om så är fallet kommer jag att var den lyckligaste människan den dagen vår bebis föds. Jag hoppas och ber att allt ska gå bra! Det känns lite sent nu med ett extra ultraljud, men kanske att jag lyckas övertyga min sambo om att göra ett till. Om det är något fel så vill jag vara förberedd. Det skulle kännas mycket bättre. Min sambo kom idag tillbaks från en tjänsteresa. Han åkte i fredags morse och fem nätter har vi varit ifrån varandra. Fy vad jobbigt! :-) Jag önskar att vi alltid fick vara tillsammans. Jag känner mig liksom inte hel utan honom. Grejen var att han skulle hälsa på sin familj i England innan jag blir höggravid med tanke på att det faktiskt finns de som föder tidigare och då vill jag absolut att han ska hålla sig i närheten. Det visade sig att svärfar följde med honom hit och vi väntar honom till kvällen. Han stannar en och en halv vecka och det är första gången han får se vårt hus. Tidigare har bara min svärmor och svägerska varit över och nu tyckte svärfar att det var hans tur. Ja, ja vi är inte gifta men det är lättare att kalla dem så :-). Jag hoppas att vi trots det lite spontana besöket får tid att planera det vi tänkt att planera och få saker och ting gjorda. Imorgon är det den första mars och tiden rinner iväg. Jag vill boa! :-) Hoppas min sambo känner likadant! :-)