Om jag ändå kunde sluta ora mig

De senaste veckorna har oron över att det ska vara något fel med bebisen kommit krypandes. Jag har fått stora nojjan och velat göra ett extra ultraljud, men min sambo är inte alls inne på det. Sedan förstår jag inte varför de på sjukhuset, när vi gjorde NUPP-testet, inte informerade om att man faktiskt kan ta ett blodprov som ett komplement för att påvisa ev. kromosonförändringar. Det är nog det som oroar mig mest. NUPP-testet var okej, men med tanke på min ålder och att testet faktiskt inte är tillförlitligt så kan det ju faktiskt hända. Risken är om man läser om det 1 på 350, ska man tolka det som att det är en hög siffra eller är den "okej"? De sa inget om vare sig blodprov eller fostervattensprov när vi var på ultraljudet och det tolkade jag som att jag kan vara lugn. Jag har varit lugn men nu har det slagit mig att det faktiskt kan hända och det gör mig livrädd. Sedan undrar jag varför de gör ultraljud så tidigt som i vecka 12 eller 13 i Linköping. I Norrköping sker det flera veckor senare och chansen för att upptäcka ev. missbildningar är så mycket större. Idag på vattengympan tog jag upp ämnet och barnmorskan svarade -Frågan är vad vi ska ha ultraljudet till. Ska det vara för att bestämma beräknat födelsedatum eller för att kolla efter missbildningar? Det kan man ju undra. Hade de sett några missbildningar på ultraljudet hade de naturligtvis sagt något, men hur mycket kan de egentligen se så tidigt? Nu är det för sent att börja kolla upp dessa saker och jag ångrar nästan att jag inte sett till att göra ett extra ultraljud. Jag vill vara förberedd om det är något fel, medans min sambo inte vill gå och tänka på det de sista tre månaderna. De här tankarna gör mig tokig just nu, jag har så svårt att släppa det. Jag tror nog att många oroar sig, men fy vad det är jobbigt! Hur gjorde ni andra med tester? Gjorde ni tester över huvudtaget eller hoppades ni bara på det bästa? Bebisen sparkar i min mage och jag hoppas och ber att allt ska vara okej. Tänk positivt! Just det, så var det ja :-). Allt ska gå bra! :-) Idag har jag ringt Socialnämnden för att boka en tid för att skriva under ett faderskapsintyg i och med att vi inte är gifta. När vi har gjort det är det en grej mindre på "Att-göra-listan" :-). Jag hoppas på att stryka många punkter framöver. På listan står sådant som att kolla upp det här med föräldrapenning, ansöka om föräldraledighet och påbörja en förlossningsplan. Jag hoppas inte att man missar något viktigt :-). Tipsa gärna om saker som bör göras innan bebisens ankomst, jag tror inte jag har pejl på allt :-). Nej, nu är det dags att bege sig hemåt. Ja, jag jobbar för mycket jag vet. Snart ska jag gå hem och jag längtar...