10 dagar kvar

Sitter här med svullna ben, anklar och fötter och sammandragningar som ännu inte är förknippade med smärta men som kommer och går hela tiden. Bebisen ligger med huvudet nerborrat så långt det bara går enligt barnmorskan och den är redo. Den senaste tidens jobbande och allt bestyr hemma har inte gjort mig utvilad direkt men det är så skönt att få vara hemma i alla fall. Köket är urrivet, golvet är på plats och imorgon kommer det nya köket från Marbodal. Vad spännande det känns! Jag ber att bebisen stannar i magen tiden ut så att det nya köket hinner komma på plats och att jag hinner få tid att varva ner. Idag har vi varit och köpt ett jättesnyggt kakel till köket och nu låter vi hantverkarna sköta resten. Sambon och jag åt lunch efteråt och det kändes mysigt att sitta där och prata om allt som händer just nu. Hans familj är otåliga och svärmor sover med telefonen bredvid sängen :-). Första barnbarnet är så klart speciellt och hon peppar och finns där för mig. Om exakt en månad kommer svärmor och svärfar för att bo med oss i tre veckor och jag hoppas att det kommer att kännas skönt med avlastningen. Risken är väl att man vill dra sig undan lite som nybliven mamma, men jag hoppas att vi inte råkar i luven på varandra :-). Jag önskar så mycket att mina föräldrar fanns i livet och kunde dela den här glädjen med mig. Min pappa uttryckte en gång för ett par år sedan att han undrade när han skulle bli morfar. Det känns lite sorgligt att tänka på. Mamma hade redan fyra barnbarn. Självklart skulle hon tyckt att det var speciellt med yngsta dotterns första barn och jag vet att hon skulle gråtit glädjetårar om hon fått höra vårt barn gny per telefon. Lilla mamma och pappa. Jag vet att ni är med mig genom det jag ska genomgå och jag vet att ni kommer att glädjas med oss. Jag undrar om det blir en pojke som mamma brukade skoja om. Hon sa vid några tillfällen att "pojkarna får du stå för i familjen", då mina två systrar fått två döttrar var. Om det blir en flicka kommer vi alla att glädjas lika mycket åt det och det vet jag också att hon skulle göra. Båda mina föräldrar kommer att le från himlen och jag kommer att få en hel familj igen. Inte en familj som kan ersätta förlusten av mammas och pappas bortgång, men en familj som kommer att ge mig glädje och trygghet igen. Jag ska ju ha barn för tusan! Vilken grej! Jag hoppas på styrka och kraft inför förlossningen och att snart få se vårt lilla barn. Välkommen till den stora vida världen!