Tuffa nätter

Sitter i soffan med laptopen i knät och är svintrött. Sambons alarm gick igång igår imorse vid 02.20. Han skulle på Swedish rally uppåt Karlstad. Timmarna innan alarmet gick igång vaknade jag av någon anledning en gång i timman. När det var dags för sambon att gå upp sov jag som bäst. Sambon sprang omkring och fixade men än det ena och än det andra. Jag låg i sängen och ropade -Har du med långkalsingarna? -Glöm inte mössa och vantar! -Fixa några mackor att ta med! -Minneskortet till kameran ligger på hyllan! -Campingstolen finns i förrådet i källaren! Snacka om att vara en kycklingmamma :-). Hur ska jag inte bli mot William? :-) Jag lyckades somna om efter att sambon slängt igen ytterdörren. William vaknade vid åttatiden som vanligt. Jag bar in honom till mig och vi låg och myste en timma i sängen innan det var dags att gå upp och fixa vällingen. Han somnade igen vid halv tio och under de två timmarna han sov lyckades jag tvätta, dammsuga delar av huset, tömma diskmaskinen och duscha. Vid halv tolv åt jag en sen frukost samtidigt som William åt sin lunch. Idag hade jag bestämt att träffa min barndomskompis L. Hon har nyligen gått och blivit husägare och det var kul att få se hur bra det ordnat sig för henne. Det var ett jättemysigt och rymligt radhus som nästan helt och hållet var renoverat. På baksidan fanns en trevlig uteplats som vette mot en skogsdunge. Perfekt för barn som älskar att gå på upptäcktsfärd. Det känns som att L och jag har hittat tillbaks till varandra och det känns bra. Vi har känt varandra sedan jag kom ny till fjärde klass. Vi drogs till varandra och var sedan oskiljaktiga. L och jag har delat en hel del upplevelser som är både positiva och negativa. Vi åt och sov hos varandra, hittade på hyss tillsammans, tog körkort tillsammans och delade allt. En sån vänskap ska man vara rädd om. Kvällen tillbringade vi här med att äta gott och se på Lets dance. L åkte hem vid elvatiden efter en jättetrevlig kväll tillsammans. Nu sitter jag här med världens panikångest. Jag ska sova själv och jag fullkomligt avskyr det. Sambon sover i en sovsäck på ett liggunderlag på ett hårt golv med femton andra killar. Jag önskar att han fanns här just nu och kramade mig och sa att allt ordnar sig. Himla ångest! Ska jag någonsin bli fri från dig? Jag vill bara få leva, må bra och se William växa upp. Jag ska nog försöka krypa till kojs nu och försöka få lite sömn. Min lilla älsklingspojke kommer att vakna i vanlig tid imorgon :-).