Sömnbrist, sammandragningar och oro

Just nu känns det som att jag inte sovit ordentligt på månader. Jag blir galen! Jag måste få sova, men det går bara inte. Jag vaknar titt som tätt och vrider och vänder fram och tillbaka. Flera kisstillfällen per natt har det blivit och hjärtklappningen kan hålla på i timmar. Sedan är bebisen väldigt aktiv på nätterna och även om det är mysigt så vill jag ha lite lugn då. Fast hellre att den är aktiv så att jag vet att allt är bra. Idag har jag haft mina första smärtsamma sammandragningar. Magen blir som en hård boll och det värker som vid en riktig mensvärk. Just nu är det svårt att både sitta och stå och jag hittar ingen bekväm ställning. Är det så här det ska vara nu de sista tre månaderna? :-) Idag har jag tränat core igen och det är mycket sit ups och det kanske var de som utlöste sammandragningarna? När jag låg där på rygg och gjorde sit ups blev jag tvungen att hosta och AJ vad ont det gjorde i magen. Det kändes som knivstick på båda sidorna längst ner i magen och jag blev tvungen att ta en paus. Jag ser fram emot vattengympan imorgon istället, det kanske inte blir så länge till att köra core. Tre månader kvar som sagt och jag har börjat oroa mig mer och mer för att något ska gå fel. Vad jobbigt! Tänk om det fanns garantier för att allt ska gå bra och att bebisen föds frisk och välskapt. Om så är fallet kommer jag att var den lyckligaste människan den dagen vår bebis föds. Jag hoppas och ber att allt ska gå bra! Det känns lite sent nu med ett extra ultraljud, men kanske att jag lyckas övertyga min sambo om att göra ett till. Om det är något fel så vill jag vara förberedd. Det skulle kännas mycket bättre. Min sambo kom idag tillbaks från en tjänsteresa. Han åkte i fredags morse och fem nätter har vi varit ifrån varandra. Fy vad jobbigt! :-) Jag önskar att vi alltid fick vara tillsammans. Jag känner mig liksom inte hel utan honom. Grejen var att han skulle hälsa på sin familj i England innan jag blir höggravid med tanke på att det faktiskt finns de som föder tidigare och då vill jag absolut att han ska hålla sig i närheten. Det visade sig att svärfar följde med honom hit och vi väntar honom till kvällen. Han stannar en och en halv vecka och det är första gången han får se vårt hus. Tidigare har bara min svärmor och svägerska varit över och nu tyckte svärfar att det var hans tur. Ja, ja vi är inte gifta men det är lättare att kalla dem så :-). Jag hoppas att vi trots det lite spontana besöket får tid att planera det vi tänkt att planera och få saker och ting gjorda. Imorgon är det den första mars och tiden rinner iväg. Jag vill boa! :-) Hoppas min sambo känner likadant! :-)

Listan är lång

Nu är det snart mars och det innebär att det är tre månader kvar till bebisens ankomst. Listan på saker som vi vill göra och saker som ska inhandlas innan blir bara längre och längre. Bl.a.

* Nytt kök - en första ritning har gjorts och den kommer nog att förändras innan den spikas
* Ommålning av sovrum och barnkammare - en kille har anlitats men han har ännu inte haft tid
* Barnkammaren ska inredas med spjälsäng, skötbord, nya garderober och annat
* Ny soffa har beställts till övervåningens allrum och vi ska äntligen möblera det utrymmet
* Barnvagn, babysitter, bebiskläder och annat ska inhandlas
* Våra träd och buskar i trädgården måste klippas

Sedan om vi hinner finns det en hel del annat som vi skulle behöva fixa iordning och köpa in men det är frågan hur mycket man hinner på den tid som är kvar :-).

Idag blev det klart med en ersättare för mig på jobbet och det känns jättebra! En sak mindre att tänka på inför den kommande föräldraledigheten :-). Det kommer att kännas konstigt att ha någon som går bredvid och som ska ta över efter mig även att det bara är temporärt. Spännande! Snart är det dags att fylla i en blankett om föräldraledighet och det kommer att göra det hela ännu mer verkligt.

Vecka 26 och vecka 27

Vecka 26
Barnet kan höra ljud och ljudnivån inne i magen kan nå upp till mer än 80 decibel. Det är ungefär lika livligt som en stökig stadsmiljö. Barnet lyssnar på ljuden i mammans kropp, magen som kurrar, nysningar och annat som händer. Det lyssnar även på mammans och omgivningens röster. Vikt 900 gram.

Vecka 27

Nu är det lättare att mäta barnets fulla längd inklusive benen. Barnet är cirka 30 centimeter i sin fulla längd. Barnets ögon öppnas efter att ha varit stängda en tid. Det övar att öppna och stänga ögonen. Hörseln utvecklas allt mer och barnet kan hoppa till vid kraftiga ljud eller snabba rörelser från dig. Nu är överlevnadschansen stor om barnet skulle komma ut för tidigt. Vikt 1 kg.

Boandet och oron har börjat

Nu, när det är 3 månader kvar till beräknat födelsedatum har boandet börjat. Vi har ritat ett nytt kök och ska lägga in en beställning nästa vecka. Tror ni att köket är klart innan bebisen kommer? Det tror inte jag :-). Vi ska måla om sovrummet, måla och möblera barnkammaren, få en ny soffa till allrummet på övervåningen och jag antar att det följer lite nya möbler med den. Det känns helt plötsligt som att vi har tusen saker vi vill göra innan bebisen kommer och barnmorskan på vattengympan bara skakar på huvudet när vi blivande mammor berättar om alla planer vi har. -Jag blir så trött på att bara höra på er tjejer, säger hon och ler :-). Nu har jag också börjat tänka på föräldrapenningen och vi har försökt läsa oss till vad som gäller på Försäkringskassans hemsida. Inte helt lätt! Hur fasen ska man veta hur många dagar man ska plocka ut och om de ska vara heldagar, halvdagar eller trefjärdedelsdagar? Hur många dagar bör man ha kvar efter den första föräldraledigheten? Det är mycket frågetecken. Jag hade tänkt att gå hem i mitten av maj och stanna hemma till augusti nästa år och sedan vill min sambo vara hemma sex månader. Det blir inte många dagar kvar och jag funderar på hur andra gör. Jag har också påbörjat en lista (som ännu bara finns i mitt huvud) över saker som ska inhandlas innan bebisens ankomst. Det enda jag köpt hittills är tre små bodies, jag har bara inte vågat köpa något mer ännu. Mitt i allt detta boande finns en oro om att något ska gå snett. Tänk om det är något fel på barnet? Ett NUPP-test har vi gjort, men hur säkert är det? En blivande mamma på vattengympan hade också tagit ett blodprov för att se kromosonavvikelser och fick beskedet om att risken var 1 på 100 och blev beordrad fostervattensprov (som inte visade något fel). Jag vet inte hur jag skulle ta det. Tänk om barnet är missbildat eller om det är något annat fel! Tänk om barnet dör! Usch vilka jobbiga tankar! Jag är nog inte den enda som oroar sig och jag försöker att inte oroa mig, men tankarna kommer emellanåt. Sedan har min uteblivna oro för förlossningen plötsligt infunnit sig. Tänk om det blir sugklocka med stora bristningar till följd. Tänk att inte kunna hålla tätt efteråt och känna sig helt söndertrasad i underlivet. Tänk om jag inte är skapt för att föda. Tänk om jag inte kan ta smärtan, vill ha bedövning men att det är för sent. Åh jag blir galen! Nog för att jag alltid haft lätt för att oroa mig för saker och ting men nu känns det bara som att det är för många tankar som surrar omkring. Det känns skönt att vi är inbokade på att gå en profylaxkurs i mars. Det kanske kan stärka mig och få mig att lugna ner mig eller tvärtom :-). Nej, nu måste jag lägga oron på hyllan och koncentrera mig på jobbet. Ibland är det skönt att låta jobbet uppta alla tankarna så att man slipper fokusera på hjärtklappning och oro. Jag ska sätta mig tillrätta och skriva lathundar på allt jag gör idag så att min efterträdare får det lite lättare för sig. Det kanske är bra för mig också. Vem vet hur mycket man glömmer efter ett år i bebisbubblan :-). Tjing!

100 days to go

"100 days to go" står det idag på min nedräknare på bloggen. Jisses, nyss var det ju över tvåhundra. Det är i stort sett bara tre månader kvar. Just nu är magen lite lagom stor sisådär och helst skulle jag önska att jag inte blev större och inte lägger på mig några fler kilon. 13 kg får räcka, men det kan man ju drömma om :-). Nu sover jag bättre om nätterna och det känns skönt. Värken i ryggen har släppt av en del nu och jag vet inte om det är besöken hos kiropraktorn som hjälp eller om det är vattengympan och Core-passen i kombination. Den enda krämpan jag har är nästäppan om nätterna och hjärtklappningen. Nästäppan råder jag bot på genom att spraya med koksalt och det fungerar utmärkt. Hjärtklappningen och extraslagen däremot är inte att leka med och det gör mig deprimerad. Det händer flera gånger per dygn och det är svårt att bortse från extraslagen när de är så kraftiga att jag rycker till och måste dra efter andan. I måndags var jag på Vårdcentralen för att kolla upp extraslagen och de tog ett EKG som visade på dem, men det finns inget de kan göra. Min läkare, en kvinna i 30-årsåldern som satt där höggravid mitt emot mig, led med mig men förklarade att jag inte behöver oroa mig. Hon tyckte att jag skulle försöka stå ut de tre sista månaderna av graviditeten och sen borde hjärtat lugna ner sig och återgå till mina "normala" extraslag och hjärtklappning. Det känns fasen i mig deprimerande att veta att jag får leva med det resten av mitt liv! Ska jag behöva tro att jag ska dö varje dag i resten av mitt liv? Jag kan bara inte rå för det! När det händer tänker jag att hjärtat ska stanna och att det är min tur att dö. Det skrämmer skiten ur mig, jag är inte redo att dö än. Jag vill få uppleva barn, giftermål, barnbarn och allt som hör livet till innan det är min tur. Jag får försöka fokusera på bebisen nu som sprattlar i min mage. Det är en vild bebis som ger sig tillkänna både om dagarna och nätterna. Det känns skönt att känna rörelserna. Det blir som en bekräftelse på att allt är som det ska. Tre månader kvar, nedräkningen har börjat :-).

Ett livstecken

Idag är det äntligen torsdag! Snart helg med andra ord. Jag vet inte om jag längtar eller inte. Sambon ska resa bort igen och blir borta fem nätter. Jättetrist! Jag saknar honom verkligen när han är borta och jag gillar inte att sova själv i huset. Imorgon bitti sticker han i ottan och jag försöker få honom att gå hem från jobbet så att vi får lite tid tillsammans innan han åker. Den här veckan har varit väldigt hektisk på jobbet och det är klart att jag behöver lite lugn också. Vi tror att vi hittat en ersättare för mig under mammaledigheten. Proffice ska höra av sig imorgon eller på måndag och lämna besked. Håll tummarna! Det vore så skönt att ha den biten avklarad och slippa stressa med att försöka hitta någon som kan börja i god tid. Imorgon kväll blir det nog en lugn TV-kväll på egen hand, men sedan ska jag till min syster i Åtvidaberg över helgen. Jag kände att jag behövde lite sällskap över helgen och hon lät väldigt glad över att få mig på besök. Det blir till att umgås med syrran med familj, laga mat, spela sällskapsspel, promenader och sedan är det väl Melodifestivalen på lördag kväll. En lugn och skön helg med andra ord. Jag hoppas att det blir lugnt på hjärtklappningsfronten nu när jag ska sova själv. Idag kände jag av det kraftigt på vattengympan trots att jag försökte ignorera det. Vattengympan har blivit en klar favorit. Det känns väldigt nyttigt och skönt med avslappningsövningar och mamma-barn-meditation till att sluta av med. Det är ett glatt gäng blivande mammor som verkar ha många roliga historier på lager och det är trevligt att byta erfarenheter. En blivande mamma berättade att hon har en son på sjutton år och en son på femton som ser fram emot ett litet syskon. Tänk, det måste vara som att börja om på nytt med allt vad förlossning och tidiga mornar heter :-). Gravidyogan rann tyvärr ut i sanden då vår struliga ledare plötsligt fick för sig att hon blev tvungen att tidigarelägga passet och jag tror inte så många kunde då. Sedan slutade hon att höra av sig och jag tycker det är väldigt dålig stil. Man vill ju veta om det finns en chans till en annan tid eller att det verkligen inte blir någon fortsättning. Jag får hitta ett annat yogaställe eller försöka hemma istället. Nej, nu måste jag gå och dra i min sambo lite igen så att han följer med hem :-). Ha´en bra kväll!

Magbild vecka 23

Tyvärr ligger jag lite efter vad gäller magbilderna och har sällan någon färsk att komma med, men här kommer några från vecka 23 i alla fall :-).

Gravidvattengympa och barnmorskebesök

Igår var jag på vattengympa för gravida första gången. Det var jättemysigt och kämpigare än vad jag trodde :-). När jag klev in på PAUS som är Linköpings enda SPA-ställe, kände de goda dofterna, såg alla tända ljusen, kände värmen och klorlukten kändes det riktigt mysigt. Inne vid poolen var det nedsläckt och det brann ljus överallt. Där fanns ett bord med plats för oss alla elva blivande mammor som skulle köra vattengympa tillsammans. Vi bytte om till badkläder och satte oss ner runt bordet tillsammans med barnmorskan som leder passet. Alla tjejerna var jättetrevliga och barnmorskan helt underbar! Vi hade en hel massa att ventilera, men insåg efter ett tag att vi fick fortsätta efter passet då alla var sugna på att samtidigt komma igång. Det var högtryck i poolen (där vattnet var närmare 33 grader) när vi körde igång och barnmorskan som hade en energi utan like körde hårt med oss. Samtidigt berättade hon roliga historier, tipsade oss om olika saker och fick oss att fnissa rejält. Ibland lät det -Tjejer! nu tar vi tag i stången, särar på benen och skjuter muttan upp i taket! Här inne är vi frispråkiga så det hoppas jag ni kan ta! Sära på benen måste ni lära er, ja för bebisen ska ut också! Ha, ha, ha vilken stämning. Det måste bara upplevas! Det var hantlar, bensprattel och att studsa och simma snabbt från sida till sida. Efteråt var jag helt slut, men det var en skön känsla. Bebisen sprattlade i magen och gjorde på det sättet sin gymnastik :-). Sedan körde vi avslappning genom att en person höll i annans flytande kropp och där låg man och flöt runt och jag glömde bort både tid och rum. Störtskönt! När vi var klara i poolen gick vi upp och satte oss vid bordet och där hade ledaren dukat fram färsk frukt, juice och godis. Där satt vi och pratade och rätt som det var dök två nyblivna mammor upp med sina små underverk. Vad små de var och så söta! Tänk att det är en sådan liten man går och bär på och tänk när man får hålla sin bebis i sina armar. Längtan blev stor. Den ena tjejen hade stått på alla fyra i baksätet medans hennes man körde henne till förlossningen och när de kom fram ville hon ha epidural men då var det för sent. På elva minuter kom flickan ut och allt gick bra. Den andra tjejen verkade lite skärrad över smärtan och var besviken på att hon fick åka till Norrköping och föda. Det känns inget kul att veta att det kan vara fullbokat när man väl vill åka in. Vi som bara har tio minuter till förlossningen. Jag hoppas att vi får plats! Jag tog lång tid på mig att duscha och göra mig iordning efteråt och var inte på jobbet förrän vid elva (tre timmar tog det :-)). Vad skönt att få den stunden för sig själv. Att hinna känna efter att man är gravid och att man faktiskt ska föda. Vid lunch hade vi en tid bokad hos barnmorskan. Alla prover var bra och det kändes skönt. Bebisens hjärtljud låg på 148 slag/min och det är väl ganska mittemellan vad det kan vara. Däremot diskuterade vi min kraftiga hjärtklappning och att jag har gått upp så mycket i vikt redan och hon bokade in mig på ett läkarbesök i början av mars :-(. Vid invägningen vägde jag 55 kg (lite tunt i och för sig) och nu väger jag 68 kg! 13 kg har jag gått upp och jag är bara i sjätte månaden. Barnmorskan sa -Oj! och jag blev lite skärrad. Jag har ätit mycket sötsaker som kakor och godis och det är ju inget bra, så nu får jag lov att dra ner på det och försöka minska sötsuget. Hur det nu ska gå :-). Glass och choklad är min stora passion men man måste ju tänka på hälsan. På jobbet är det högtryck just och jag vet inte hur jag ska orka med. Det är månadsavstämningar, bokslut, löner, mycket nytt efter nyår att sätta sig in i och vi håller på att försöka hitta en ersättare till mig. Det tar lite tid att läsa CV, sitta med i intervjuer och diskutera oss emellan om vem som kan tänkas vara lämplig. Vi ska hyra in en person från Proffice för att bespara oss hela rekryteringsprocessen. På tisdag kommer en fjärde kandidat som vi hoppas på. Det vore så skönt att få det klart så att man slipper tänka på den biten. Nu är det äntligen helg och jag längtar efter att få vila. Kanske att jag måste jobba på söndag, men först är det fredag kväll och imorgon ska jag försöka ta det lugnt. Ha´en bra helg med mycket helgmys! Kram till alla läsare!

Vecka 25

Nu börjar sista tredjedelen. Det händer inte så mycket utvecklingsmässigt utan barnet ligger och växer och mognar. Många rör sig mycket medan andra är mer stillsamma.
Barnet kan känna igen din röst. Nu har bebisen en chans att överleva en eventuell för tidig födsel. Vikt 800 gram.

Helgblaj

Just nu är klockan halv fem en söndag och jag sitter vid datorn på jobbet. Sambon skulle träna och jag hakade på in till kontoret för att få lite gjort och för att slippa vara ensam hemma. Jag har fått fobi för att vara ensam hemma sedan mina extra hjärtslag ökat i både styrka, mängd och tid. Att inte få sova ordentligt om nätterna på grund av en sprattlande bebis i magen, att ha svullna ben och att ha ont i ryggen och höfterna kan jag stå ut med. Däremot har jag väldigt svårt att acceptera de extra hjärtslagen som är så kraftiga att jag rycker till för varje gång och tror att jag ska dö och så gråter jag. De kommer flera gånger per dygn och jag förstår att de blivit värre allt eftersom graviditeten fortskrider och nu är jag rädd för hur det ska bli längre fram i graviditeten. Jag skrev ett brev till min läkare idag, ett brev där jag ber om att få gå vidare med mina symptom. Jag vill inte ha det så här! Ibland har jag bara lust att skrika rätt ut i ren frustration. Förra fredagen var jag ute och käkade med en kompis och sedan skulle vi på bio. Efter att ha smällt i mig en halv stenugnsbakad pizza med oxfilé, ruccola, vitlök och tomat satte hjärtat igång igen och jag kunde inte koncentrera mig. Bion hade vi redan betalt för så den gick vi på och sedan var hon gullig och skjutsade hem mig eftersom jag kände mig så medtagen. Det kändes som att hela kvällen blev förstörd. I fredags kväll fick jag stora nojjan igen och härjade på min partner och grät över att inget händer hemma med renoveringen. Det slutade med att jag kastade saker och somnade i gästrummet i ren ilska. På morgonen när jag var betydligt lugnare kröp jag ner hos sambon som kramade mig länge och hårt och sa "snälla, gå inte och lägg dig i gästrummet igen, stanna hos mig istället". Då blev jag så rörd och grät för det. Lördagen blev en trevlig dag då vi tog det lugnt, var ute en del och lagade god mat och kvällen slutade med att jag somnade i slutet av filmen X-men som jag inte sett tidigare. Alltid ska jag missa slutet på filmerna :-). Idag har jag tvättat och fått ordning på lite av mina papper och finanser och slutligen hamnade jag på kontoret. Istället för att jobba (som jag tänkt) har jag skrivit brev till min läkare, pratat med min supergulliga engelska svärmor på msn, läst bloggar och skrivit på min blogg och skrivit en megalång matinköpslista. För en gångs skull tänkte jag att vi skulle ta fram lite nya recept och planera veckans matsedel, något som vi har varit dåliga på och det blir ofta samma recept som vandrar runt. Så nu är det dags att logga ut och dra sig till MAXI för att itne komma hem allt för sent och laga till något gott till middagen. Hoppas att ni alla har en bra helg!

Gravidyoga - andra försöket

Igår var jag på gravidyogan igen och jag hade inga som helst förväntningar efter förra veckans besvikelse. Ack så fel jag hade! Igår var den mest mysigaste och trevligaste gång. Till att börja träffade jag på en superskön barnmorska som kommer att leda vattegympan som jag ska börja nästa vecka http://www.vattengymnastikforgravida.se/. En beundransvärd kvinna närmare fyrtio som verkade både tuff och omtänksam och nu har jag förhoppningar om att vattengympan kommer att bli mycket trevlig. Yogaledaren pratade om sina sex (!) födslar varav den sista var en hemfödsel. Ytterligare en superkvinna! Det var bara jag och ytterligare en tjej som dök upp till gårdagens yogapass och vi hade det mysigt med tända ljus och behaglig musik till våra yogaövningar. Vi fick tydliga instruktioner den här gången och yogaledaren blev imponerad av vår djupa koncentration. Jag tyckte att andningen fungerade bra. Det enda jag var frustrerad över var min stelhet, men jag blev ordentligt peppad och blev lovad att jag ska bli mjukare och smidigare. Det återstår att se :-). Nu ser jag även fram emot måndagkvällarna då jag får en stund för mig själv där jag kan varva ner från jobbstressen. Jag känner mig nöjd :-).

Hjärtklappning och märkliga drömmar

Varje förmiddag på jobbet efter några mackor och yoghurt vid skrivbordet händer det. Hjärtat börjar bete sig konstigt. Det slår dubbla slag som känns som volter och de är så kraftiga att jag rycker till varje gång det händer. Det händer också andra tidpunkter på dygnet och varje gång det startar sitter det i bortåt en timma och jag får panik och dödsångest. Suck! Jag har i många år levt med extraslag och ett skenande hjärta, men nu är det värre än någonsin. Det är säkert graviditeten som gör sitt och jag är rädd att det ska förvärras ytterligare. Det får mig att tänka på mammas och pappas dödsögonblick och jag tror på fullaste allvar att det är min tur att dö. Jag ser mig själv segna ner på golvet på jobbet och få andnöd och dö. Jobbarkompisar som blir chockade och tänker att det inte är rättvist att det drabbar mig. - Hon som nyss skaffat hus och var till råga på allt gravid. De skulle sörja ett tag och sedan skulle livet återgå till det normala med jobb och stress. Vilket jäkla liv vi lever! Ibland vill jag bara skrika - Hallå! Förstår ni alla där ute att ni faktiskt kan dö vilken sekund som helst? Det kan drabba er partner, era föräldrar eller vänner. Jag vill inte att människor ska tänka på det hela tiden, då skulle de inte kunna njuta av livet. Däremot borde alla tänka den svindlande tanken någon gång och kanske värdesätta saker lite mer. Allt handlar inte om att äga dyra saker, de senaste märkesjeansen eller handväskan, att äta dyra middagar och dricka fina drinkar. Det finns så mycket annat här i livet. En del lägger inte märke till det förrän en nära anhörig går bort. Livet stannar och allt utspelas som i en film och man har ingen som helst kontroll. Nej, nu ska jag bli lite muntrare. Jag har precis haft lunch med min trevliga jobbarkompis som även hon väntar sitt första barn (7 veckor efter mig) och på vägen tillbaks köpte vi semlor till eftermiddagsfikat. Kan det bli så mycket bättre? :-) Ett nytt graviditetssymptom som kommit är att jag drömmer drömmar som jag inte ens kunnat föreställa mig i min vildaste fantasi. En del drömmar är riktigt otäcka och handlar om ond bråd död. Andra drömmar är trevligare och handlar om sex. Det konstigaste är att det handlar om att jag har sex med de konstigaste människor och på sista tiden har de handlat om sex med andra kvinnor. Ha, ha, ha! Nu får ni tycka att jag är konstig. Jag hoppas inte att jag är den enda. Natten som var drömde jag om mjuka och riktigt sensuella och passionerade kyssar. Sådana kyssar har jag bara njutit till fullo av med min nuvarande partner. Det fanns en tid när vi träffades i smyg och inte kunde sluta ta på varandra och kyssa varandra. Vilken passion! Jag trodde inte att den kunde vara så stark. Ibland återupplever jag den passionen med min sambo. Jag kan fortfarande bli alldeles knäsvag av hans beröring och han har knep som får mig att tända på alla cylindrar. Just nu befinner sig döden på milslångt avstånd och jag har bilden av min sambo som faller på knä framför mig där jag sitter, tar mitt ansikte mellan sina händer och kysser mig lidelsefullt. Sedan finns det en semla som står och pockar på uppmärksamhet i kylen :-). Jag är nog bara väldigt gravid just nu eller vad säger ni? :-)