Renovering på gång hemma

Äntligen är renoveringen i full gång hemma på det översta våningsplanet. Vi bor i ett rätt stort hus på 220kvm, så det finns några rum att renovera när man känner för det. Inte för att något är akut, men för att vi vill sätta våran prägel på huset. Den första bilden föreställer den blivande barnkammaren. Just nu är väggarna vitmålade på tapet och jag har lyckats riva bort en del av den gamla tapeten vid elementet när jag fick krupp på alla kabelrännor som de förra ägarna har invaderat huset med. Fullt med hål är det också i väggarna efter alla hyllor de haft på väggarna. Nu ska hålen fyllas igen och vi ska måla med en nyans av gräddkola vilket blir neutralt och bra. Vi tänkte köpa en ny garderob och ett skötbord som ska samsas med den nya spjälsängen från Babyproffsen (som visst har väldigt lång leveranstid). Sedan måste vi självklart mysa till det lite med en fin matta, lampor, hyllor och några fina tavlor. Åh vad jag längtar tills att det blir dags att inreda! :-)

I sovrummet är det numera babyblått och jag bara avskyr den färgen på väggarna. Här blir det ljusgrå väggar med undantag för en fondvägg i stålgrått vid huvudändan av sängen (den del av sovrummet som inte syns på bilden). Sedan ska det till en hylla ovanför sängen, en tavla och några läslampor. Några fina växter borde också inhandlas.

Mitt emellan barnkammaren och sovrummet har vi ett allrum med takfönster där det just nu ser ut som ett slagfält i och med att alla grejor från de tömda rummen står där. Här ska den nya soffan med fotpall stå (är gömd på bilden) och det ska inhandlas ett soffbord, en TV-bänk och en snygg matta. I mitten står min blivande amningsfåtölj som ska stå i den blivande barnkammaren. Jag tror att det kommer att bli riktigt snyggt när det blir klart :-). Jag får återkomma med fler bilder efter att vi har inrett klart.

Magbild vecka 31

Här kommer några magbilder från vecka 31. Det har inte blivit så många, men det är kul att ha några sparade i alla fall. En av våra katter verkar gilla att använda magen som kudde :-).

Vecka 31

Ont om plats. "Det är ganska trångt här inne." Ditt barn kommer att verka vara mindre aktivt allt eftersom veckorna går. Färre rörelser betyder att det går åt rätt håll. Bebisens rörelser blir helt enkelt mer regelbundna, och dessutom finns det inte längre så mycket utrymme i livmodern som det fanns för några veckor sedan.

Vikt och längd. Din bebis är ungefär 28 cm från hjässan till rumpan (43 cm i utsträckt tillstånd) och väger cirka 1,5 kg. Den har legat i fosterställning, med benen uppdragna, i några veckor vid det här laget. Bebisen har fortfarande en bra bit kvar att växa – den kommer att öka ungefär ett kilo till i vikt den här månaden. Och om nio veckor är den redo att träffa dig för första gången!

Förlossningsbrev

Nu har jag äntligen kommit igång med att knåpa ihop ett förlossningsbrev. Det är ju inte så väldigt många veckor kvar faktiskt om man tänker efter och har jag påbörjat ett brev så hinner jag fundera lite på om det är något som ska läggas till eller ändras. Jag har skrivit om hur jag vill förbereda mig, om mina oregelbundna hjärtslag, hur jag brukar reagera på smärta, vilken typ av smärtlindring jag vill ha, vilka förlossningsställningar jag kan tänka mig, min panik över bristningar, vad jag vill vid ev. komplikationer och min sambos önskemål. Det känns som att jag fått med det mesta i mitt brev som nog blev en och en halv A4 sida. Jag frågade barnmorskan på vattengympan om hur mycket man egentligen kan skriva och hur mycket de egentligen läser. Hon rekommenderade mig att skriva ner alla mina önskemål även att det blir några sidor så nu har jag gjort det och det känns skönt. Jag har också skrivit en lista på vad som bör packas i BB-väskan. Lite tidigt kanske, men man vet ju aldrig. Nej, nu ska jag gå ut och sätta mig på altanen en stund och läsa lite innan solen försvinner. Vi hörs!

Äntligen händer det saker hemma

Idag vid tiotiden på förmiddagen kom så äntligen killen som skulle måla åt oss. Han har förberett genom att spackla och slipa och imorgon kväll ska han måla taket i den blivande barnkammaren och sovrummet. Sedan är det väggarnas tur och i barnkammaren blir det färg a la gräddkola och i sovrummet blir det ljusgrå väggar förutom en fondvägg som blir stålgrå. Färgen i barnkammaren tror jag kommer bli perfekt i och med att vi sedan kan välja vilken färg som helst på gardiner, matta, kuddar osv. En ny garderob ska inhandlas och sedan blir det ett skötbord och spjälsäng, allt i vitt. Vi har också en öronlappsfåtölj i beige med vitt mönster och en gullig fotpall. Det blir perfekt som amningshörna i barnkammaren. Vad jag längtar att få börja inreda! Tänk när det äntligen är färdigmålat! Det grå i sovrummet tror jag blir snyggt mot våra mörka sovrumsmöbler. Jag får visa med några foton sedan hur resultatet blev.

Hemifrån

Vad skönt det är att vara hemma! Jag njuter av varje sekund! Om jag ska vara ärlig så trodde jag inte att jag skulle göra det. Ja, nu har jag ju inte varit hemma så många dagar men att få slippa all stress på jobbet känns som en stor befrielse. Idag har jag varit på vattengympa på förmiddagen och jag har gympat i min takt. På slutet pratade vi mycket om förlossningar och gjorde avslappningsövningen "klämma skinkor" :-). Övningen innebär att man parvis låter den ena ligga och flyta runt medans den andra håller i och klämmer hårt i skinkorna och den som flyter ska andas sig igenom "värken". Efter gympan åkte jag hem och jag har nu röjt på vårt kontor på övervåningen som såg ut som ett slagfält. Igår tömde jag nämligen gästrummet som ligger bredvid kontoret och som ska bli den blivande barnkammaren. Vi väntar hit en kille som ska måla barnkammaren (om han nu får tummen ur någon gång...grrrrr) och det mesta av det som var i gästrummet var papper och saker som vackert fick flytta in på kontoret. Det kändes som att flytta runt problemet, men nu efter att ha sorterat och slängt lite saker ser det helt okej ut. Någon gång framöver behöver vi göra en storrensning av kontoret. Det är inte klokt vad vi samlat på oss! Jag avskyr oreda och vill ha lite struktur på det hela :-). Igår kontaktade jag en trädgårdsanläggningsfirma som jag varit i kontakt med tidigare om att klippa våra träd och våran häck. Det är ytterligare en person som jag fått jaga på sistone för att vi ska få träden fixade innan våren gör en ordentlig entre. Vi får se om den mannen behagar dyka upp någon gång. Kors i taket så har vi äntligen fått höra ifrån företaget som ritat på vårt nya kök. Jag kände igår att jag gav upp hoppet om att det skulle påbörjas ett nytt kök innan bebisens ankomst och då minsann så behagar de att vilja träffa oss. Så som vi har väntat och jag som hunnit bli både arg och irriterad på dem och tänkt att nu skiter vi i dem snart. På onsdag nästa vecka ska vi dit för att kanske göra en sista överenskommelse om det nya köket. Spännande! Med dessa gravidhormoner i omlopp så har jag inte varit att leka med de sista månaderna måste jag erkänna. Stress och frustration har haglat över min sambo och jag hoppas nu att jag kan vara en gladare sambo som tänker lite mer positivt. Nu tänkte jag gå och ta något att äta och sedan sätta mig och läsa lite i Annas Profylaxbok innan målarkillen kommer (om han nu kommer :-)) för att göra en bedömning av rummet som ska målas. Vad skönt att vara ledig! Ni har rätt mina vänner. Det här var precis vad jag behövde!

Tack!

Jag var inne och kollade kommentarerna på mitt förra inlägg och jag blev rörd över alla värmande ord och kramar! Tack snälla ni för att ni finns och för att ni bryr er! Kram tillbaks!

Sjukskriven

Jag är ledsen om jag gjort många oroliga med mitt tidigare inlägg. Jag drabbades i förra veckan av ett slags hjärtflimmer och blev jätterädd. Sjukvårdsupplysningen tyckte att jag skulle bege mig till akuten och jag blev kvar på sjukhuset för observation. De tog en hel massa prover på mig och jag fick blodförtunnande sprutor ifall jag fått en blodpropp. De scannade benen på mig för att se så att de inte satt någon propp där men de hittade inget. Dagen efter skickade de hem mig eftersom de inte kunde hitta något allvarligt. Mina extraslag ser de på EKG:n, men det är något jag får leva med. Att mitt hjärta skenar bara jag går från liggande till stående är inte heller något de kan göra något åt. Förhoppningsvis ska det rätta till sig lite efter sen bebisen kommit. Det känns jättedeppigt att behöva gå med det här de sista månaderna, men vad ska man göra. Jag är sjukskriven denna veckan till att börja med och sedan funderar jag på att jobba kortare dagar. Jobbstressen har tärt på mig och kroppen säger ifrån. Hälsan och bebisen kommer i första hand! Nu hade jag inte tänkt att sitta vid datorn så mycket så jag återkommer när jag får lust och ork. Hoppas att allt är bra med er därute! Kram!

Hjärtflimmer

Igår kväll drabbades jag av hjärtflimmer. Idag ringde jag sjukvårdsupplysningen som vill att jag åker till akuten med en gång. Min sambo är på väg för att skjutsa upp mig till sjukhuset. Önska mig lycka till!

Barmorskebesök i vecka 29

Igår kom jag sprudlande glad ut från barnmorskan. Som jag skrivit om förut var min "riktiga" barnmorska sjuk förra gången och jag fick en annan kvinna. Den barnmorskan reagerade starkt på min viktuppgång och bad att jag skulle ta upp det med en läkare samtidigt som jag ändå skulle träffa läkaren på grund av min hjärtklappning. Läkaren tyckte inte att viktuppgången var något att notera och igår när jag var hos min "riktiga" barnmorska Eva blev hon faktiskt sur på sin kollega som reagerat på min vikt. Eva tycker att 15 kilo för min del är helt normalt i och med att jag var lite mager innan. Hon sa att om jag inte lagt på mig de här extra kilona så skulle jag kanske "försvinna" när jag kommer igång med amningen. Det har hänt än av mina arbetskollegor så det har jag sett bevis på för hon blev verkligen mager. När hon mätte magen låg SF-måttet exakt i mitten och det var helt perfekt. Ingen äggvita hade jag i urinen och blodtrycket var stabilt vilket känns skönt. Barnmorskan frågade hur jag har det på jobbet och faktum är att jag jobbar över nästan varje dag och stressar för mycket. Jag fick stränga order om att dra ner på arbetstiden och jag svarade att jag skulle försöka göra det. Tyvärr har jag en kvinnlig chef som inte alls verkar förstå att man som gravid inte har samma stresstålighet och ork. Hon har själv två pojkar och borde förstå, men nej då, hon piskar på mig rätt bra då det bland annat gäller att få färdigt rapporterna till ledningen i tid. Jag själv känner att ledningen får vänta. Jag jobbar i den takt jag orkar med och det spelar ingen roll att chefen står där med piskan, det har hon inget alls för. Tänk om hon kunde vara lite mer förstående. Antingen kör jag på i samma tempo och riskerar att bli sjukskriven eller också jobbar kanske sex timmar om dagen. Det är bara att välja :-). Det ska bli intressant att se min chefs reaktion när jag tar ett allvarssnack med henne.

Faderskapsintyg

Nu har vi precis varit på Sociala Förvaltningen och skrivit under ett intyg om faderskap och ett papper om gemensam vårdnad i två vittnens närvaro. Vad mycket enklare saker och ting verkar vara om man är gifta :-). Vi kommer väl dit någon dag vi också, men först ska vi ha barn. Det känns så otroligt stort! Det är mitten av mars redan och första juni närmar sig med raketfart :-). Det buffas och sparkas rätt bra nu och jag säger till sambon att bebisen verkar ha hans energi. I eftermiddag ska jag till barnmorskan igen och jag hoppas att allt kommer att vara bra även denna gången.

Bebishicka och veckouppdatering

Natten som var vaknade jag vid tretiden av en molande värk i magen. Jag vred och vände och masserade försiktigt men det gick inte somna om. Jag tänkte att det kanske var förvärkar och försökte använda mig av profylaxandningen för att öva lite och det hjälpte :-). Vid halv sex fick bebisen hicka. Först reagerade jag inte, jag hade bara hört talas om att man kunde känna av det. När jag sedan låg och kände de rytmiska snabba rörelserna förstod jag att det ver bebisens hicka jag kände. Coolt! När hickan gått över började en fot sparka, trycka och köra runt på ena sidan av magen. Det var nästan så att jag kunde få fatt på den. Jag lekte genom att trycka till lite och fick genast gensvar. Det kändes som att bebisen och jag var ett och jag kan förstå de som säger att man känner sig lite tom efter att barnet fötts. Idag är jag svintrött och vet inte hur jag ska orka med dagen, men det är bara att kämpa på. Jag hade hellre varit hemma och städat än att sitta framför dataskärmen i åtta timmar. Ikväll är det yoga igen och det ser jag fram emot!

Vecka 28
Nu har barnet stora chanser att överleva om det skulle komma. Barnet har ökat i vikt cirka tio gånger de senaste elva veckorna. Barnet kan fortfarande vända sig ett tag till. De flesta barn fixeras sedan med huvudet nedåt i födelsekanalen fast en del lägger sig istället på sidan eller med stjärten nedåt. Då kan man försöka vända barnet. Hjärnan börjar forma de olika vecken. Hittills har den varit ganska slät. Vikt 1 200 gram.

Vecka 29
Nu börjar det verkligen likna en riktig liten bebis. Pojkar väger ofta lite mer än flickor. Barnet växer och frodas. Nu är den ungefär lika lång som en vanlig skollinjal, men olika barn är olika långa redan nu. Vikt 1 400 gram.

Profylaxkurs

Igår och idag har vi varit på profylaxkurs som hölls här i Linköping av ProfylaxGruppen (www.profylaxgruppen.com). "I februari år 2001 startade Anna Wilsby kursverksamheten Annas Profylax i Stockholm. Hon upplevde att många kvinnor är rädda för sin förlossning när det samtidigt finns en rad konkreta, mentala och fysiska, verktyg för att istället vända rädslan till positiv förväntan". Vi var sju par som igår samlades för att genomgå utbildningen och kursledaren hette Anna Davidsson. Anna är en ganska kort kvinna med långt blont hår som med sin energi förmedlade budskapet på ett mycket bra sätt. Jag rekommenderar verkligen alla blivande föräldrar att anmäla sig till kursen. Innan kursen hade vi inga verktyg att jobba med i förlossningsförberedande syfte och min sambo kan ju inte veta hur han ska kunna coacha mig på bästa sätt om han inte får lära sig det. Vi har lärt oss andningstekniker för de olika stadier man går igenom, avslappningstekniker som hur mannen kan massera på olika sätt, mental träning och positiv visualisering, coachning av mamman osv. Jag visste inte hur min sambo skulle uppleva det hela, men jag blev positivt överraskad av hur intresserad han var och jag litar nu helt och fullt på att han kommer att vara där när det väl gäller. När vi pratade om rädslor berättade en av killarna att han var orolig för att inte vara tillräcklig och inte ha tålamodet att coacha. Man får ju faktiskt förstå att det är en stor grej för männen också och det är väl klart att de kan känna sig maktlösa inför det som händer. Jag känner mig trygg med min sambo som har ett otroligt tålamod, han är inte rädd för något vad jag vet och han är en riktig optimist. Jag tror att han kommer att vara en bra coach. Vi fick också se en förlossningsfilm som jag bara hört talas om innan. Den film där Gudrun Schyman på 70-talet föder sitt första barn (en son) och som visas på kurser för blivande föräldrar. En kille på kursen reagerade starkt och sa "Bilden av Gudrun Scyman som föder barn är väl den sista bild man vill ha inför den kommande förlossningen!" :-). Han såg filmen i alla fall och jag tror att han ändrade fokus lite och blev nog som vi andra lite rörd över tanken att vi själva snart är där och får träffa vårt barn. Säga vad man vill om Gudrun Schyman, men hon var en hejare på att föda barn. Tänk om man kunde behålla det lugn och den styrka hon hade genom hela förlossningen. Helt otroligt också vad andningestekniken kan åstadkomma. Vi har nu skrivit om hur vi vill förhålla oss till vår förlossning, hur vår drömförlossning ser ut, rädslor och hur man kan förebygga dem, vi har en gemensam målbild att plocka fram när det blir tufft och ett gemensamt nyckelord att hålla fast vid. Vi har verktyg som andning- och avslappningstekniker att jobba med hemma och jag känner mig mera trygg och laddad inför förlossningen än jag gjorde innan. Vi ska klara det här tillsammans!

Hjärtklappning - sju resor värre

Igår kväll kväll höll jag på att bli galen. Jag gick och la mig tidigt för att jag var så trött och hade hjärtklappning. Jag somnade och vaknade sedan efter ett tag i vanlig ordning och kände hur hjärtat skenade som vid en hård fysisk ansträngning och det gjorde kraftiga skutt i bröstet på mig. Jag försökte halvsitta upp och ligga ner på både vänster och höger sida men ingenting hjälpte. Det höll på i timmar och när min sambo kom och la sig bröt jag ihop. Jag orkade bara inte längre med hur hjärtat betedde sig och fick panik och grät. Jag kände att jag bara ville ge upp och inte vara med längre. Jag har aldrig tidigare känt en sådan hopplöshet när det gäller mitt hjärtbesvär. Min läkare på vårdcentralen säger att jag ska stå ut de sista månaderna av graviditeten och att det sedan kommer att återgå till min normala hjärtklappning och extraslag. Jag kände att det inte var det jag ville höra. Jag vill verkligen inte ha det så här längre! Jag funkar inte normalt. En läkare på Kvinnohälsan har nu sett till att jag får göra ett extra ultraljud på hjärtat för att verkligen säkerställa att allt står rätt till och det känns bra. Däremot så kommer inte mina symptom bli mindre för det. Jag har hört att man kan medicinera med betablockerare eller bränna en speciell nerv som sitter i en av hjärtats kamrar. Det här är ju inte aktuellt så länge jag är gravid, men fortsätter mina besvär så kanske jag väljer att åtminstone medicinera. Just nu vill jag föda barn bara för att bli av med mina hjärtbesvär och det känns inte som ett kul skäl. Jag är inte redo ännu när nu 2,5 månad återstår. En förlossning är en stor påfrestning för kroppen och jag hoppas att mitt lilla hjärta ska klara av det. Inte blir det bättre av att man oroar sig heller, sover skitdåligt eller stressar på jobbet. Det blev inget roligt inlägg det här, men vad skönt det är att få skriva av sig. Det finns ingen terapi i världen som hjälper mig mer. Ha´en bra dag!

En vacker dröm

Natten som var drömde jag att jag födde en välskapt och jättefin liten pojke. Jag var så lycklig att allt gick bra och att jag äntligen fick träffa den lilla bebisen som buffat runt i magen. Förlossningen mindes jag inget av i drömmen och antingen handlade det om en smärtfri förlossning (hmmm sådana existerar ju inte) eller om ett kejsarsnitt. Imorgon kväll och på lördag ska vi gå en profylaxkurs som hålls av Profylaxgruppen och det ska bli spännande. Jag har också köpt en bok av Gudrun Abascal som heter Att föda. En bok om en barnmorskas tankar, råd och erfarenheter. Nog ska jag väl vara lite förberedd den dagen då det verkligen gäller :-).

Barnvagnen är på plats och spjälsängen beställd

I helgen som var fick vi ett ryck och köpte både barnvagn och beställde en spjälsäng. Egentligen var det svärfars förtjänst :-). Han är på besök en och en halv vecka och har lovat att hjälpa oss med en massa husgöra som vi aldrig hinner med. Vad skönt det känns! Det hela började med att svärfar sa att han och svärmor gärna ville köpa oss en spjälsäng. Vi blev jätteglada! Det är så mycket annat som ska införskaffas och det kostar på. I lördags tog vi en tur till Babyproffsen i Norrköping (i och med att de har en ny butik där) för att kolla in spjälsängar och ganska snart hittade vi en som vi båda tyckte om. Tyvärr hade de den inte i lager utan var tvungen att beställas och vi bestämde oss för att beställa den hos Babyproffsen i Linköping istället. Serien som spjälsängen ingår i heter Tarok och finns på http://www.babydan.com/?id=919 om ni vill gå in och kika. Jag blev helt förälskad i spjälsängen och den gulliga inredningen med hästar på. Vi lade in en beställning på spjälskydd och lakan i mönstret på bilden ovan i och med att det passade så bra till sängen. Sedan är det ju sådant som madrass, täcke och kudde som vi köper samtidigt när vi får sängen om en vecka. I butiken passade vi på att kika lite på barnvagnar. De hade fortfarande ett litet lager av föregående års modeller kvar och vi tänkte att det var lika bra att slå till. De hade en fin BRIO Duo som på bilden ovan fast i färgen khaki med mörkröda detaljer på. Den kändes helt rätt och såldes för halva priset (ordinare pris 7.200) och de hade även en del tillbehör som sittdyna och åkpåse för halva priset. Vi ställde undan vagnen några timmar och tog en sväng till IKEA under tiden för att köpa ett vitrinskåp till vardagsrummet. Efter mycket strul på IKEA med att vi fick fel grejer kunde äntligen sambon och svärfar åka hem och lasta ur kartongerna. Jag själv tog en tur runt IKEA och avslutade med en fika på caféet. Klockan gick snabbt i och med allt strul och jag blev tvungen att ringa sambon för att se om vi inte skulle mötas upp vid Babyproffsen. Jag blev lite rädd där ett tag att vi inte skulle få vagnen nu när vi äntligen hade bestämt oss. Vi fick oss ett gott skratt när vi skulle försöka fälla ihop vagnen för att få in den i bilen och varken jag, sambon eller svärfar lyckades trycka på rätt ställe för att få ihop den. Svärfar tog rätt som det var och sprang iväg med vagnen till en grupp människor som inte heller lyckades få ihop den. Den sista utvägen blev, fem minuter innan butiken stängde, att han sprang in med den där och de skrattade nog gott åt oss. Nu vet vi hur man gör :-). Vad skönt att vagnen nu är inköpt och att spjälsängen är beställd. Vi fick också en massa bebiskläder från sambons familj i England. Jättegulligt av dem! Det känns som att allt kommer att ordna sig. Ikväll ska vi fundera färdigt på ritningen över vårt nya kök och vi funderar också på vilka färger vi ska måla om några rum i. Det är spännande projekt på gång och i magen ligger bebisen helt ovetandes om allt som händer runt omkring. Den ligger där och sparkar och sparkar för att påminna mig om att den finns där :-). Jag måste säga att jag njuter av livet just nu trots hjärtklappningen och de sömnlösa nätterna. Just nu är jag på ett glatt humör och känner att bebisen är frisk och mår bra. Förlossningen komemr att gå som en dans. Eller...vänta nu, det gör väl faktiskt lite ont också eller vad var det ni sa? :-) Lugn, jag är medveten om vad som komma ska, men just idag ska jag bara njuta av solen och min bebismage som bara blir större och större.

Om jag ändå kunde sluta ora mig

De senaste veckorna har oron över att det ska vara något fel med bebisen kommit krypandes. Jag har fått stora nojjan och velat göra ett extra ultraljud, men min sambo är inte alls inne på det. Sedan förstår jag inte varför de på sjukhuset, när vi gjorde NUPP-testet, inte informerade om att man faktiskt kan ta ett blodprov som ett komplement för att påvisa ev. kromosonförändringar. Det är nog det som oroar mig mest. NUPP-testet var okej, men med tanke på min ålder och att testet faktiskt inte är tillförlitligt så kan det ju faktiskt hända. Risken är om man läser om det 1 på 350, ska man tolka det som att det är en hög siffra eller är den "okej"? De sa inget om vare sig blodprov eller fostervattensprov när vi var på ultraljudet och det tolkade jag som att jag kan vara lugn. Jag har varit lugn men nu har det slagit mig att det faktiskt kan hända och det gör mig livrädd. Sedan undrar jag varför de gör ultraljud så tidigt som i vecka 12 eller 13 i Linköping. I Norrköping sker det flera veckor senare och chansen för att upptäcka ev. missbildningar är så mycket större. Idag på vattengympan tog jag upp ämnet och barnmorskan svarade -Frågan är vad vi ska ha ultraljudet till. Ska det vara för att bestämma beräknat födelsedatum eller för att kolla efter missbildningar? Det kan man ju undra. Hade de sett några missbildningar på ultraljudet hade de naturligtvis sagt något, men hur mycket kan de egentligen se så tidigt? Nu är det för sent att börja kolla upp dessa saker och jag ångrar nästan att jag inte sett till att göra ett extra ultraljud. Jag vill vara förberedd om det är något fel, medans min sambo inte vill gå och tänka på det de sista tre månaderna. De här tankarna gör mig tokig just nu, jag har så svårt att släppa det. Jag tror nog att många oroar sig, men fy vad det är jobbigt! Hur gjorde ni andra med tester? Gjorde ni tester över huvudtaget eller hoppades ni bara på det bästa? Bebisen sparkar i min mage och jag hoppas och ber att allt ska vara okej. Tänk positivt! Just det, så var det ja :-). Allt ska gå bra! :-) Idag har jag ringt Socialnämnden för att boka en tid för att skriva under ett faderskapsintyg i och med att vi inte är gifta. När vi har gjort det är det en grej mindre på "Att-göra-listan" :-). Jag hoppas på att stryka många punkter framöver. På listan står sådant som att kolla upp det här med föräldrapenning, ansöka om föräldraledighet och påbörja en förlossningsplan. Jag hoppas inte att man missar något viktigt :-). Tipsa gärna om saker som bör göras innan bebisens ankomst, jag tror inte jag har pejl på allt :-). Nej, nu är det dags att bege sig hemåt. Ja, jag jobbar för mycket jag vet. Snart ska jag gå hem och jag längtar...