Tråkiga besked
Idag var jag tillsammans med ett gäng andra blivande mammor och träffade en sjukgymnast som pratat om tiden efter förlossningen och vi har övat bäckenbottenträning. Mina fötter ser idag groteska ut av vattenansamlingar och jag passade på att fråga en barnmorska om råd. Jag fick träffa en jourhavande barnmorska som kollade mitt blodtryck som idag var högt. Hon kollade mina svullna anklar och skakade på huvudet. Hon kollade också att jag inte hade äggvita i urinen och som tur var visade det inget. Hon frågade om jag har huvudvärk och synrubbningar och jag har ju haft både och (synrubbningar i form av vita prickar som flyger omkring i synfältet). Hon lyssnade på bebisens hjärta som visade på att bebisen mår bra i alla fall. Jag berättade för henne att jag häromdagen fått ett brev med ett provsvar sedan jag var inlagd på sjukhuset för hjärtklappning. I det står att jag är APC-resistent, http://www.obst.mas.lu.se/perinatal/apc/ , vilket innebär att jag i mina anlag har större risk än övriga befolkningen att få blodproppar. Jag passade på att nämna det och då ringde barmorskan uppe en specialistläkare på sjukhuset för att höra hans åsikt. Jag blev tillsagd att komma tillbaka imorgon förmiddag för en ny kontroll av blodtryck och urin och det ska diskuteras om jag ska äta blodförtunnande medel eller ej under den sista tiden av graviditeten. Mina tankar vandrar just nu oavbrutet till min pappa som för 1,5 år sedan dog av en blodpropp och mamma som dog tidigare samma år av sina hjärtbesvär kan också ha drabbats av en blodpropp. Just nu känner jag mig bara så ledsen. Jag är jätteglad att jag kommer vara under kontroll nu, men min glädje över att snart bli mamma har dämpats lite och ångesten som länge varit som bortblåst har sakta kommit krypande. Varför skulle jag behöva vara APC-resistent? Varför skulle jag behöva få alla de här symptomen den sista graviditetsveckan? Just nu känns det orättvist. Jag tror det är dags att vila en stund nu och lägga upp elefantfötterna i soffan en stund. Jag hoppas på ett mer positivt inlägg nästa gång.
2 Comments:
Alla mina varmaste tankar till dig. Jag hoppas att det ordnar sig till det bästa. Och att du lyckas styra om lite tankar idag och glädja dig åt det lilla stora livet som ligger i magen och väntar.
Stor, stor kram till dig, S och bebisen i magen. Det kommer att gå bra! Jag förstår din oro och att du tar den på allvar, det är bra, men se också glädjen i den friska lilla krabaten som ligger där i magen och vars fot jag kände i söndags. Det kommer att gå bra!!!
Skicka en kommentar
<< Home