Väntan

Imorse vaknade jag som jag skrev tidigare av att jag trodde att jag kissat på mig. Det tog en liten stund att förstå att det var fostervatten det handlade om. Jag tog det lugnt hämtade en handduk och kröp till sängs igen. Efter en timma började det sippra igen och jag väckte min sambo som fick hämta telefonnumret till Förlossningen. Jag fick prata med den barnmorska som leder vattengympapasset jag går på och hon bad oss komma in vid elvatiden för kontroll. Jag sprang flera gånger på toa och såg att slemproppen gått och tänkte att det faktiskt är på allvar nu. Vi packade färdigt våra väskor, pratade med snickaren och elektrikern och min sambo såg till att jobba hemifrån för att vara beredd på att vara ledig i sju veckor som planerat. Jag sa till honom att vi troligtvis skulle bli hemskickade efter kontrollen, men det kändes skönt att ha allt packat och klart i alla fall. På Förlossningen låg jag en fyrtiofem minuter med CTG-apparaten och det konstaterades att bebisen mår bra. Sedan kollade de blodtryck och urin och det såg bra ut. Medans jag låg i sängen gick vattnet på riktigt och det kändes som att det forsade ut en halv liter. Jag blev genomblöt och fick ett par av de snygga nättrosor som de har på Förlossningen och en jättebinda. Efter en och en halv timma kom barnmorskan in och sa att vi fick åka hem och invänta värkar, än så länge hade jag bara haft en molande mensvärk. Hon sa att om inget händer under natten ska vi infinna oss på Förlossningen vid sju imorgon bitti för igångsättning (något som jag inte alls är förtjust i). Sambon och jag åkte och handlade lunch att ta med hem och efter att vi ätit låg jag i soffan under hela eftermiddagen med några sammandragningar till och från. Framåt kvällen har smärtan tilltagit och just nu verkar de ganska smärtsamma sammandragningarna komma var femtonde minut. Det kanske kommer att hända något i natt :-). Framåt sjutiden blev jag pizzasugen och vi åkte för att handla pizza som vi nu ätit. Sammandragningarna fortsätter, men än så länge är det inte tätare mellan dem än femton minuter. Just nu känner jag mig nervös och vet inte riktigt vad jag ska göra i väntan. Jag ska nog se lite på TV och sedan försöka få lite sömn för att ladda batterierna lite. Tänk att det blir en bebis imorgon! Det känns så svårt att förstå. Jag hoppas och ber om en inte allför jobbig förlossning och att allt ska vara bra med barnet. Om allt går som det ska imorgon blir vi en familj som jag så hett längtat efter. Tänk på oss vid sjutiden imorgon bitti om ni är vakna :-) för det är då det gäller. Jag återkommer med bebisrapport när allt är klart :-). Ha det så bra!