Mammas årsdag
Älskade mamma. Idag är det på dagen tre år sedan du lämnade oss. Det finns en hel del oklarheter, men hur allting än var så förlåter jag dig. Du visste helt enkelt inte bättre och du försökte göra ditt bästa. Jag minns hur vi skrattade tillsammans så att tårarna rann. Jag minns våra upptåg och dyra shoppingrundor. Jag minns hur du alltid fick mig att känna mig välkommen hem igen. Jag minns stunder då vi plockade svamp eller blåbär. Jag minns din omtanke när du ofta skickade med mig lunchlådor hem att äta på jobbet. Jag minns hur du läxade upp min lågstadiefröken som försökte tvinga i mig skolmaten tills att jag nästan kräktes. Jag minns hur du läxade upp tandläkaren som försökte tvinga mig att dra ut tänder. Jag minns alla fina presenter jag fått av dig. Jag minns hur du tröstat mig när jag varit olyckligt kär. Jag minns våra korsordsstunder vid köksbordet. Jag minns hur vi småretades med varandra. Jag minns att du sa att du tyckte om mig. Jag minns alla vykort du skickat med texten "Till min gulliga lilla tjej". Jag minns att du älskade rosa rosor. Jag minns dina varma kramar. Jag önskar att du fanns här så att jag kunde krama dig. Ibland kramade jag dig så hårt och länge att du skruvade på dig. Jag var så rädd att förlora dig och jag ville att du skulle veta att jag förlåtit dig. Jag förlorade dig till sist och det gör så ont. Så ont. Du borde ha fått leva och se William växa upp. Du ville så gärna att jag skulle få en pojke eftersom att mina systrar enbart fick flickor. Jag minns hur du sa "Du får stå för pojkarna". Här är han nu lilla William, utan både mormor eller morfar. Jag lovar att jag ska visa honom vem du var och vi ska tillsammans lägga blommor på din grav. Jag saknar dig så mamma! Jag hoppas att du har det bra på den andra sidan. Kramar från din yngsta dotter
posted by Mitt liv -precis som på film at 22:35
6 Comments:
Och jag minns att jag alltid kände mig så välkommen hem till er. Hur din mamma ofta log sådär varmt och hade den där särskilda blicken, nästan lite busig sådär.
Jag förstår att du saknar henne. Men hon finns här. Alltid. I dig. I Wille. I luften du andas. Vid din sida.
Vad skönt att du kände så. Det du skrev gick rakt in i hjärtat på mig och tårarna började rinna utefter mina kinder. Mamma var alltid så mån om folk som kom och hälsade på. Hon log alltid varmt och som du skrev så hade hon alltid det där lite busiga leendet och blicken. Herregud vad jag saknar henne. Ibland gör det så grymt ont. Jag vet att hon finns omkring mig, men ibland vill jag så gärna att hon finns här fysiskt och att jag kunde få krama henne länge länge. Tack för ditt gulliga inlägg! Varm kram
Du skriver verkligen så det berör! Otroligt fint skrivet och som yogamamma skriver: Hon finns här.
Fortsätt skriv!
Kram,
AnnaSv
Åh... mer tårar! Jag vet inte hur man pallar att leva utan sin mamma. Tur du har din sambo och fina William.
Din mamma ser dig varje dag och är vid din sida. Säkert!
Tomrummet efter min mamma och pappa är oändligt stort. Saknaden enorm. Jag vet att de finns vid min sida och ser efter oss och det känns som en liten tröst. Båda finns i mitt hjärta och mina tankar. Alltid. Kram
Första gången jag skriver en kommentar här men inte första gången jag läser.
Du skriver bra och berör verkligen med dina ord!
Jag har också förlorat min mamma och känner så väl igen mig i din beskrivning. Det jag saknar allra mest är det vardagliga. Hennes röst, doft, skratt, telefonsamtal, kramar.... Men som många andra redan skrivit, jag tror också att våra mammor finns med oss, vid vår sida. I våra hjärtan. Våra minnen finns alltid kvar, de kan ingen ta ifrån oss.
KRAM till dig!
Skicka en kommentar
<< Home