Helgen som var

Egentligen har jag nog inte så mycket att rapportera, men här kommer en liten rapport efter helgen. I fredags kväll var vi ute och åt på Platå med jobbarkompisarna, vilket visade sig bli riktigt trevligt. Jag åt oxfilé med en smarrig potatisgratäng och grillade grönsaker. Mycket gott! Det enda som störde oss var att maten kom in efter en timma och vi fullkomligt kastade oss över maten när den väl kom in. När vi var klara frågade servitrisen om vi önskade dessert. Vi var alla mätta och tackade nej. När hon berättade om den rykande färska chokladkakan med baileyskräm och en bärsås med bitar av färska jordgubbar var det knappt någon som kunde stå emot. Så underbart gott! Efter middagen följde "grabbarna grus" med hem till oss som planerat för att dricka öl och whisky i vanlig ordning och sedan skulle vi se på film. Shaun of the dead. En zombieparodi som var lite underhållande. Jag rekommenderar den dock inte. Jag stupade i säng vid tvåtiden. Killarna höll sig uppe till fyra. Hur orkar de? När sambon kröp till kojs fick jag en pust av öl- och whiskydoft rätt i ansiktet och det mina vänner är inget för en gravid kvinna. Han fick vackert vända på sig lätt muttrandes. Dagen därpå sov hela sällskapet till halv tolv och sedan tyckte jag det var dags att skaka liv i killarna och äta frukost. Vi åt en rejäl frukost med fil, flingor, toast, olika sorters pålägg, kokt ägg, kaffe, té och juice och killarna verkade mätta och nöjda. Typiskt mig att måna om att folk äter och har det bra. Det är bara att inse att jag brås på min mamma. Vid tvåtiden stack jag och sambon till Nyköping för att inhandla däck till hans bil och vi stannade till på McDonalds innan hemfärd trots att jag verkligen försöker hålla mig ifrån skräpmaten. Vad gör man? Jag var ju så hungrig. På kvällen hände det inte så mycket utan vi tog det bara lugnt och det kändes skönt. I söndags gick vi upp i skaplig tid för att ta oss för lite husgöra. Vi är väldigt sega på den biten och jag förstår inte hur vi någonsin ska kunna ta hand om vårt hus ordentligt. Suck! Sambon gick ut i trädgården och krattade löv i två timmar, vilket jag var mycket tacksam över att jag slapp. Jag tog tag i röran i källaren istället. Vi har haft värsta högen med grejor ståendes i källaren sedan vi flyttade in och jag (det är mestadels mina saker) har undvikit den högen länge nog. Jag rensade och plockade i flera timmar och inte för att det kanske ser bättre ut i källaren ännu men det kommer bli. Mycket ska slängas och en del ska lämnas till second hand. Jag ser fram emot den dagen då källaren är städad och att vi köper in lite soffor och annat för att inreda med. Det skulle kunna bli riktigt mysigt. Efter rensningen tog jag en dusch och sedan tog jag mig i kragen och gick ut på en powerwalk i nära en timmes tid. Det var kallt om kinderna och höstluften frisk och skön att andas in. På hemvägen slank jag in i affären, mest för att värma mig lite, och där fanns lite smått och gott att inhandla. Väl hemma igen fick jag ett ryck och gjorde potatismos och köttbullar och min sambo som kom hem från träningen i samma veva som maten var klar blev glatt överraskad. Han är mest van vid att jag ligger på soffan och beklagar mig nuförtiden. Sedan fixade jag fruktsallad och glass och jag kände mig mer än nöjd. I det stora hela är jag nog ganska nöjd över helgen som var. Idag känner jag mig tillfreds med mig själv. Just nu känns det extra bra att trycka i sig ett par mackor och en risifrutti och till lunch blir det raggmunk igen. Tänk att man kan vara så matberoende. Ja, ja en är la gravid va! :-) Ha´en bra dag!

Vecka 10

8 veckor och 6 dagar, fast samtidigt i vecka 9 på väg mot 10. Varför ska det behöva vara så bökigt? :-) När jag knappar in datumet för sista mensens första dag får jag fram att jag från och med imorgon är i vecka 10. Fast enligt nedräkningen ovan är jag gravid i vecka 8 + 6 dagar. Sedan är ju inte fostret 10 veckor för att jag är i vecka 10. Jag får nog läsa på lite mer :-).

I vecka 10 händer följande:

Alla anlag till organ är i princip klara. Ett känsligt utvecklingsstadium har passerats. Nu ska den lilla mest koncentrera sig på att växa och mogna.
Risken för missfall är större under de första tolv veckorna, men oroa dig inte, det är inget du kan påverka. Lev sunt, ät bra, rör på dig och sov när du är trött.
Längd huvud till stjärt 37 mm.

Än så länge är krabaten kvar och imorse upptäckte jag att byxorna börjar bli trånga. Inte bara byxorna förresten. Två morgnar i veckan går jag till min kiropraktor och varenda gång jag vänder på mig är jag livrädd att brösten ska trilla ur bh:n. Det skulle var något pinsamt :-). I helgen måste jag nog ta mig i kragen och köpa lite nya och aningen större underkläder. Tänk om jag kunde hitta lite snygga tröjor och byxor också. Jag går ju alltid i så tighta kläder och om man vill dölja en graviditet är det inte så lyckat :-). Vad jag ser fram emot den här helgen! Jag hade bara inte orkat en dag till. Imorse var vi inte på jobbet förrän klockan nio. Fast först ska jag försöka stå ut med en kväll i grabbarna grus sällskap. De tonårsstinna grabbarna jag skrivit om tidigare kommer hem till oss igen = ingen lugn fredagskväll hos oss. I helgen hoppas jag att få sambon för mig själv :-). Ha´en trevlig helg mina kära läsare! Koppla av och ta gärna en liten tyst stund på egen hand (om det är möjligt) för att reflektera över livet. Det gör vi alldeles för sällan. Tjing.

Tvättmani och överaktivt luktsinne

Vad är nu detta? Jag har drabbats av tvättmani. Nu pratar jag inte om att tvätta kläder, utan menar att jag tvättar mina händer hela tiden. Jag tycker att allt känns smutsigt och äckligt och springer och tvättar händerna mellan varven. Jag har svårt att klappa katterna och vill inte ens ha dem i närheten. Jag tycker att det luktar illa hemma i huset och har svårt att öppna kyl eller diskmaskin. Jag fullkomligt springer förbi toaletten med kattlådan. Jag kan bara inte känna lukten, även att det normalt sett inte luktar "katt" hos oss och att vi byter kattsand ofta. På jobbet har jag svårt att ta i dörrhandtag, handtag i köket och allra helst toalettdörrarna. Det är ju helt sjukt! På bussen är det jobbigt att stå nära andra människor och känna deras andedräkter. Just nu skulle jag vilja leva i ett sterilt hem och arbeta på ett sterilt kontor. Jag hoppas att det bara är tillfälligt och att dessa galenskaper kommer att gå över snart :-).

Efter regn kommer solsken

Igår hade jag en helt sjukt dålig dag som ni kanske läst om tidigare. Jag satt och väntade på jobbet på min sambo som var och tränade för att kunna göra sällskap hem. Det hade blivit mörkt och jag är verkligen livrädd för att cykla ensam hem i mörkret. Jag valde att sitta kvar framför datorn tills att klockan var halv nio igår kväll. Jag kunde knappt hålla ögonen öppna, mådde illa och kände mig så trött och svimfärdig. När min sambo äntligen kom tillbaka var jag helt gråtfärdig. Dels för att jag mådde dåligt och dels för att jag kände mig tvungen att sitta och vänta på honom trots att jag bara ville hem. Ja, jag vet jag kunde kanske tagit mig i kragen och åkt hem på egen hand :-). Sedan var jag också så ledsen och besviken på min sambos nästkommande tjänsteresa. Vi tog en hyrbil hem för att min sambo skulle upp i ottan idag och åka på kundbesök. På vägen hem i bilen forsade tårarna nerför kinderna och när min sambo försökte trösta mig genom att ta min hand och klappa den blev jag än mer ledsen. Är det graviditetshormonerna som är i framfart eller vadå? :-) När vi kom hem gick jag raka vägen in och satte mig framför TV:n och fastnade framför Förlossningskliniken. Egentligen skulle man kanske inte titta på sådana program, men jag är verkligen besatt av att få veta hur allt går till. Jag vill se de plågade kvinnornas ansikten för att försöka tyda dem om hur ont det faktiskt gör och jag vill på något sätt dela deras smärta. Jag är som sagt lite knäpp, men det är ju inget nytt :-). Min sambo kom och satte sig bredvid rödgråtna mig och kramade mig länge och innerligt. Så skönt! Han berättade att han bara behövde åka utomlands över en dag. Vilken lycka! Jag trodde att han skulle behöva vara borta flera nätter igen. Det kändes som att alla spänningar bara släppte. Tänk, ibland behövs det bara lite kärlek och omtanke för att få någon på bättre humör. Jag blev till och med på så gott humör att jag glömde bort illamåendet vid sängdags och orkade till och med, till min sambos förtjusning, med lite mys och gos ;-). I vanliga fall lägger jag mig i sängen och viskar god natt medans jag blundar för att försöka koppla bort illamåendet. Nu var det som bortblåst. Det var det jag visste! Efter regn kommer alltid solsken och idag är jag på mycket bättre humör! Ha´en bra dag ni också!

Deppig, deppigare, deppigast

Fy vad livet är trist just nu. Det är grått och trist ute. Jag är trött och illamående. Idag fick jag reda på att min sambo måste åka på en ny tjänsteresa trots att vi trodde att det var över med dem för i år. Jag blir så arg och besviken! Varför måste de skicka honom hela tiden? Det finns väl andra som kan åka! Jag tycker hela tiden att jag blir besviken över min sambos arbete och hans sätt att planera tiden. Var finns jag? Det känns som att jag invärtes bara skriker efter uppmärksamhet och av ren frustration. Jag har inte lust med någonting just nu. Allt är bara tråkigt tråkigt. Jag hade en vision av att vi skulle renovera något i huset eller bara sitta ner och gladeligen planera inför något husgöra. Vi har varken tid, ork eller pengar. Det är nätt och jämnt att någon av oss vattnar blommorna, tar tag i tvätten, dammsuger eller ger katterna någon uppmärksamhet. Allting kretsar kring min sambos arbete känns det som. Jag avskyr det! Just nu hatar jag det! Om han inte jobbar över ska vi umgås med arbetskamrater som jag inte har något som helst gemensamt med. Jag vill bort från jobbet! Vill inte vara här längre. Idag hade vi ett möte på jobbet och jag blev tillfrågad om jag kunde tänka mig att resa utomlands till vårt andra kontor. Nej, aldrig! Måste allt kretsa kring det här företaget. Jag bara kräks på det! Fy! Det är en pina att släpa sig upp varje morgon för att ta sig till jobbet och att försöka vara entusiastisk. Idag är en riktigt deppig dag och jag längtar bara bort. Bort till något varmt och skönt ställe där min sambo och jag får vara ifred från alla människor som rycker och sliter i honom, från allt vad datorer och mobiltelefoner heter. Är det så här livet ska vara? Nej, verkligen inte! Det finns så mycket mer i livet, så många vackra och trevliga platser. Just nu ser jag fram emot att fira julen hos svärföräldrarna i England. Det kommer att bli en annorlunda jul det kan jag lova. Min älskade mamma och pappa finns inte längre hos mig och jag intalar mig att det kommer att göra mig gott att resa bort ett slag över julen. Jag avskyr allt vad julen heter, men jag kommer i alla fall att få vara tillsammans med min älskade sambo i två veckor utan någon kontakt med jobbet. Ha, ha! Det kan de gott ha! De kan klara sig bäst de vill utan honom då. Det är nästan värt en segerdans :-). Ja, jag vet! Jag är bara lite knäpp ibland. Men det måste man få vara. Man kan ju inte acceptera vad som helst och vad tråkigt det skulle vara om alla var "normala". Nej fy för den lede! Våga vara annorlunda och våga säga nej! Jag lovar att det är som balsam för själen :-).

Arbetsmoralen som försvann

Imorse vaknade vi som vanligt av radion och Adam Alsings och Gry Forssells muntra röster "Goooood morgon". Det är trevligt att vakna till deras morgonprogram, men usch vad de låter pigga och alerta. Jag brukar bara ligga och lyssna ett tag innan jag ens öppnar ena ögat (som jag snart stänger igen när jag inser att det är dags att vakna :-)). Jag somnar oftast om och vaknar igen till tävlingen Jackpott där folk som ringt in ska gissa låttitlar. Imorse låg jag och småfnissade åt dagens ämne som handlade om att irritera andra människor. Jag som är fruktansvärt retsam av naturen kunde inte låta bli att skratta åt diverse saker som folk har för sig. En man ringde in och berättade att han brukar tuta på ett gäng äldre tanter vid busshållplatsen och vinka till dem. Tanterna hade ivirigt sträckt upp händerna i luften och vinkat tillbaka medans de tappade vad de hade hållt i och tydligen funkade detta gång på gång. En annan sak som Adam berättade var en kompis till Adam som högljutt brukar säga till kompisar på sta´n "Jag har ju sagt att jag inte vill ligga med dig!". Lite elakt faktiskt! :-) Eller också fanns det exempel på en kille som brukar säga "Ska du inte betala för den där kexchokladen!" till kompisen som följt med honom till affären. Det fanns många roliga exempel och det här vara bara en bråkdel :-). Annars så har jag helt tappat arbetsmoralen och då menar jag HELT. Jag vill vara hemma och se på film, äta och sova. Ingenting annat. Idag har jag ätit konstant och det har ändå inte hjälpt mot illamåendet. När ska det gå över :-(. Idag har jag haft några korta tillfällen av konstiga smärtor i nedre magregionen. Först så har jag blivit skrajsen, men sedan tänkt att det är livmodern som stretchar på sig. Jag hoppas på det i alla fall. Idag regnar det rejält ute igen. Usch vad jag avskyr hösten. Andra säger "Vadå avskyr hösten? Det är ju så mysigt att krypa in och tända ljus". Pyttsan säger jag :-). Nej, jag vill ha sol, sommar och värme. Så det så. Till sist men inte minst vill jag gratulera min vän Maria i Stockholm som i fredags fick en liten dotter! Det ska bli spännande att få se bilderna på henne och att få se henne i verkligheten också såklart. Puss och kram på dig vännen! Ta hand om er och mys så mycket ni bara kan.

Uttråkad

Just nu är jag bara SÅ uttråkad. Helgerna går åt till att sova, vila, äta och må illa. Det är till och med jobbigt att läsa eller se på TV ibland. Om man är förkyld är det skönt att krypa upp i soffan och se på en bra film, men nu går det inte att koncentrera sig på något. Jag är så osocial som man bara kan vara och känner mig jättetråkig. Stackars min sambo som kom hem efter tjänsteresan till en inte allt för glad tjej som mest ligger i soffan och beklagar sig. Jag tar en dag i taget just nu, orkar inte tänka längre framåt. Vädret är grått och trist och det känns allt lite deppigt just nu. På morgonen släpar jag mig upp ur sängen och redan då börjar kampen mot illamåendet som håller på ända tills det är dags att sova igen. Var tredje timma måste jag äta för att hålla magen i schack och jag är trött på att alltid tänka på nästa måltid. Det känns inget kul att sitta på jobbet. Allt jag gör känns just nu meningslöst och det känns som att jag bara gör det allra nödvändigaste. Varje gång telefonen ringer har jag lust att slänga ut den genom fönstret. Blääää. Nej usch vad deppigt det här blev. Jag får försöka fokusera på den lilla krabaten i magen som håller på att inreda sitt lilla bo för fullt :-). Undrar om det är trivsamt därinne? Varmt, mjukt och tryggt kan jag tänka. Tänk den dagen man kan börja känna rörelser i magen. Vilken lycka och samtidigt lite skrämmande. Oron har fått fäste redan nu över allt som kan hända, men det gäller att tänka positivt. Fast idag hoppar jag nog över det positiva tänkandet. Kan man gå i ide ett par veckor och sen vakna upp som en ny människa till en dag med strålande solsken? Att drömma mig bort har jag aldrig haft svårt för :-). Sand, palmer, turkost vatten, en skön solstol och en fruktig drink.... Nej, skärpning. Nu måste jag jobba! :-)

Vecka 9

Imorgon går jag in i vecka 9. Det känns fortfarande väldigt tidigt och jag måste återigen säga att det är väldigt overkligt. Jag blev tvungen att kolla vad som händer i vecka 9:

Embryot börjar likna en människa. Käkarna är färdiga, munhåla och näsa förenas. Öron och näsa syns och ansiktet börjar se riktigt mänskligt ut. Halsen utvecklas. Fötterna är cirka två millimeter. Embryot blir mänskligare på flera sätt då det utvecklar känsel och reagerar på beröring. Det kan även få hicka. Svansen försvinner nu. Längd huvud till stjärt 27 mm.

Det är konstigt hur en sådan liten krabat kan orsaka ett sådant kaos :-). Jag hoppas att den lilla krabaten har bestämt sig för att stanna. Jag tar allt illamående om den bara stannar kvar. Det återstår att se. Håll tummarna för mig!

Svårt att dricka

Vad är det som gör att jag har så svårt att dricka? Jag har hört om andra gravida kvinnor som bara häver i sig vätska. Jag har absolut inga problem att äta. Jag äter nog var tredje timma nu för att hålla illamåendet i schack, men så fort jag dricker vänder det sig i magen. Det spelar ingen roll vad jag försöker dricka vare sig det är vatten, mineralvatten, läsk, té, varm choklad, eller juice. Suck! Visserligen får man i sig vätska genom maten, men man behöver väl dricka något? Igår kväll fick jag fnatt. Vi hade ett par apelsiner liggandes hemma och det fick det att börja vattnas i munnen ordentligt. Jag började med att skala lugnt till att börja slita av skalet och även skala bort skinnet runt fruktköttet. Jag stod över slasken och sörplade och när jag var klar med den första skar jag den andra i fyra bitar och sög i mig fruktjuicen på nolltid. Det rann fruktjuice överallt och jag gick liksom bärsärkagång på de stackars apelsinerna. Efteråt undrade jag om jag var riktigt normal. Vad ska inträffa härnäst? :-)

Lavendelflickorna

Igår kväll var jag på bio med min "kusin" och såg filmen Lavendelflickorna. Jag blev faktiskt positivt överraskad. Den handlar om två äldre systrar som bor tillsammans i en liten fiskeby i södra England. En dag spolas en polsk ung man upp på stranden och systrarna tar hand om honom. De blir alldeles betagna av den unge mannen och han vänder upp och ner på deras tillvaro. Det är en jättemysig film som har mycket humor och värme. Ibland är det skönt att se något annat än actionfilmer och svenska sopiga komedier. Det är en stillsam och vacker film och rekommenderas inte till de som vill ha lite action :-). Innan filmen gick jag och la mig en halvtimme i vilorummet på jobbet. Jag var så trött och tänkte att om jag inte gjorde det skulle jag somna under filmen. Jag var också rädd att kräkas mitt under filmen och på så sätt avslöja för "kusinen" att jag är gravid :-). Innan filmen tog vi lite lätt att äta och det gjorde att jag mådde lite bättre. Efter filmen åkte jag hem och gick och la mig i skapligt tidigt. Jag sover väldigt oroligt, vaknar upp och känner av illamåendet och somnar igen. Tänk om man fick känna sig utvilad någon gång :-).

Himla tjänsteresor

Min sambo åkte igår kväll till Tyskland igen för tredje gången i höst. Tysklandsresorna varvas med resor till Norge och inom Sverige för tillfället. Förra året var det USA ett par gånger och det var verkligen tufft då han stannade borta flera veckor. Jag avskyr verkligen när han åker iväg. Jag förstod när han blev erbjuden att börja sälja till kund att det skulle bli en del resor, men jag tycker att det känns lika tufft varje gång. Kanske att det känns värre nu när jag är gravid och mår dåligt. Det är säkert bra för honom att komma iväg lite och slippa höra på mitt tjat om illamående, men jag vet att han tycker det är jobbigt att sticka iväg. Igår kväll umgicks jag med min låtsaskusin (morbrors sambos dotter) som verkade väldigt glad över sällskap. Jag som inte mår så bra hade att göra med att försöka hålla skenet uppe och inte somna i hennes soffa :-). Inte för att hon är tråkig på något sätt, tvärtom, men jag är så trött just nu och mår man illa är det svårt att koncentrera sig på saker och ting. Jag har lite panik inför kvällen då jag har lovat henne att följa med på bio. Jag har ännu inte berättat om graviditeten och hade tänkt vänta med det, men tänk om man plötsligt får en attack av rejält illamående. Vad gör man då? Då blir jag tvungen att berätta. Skit också! Just nu har jag bara lust att åka hem och sova, jag kommer bergis somna under filmen. Tänk vad man kan oroa sig :-). Förut längtade jag efter att gå på bio och hitta på andra saker och nu känns ingenting lockande. Kan det vara en månad kvar av att befinna sig i illamåendeträsket? En hel månad låter mycket. Idag har jag haft ont i bröstet, precis där revbenen går ihop och en bit uppåt och jag blir orolig. Tänk om det är något med hjärtat? :-( Om jag ändå kunde sluta oroa mig. Det kan ju vara vad som helst som t.ex att jag sitter ihopsjunken framför skärmen hela dagarna på jobbet. Hur nyttigt är det för kroppen? Just nu vill jag bara må bra och tänka positiva tankar. Jag blev glatt överraskad av att min sambo avstyrt killfesten på lördag, så nu får vi vara hemma och bara vara tillsammans. Vad skönt! Tack min snälla älskade sambo! Hoppas att allt är bra i Tyskland! Vi hörs ikväll! Puss och kram!

Ultraljud bokat

Japp, då var det klart. Jag har tagit mig i kragen och ringt till sjukhuset för att boka en tid för ultraljud. Det känns jättepirrigt! Fast först och främst ska vi till barnmorskan den 13 november och det känns också pirrigt. Tänk om det inte är något därinne! Tänk om något är fel! Usch, nu börjar oron komma smygande. Hittills går jag omkring och tror att mitt stadiga illamående, uteblivna mens och vänta lite... AJ! Jo, de gör fortfarande ont :-) beror på något annat. Fasiken vad brösten sväller och ömmar. Snart ser man ju ut som en playboybrud *skrattar*. Ja ni, när ska jag förstå att jag är gravid? Det kanske dröjer ända tills ultraljudet. Det känns otroligt spännande också och jag önskar att det inte vore så långt dit. Bara fem veckor kvar. Suck! Ni kanske antar en viss frustration här och det kan jag bara säga mina vänner att det är jag i ett nötskal. Jag är den mest otåligaste, fråga min sambo, han vet. Nej, nu är det dags för lunch. Min sambo tycker att jag helt ändrat mina matvanor och det är faktiskt sant. Thaimat lockar inte alls längre och det är ju egentligen min favoritmat. Nej, nu ska det vara rejäl husmanskost. Idag blir det stuvade makaroner och köttbullar. Åh, vad jag var sugen på det igår! Vi var tvungna att stanna och köpa lite ingredienser så att jag kunde laga det igår kväll. Nej, nu blev det bara för mycket matprat. Det är hög tid att värma på köttbullarna :-).

Att torka sig med en badrumsmatta

Mitt i allt elände i söndags kväll (jag hade ont, var illamående och allmänt sur på min sambo) kommer min sambo hem från träningen och säger -Jag blev lite förvånad när jag efter träningen hoppade ur duschen och istället för en handduk slet upp en badrumsmatta ur väskan. Jag började vakna till i soffan och sa -Vad sa du? Sambon fortsatte. -Jo, du vet att jag frågade dig innan jag åkte till träningen var handdukarna fanns och du sa i skåpet i gästrummet. Jag slet till mig vad jag trodde var en handduk och sprang iväg (sambon är alltid ute i sista minuten :-)) till träningen. Det var ju ingen handduk, det var ju en badrumsmatta! Då fattade jag äntligen och började skratta så att jag tjöt och försökte mellan skrattattackerna få fram -Menar du att du torkade dig med badrumsmattan? -Ja, sa sambon, vad skulle jag göra när jag stod där drypande våt? Det var länge sedan jag skrattade så mycket kan jag lova och spänningarna släppte rätt bra. Jag kunde verkligen inte släppa bilden av min sambo som står och torkar sig med en liten badrumsmatta efter träningen :-). Jag undrade om han hade bastat med den också, men som tur var hade han hoppat över det. Badrumsmattan hade ju inte täckt runt om och det hade bara varit för himla roligt :-). Vad skönt det är att få skratta ordentligt ibland! Ett gott skratt sägs inte förlänga en badrumsmatta (he, he) men däremot ska det förlänga livet :-). Jag hoppas att ni som läser detta också får ett gott skratt. Ha´en trevlig kväll!

Gravid med matfrossa

Inte trodde jag att det skulle vara så här illa de första månaderna av graviditeten. Jag mår SÅ illa, hulkar, kräks och emellanåt så riktigt frossar jag i mat. Det påminner ju om bullemi! Helgen som var låg jag antingen i soffan eller på sängen och pendlade till toan mellan varven. Suck! Jag kan inte koncentrera mig på något, allra minst på jobbet. Igår morse skulle jag äta en tallrik gröt, men hann bara till hälften innan det var kört igen. Jag hade en tid hos kiropraktorn vid åtta och hur skulle jag kunna ta mig dit och genomgå en behandling i detta tillstånd? Hur som helst skjutsade min sambo mig dit, jag berättade varför jag var sen till en inte allt för glad kiropraktor och fick en mild behandling. Det kändes sjukt, men jag klarade det :-). Igår kväll var jag själv och fick för mig att festa loss på en kebabrulle. Normalt sett äter jag inte en hel kebabrulle och allra helst inte en hel kebabrulle med en halv färsk ananas efteråt. Jag bara åt och åt. Det fanns liksom ingen hejd och efteråt mådde jag jättedåligt och blev tvungen att gå och lägga mig. Imorse åkte vi bil igen. Det har blivit en vana sedan jag började må dåligt och imorse satt jag bredvid sambon redo med en påse i knät. Under promenaden till jobbet fick jag stanna i ett buskage och be sambon vända sig om. Vad fräsch man känner sig :-). Idag på lunchen mådde jag fortfarande illa, men kunde inte låta bli att följa med en kollega ut och äta en stor portion raggmunk. Jag åt som en häst och kunde inte sluta och sitter nu här igen och mår peck. Jag kan verkligen inte kontrollera mig. Är detta verkligen normalt? :-) Det är det säkert, men det känns ju helt absurt. Jag har fått ett tips om att ingefära skulle vara bra mot illamående och nu är det dags att pröva det. Skala och skiva ingefäran och lägg ett antal skivor i glas hett vatten. Det smakar rätt gott och friskt och om det hjälper mot illamåendet är det ju guld värt. Jag håller med andra som tycker att man tjatar om sitt illamående hela tiden att det är rätt tröttsamt. Det är inte så lätt att få tankarna på annat. Hoppas, hoppas att det går över snart!

Världens mest osjälviska Matilda

Jag säger bara en sak. Om inte Matilda fanns på mitt jobb skulle jag inte stå ut en sekund. Hon är enligt mig en liten ängel. Med sitt blonda hår, bländande leende och sitt omtänksamma sätt är hon varje mans dröm och varje väninnas drömsällskap. Ha, ha, ha nu kommer hon att bli generad :-). Grejen med Matilda är att hon är så omtänksam och reko att man knappt tror att det existerar. Hon piggar alltid upp mig när jag är ledsen och hon har stått ut med att höra om mina livskriser år ut och år in. Vilken klippa! Inte konstigt om hon blir trött på mig ibland när jag ältar saker för mycket, men då säger hon till. Det är just så vänskap ska vara tycker jag. Om man tycker något är fel, säg det och red ut det en gång för alla. Vi är så himla bra på att gå och hålla saker för oss själva att jag blir alldeles illamående av att tänka på det. Ut med det bara! Ibland kan saker som är outredda aldrig någonsin redas ut på grund av att något händer. Tänk på det. Jag har flera exempel på det som jag inte tänker nämna här, men jag vill gärna få andra människor att förstå att det handlar om att älska, glömma och förlåta. Matilda är som sagt väldigt bra på att säga till när något är fel och den egenskapen uppskattar jag verkligen hos henne precis som många andra egenskaper. Hon har sådan värme, hon tröstar och bryr sig om. Hur många gånger har jag inte hittat små gulliga lappar, chokladkakor och annat på skrivbordet. De gångerna går snart inte att räkna och jag blir lika glad varje gång. Till min födelsedag fick jag kort, choklad och en trevlig modetidning. Hon är så himla go´och jag tycker så mycket om henne. Precis i detta nu slet hon upp dörren till mitt rum (hon springer alltid till bussen :-)) och ropade "Hej då fröken, måste rusa nu men ha´en bra kväll så ses vi imorgon". Det gör hon alltid och jag uppskattar det. Ibland ringer vi när hon sitter på bussen hem och har förtroliga samtal så att hon får sitta och viska. På tal om detta ringde hon precis från bussen och undrade om jag ville prata om situationen med min sambo och det känns bra. Hon är nog tankeläsare också :-). Jag ska nog ta och slå en signal efter att jag avslutat den här berättelsen och se vad hon har för syn på saken. Det som är så skönt med Matilda är att vi förstår och att vi kan vara oss själva med varandra. Om du läser det här Matilda så vill jag att du ska veta att jag tycker om dig jättemycket och att du alltid kommer att vara min favoritkollega. Puss på dig!

Tårar och besvikelse

Jag är så ledsen och arg just nu. Varför kan inte män förstå hur vi kvinnor känner? I helgen som var mådde jag skit hela helgen av graviditeten. Illamående och magont av den värsta sorten och därför har jag mest legat i soffan eller i sängen och kvidit. Jag förstår att jag inte är det roligaste sällskapet just nu, men för det är man ju två om att skapa ett liv och båda får ta konsekvenserna av det. Igår var min kära sambo iväg med sin racerbil för att köra bana mest hela dagen, sedan kom han hem och vände innan han åkte och tränade. Efter att han kommit hem efter träningen bjöd han in ett par kompisar även att jag mådde dåligt. Visst frågade han om det var okej och visst sa jag okej motvilligt, men kan han inte tänka själv. Inte skulle väl jag bjuda in vänner om han mådde så dåligt som jag mådde igår! Det var nog där irritationen uppstod. Det ska inte bli sent lovade han, men varför somnade vi inte förrän halv tolv då? Ikväll har han bokat in ett rollspel, imorgon ska han träna och på onsdag åker han på tjänsteresa och kommer hem sent på fredag kväll. Inte nog med det. På lördag kväll ska han träffa grabbarna grus, ett gäng killar som är närmare 30 och uppåt men beter sig som ett gäng tonåringar. De lyssnar på fånig rockmusik, bastar, häver en massa öl och whiskey och tror att de är världens hårdaste typer. Det är så man kan skratta på sig. Att de inte förstår hur löjliga de är. Min sambo passar inte alls in i det sällskapet, så jag förstår inte att han gillar att vara med dem. Ja, man känner sig lite övergiven just nu. Att ens sambo inte vill spendera tid med en vare sig före eller efter resan, vad ska man tro om det? Det känns lite oroväckande nu att vara gravid under de här omständigheterna. Kommer han att kunna ta sitt ansvar när det väl blir dags? Ska jag behöva bli ledsen och besviken hela tiden över hans agerande? Är jag bara en ömhetstörstande blivande mamma vars hormoner skriker efter kärlek och omtanke? Jag tror inte det. Jag önskar att min sambo hade lite mera tid för mig och kunde förstå hur jag känner. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och jag önskar att han för mig kunde bevisa detsamma. Idag är jag bara så trött och ledsen. Är det någon som vill pigga upp mig? Är det någon som förstår mig? Snart är det dags att åka hem till den ensamma soffan och låta sambon kliva in i sin roll som alv eller något. Ja, ja det finns väl alltid någon att ringa eller något bra TV-program att skingra tankarna med. Vi får se när han tänker komma hem ikväll, jag lär väl ha hunnit somna då. Kramar från en ömklig tjej...

Mina underbara vänner

Jag är så lyckligt lottad. Häromdagen kom ett vadderat kuvert i brevlådan från min underbara tjejkompis i Stockholm. Jag visste att jag bett henne kopiera en avslappnings-CD till mig och blev glad att hon tagit sig tid att ordna det. När jag öppnade kuvertet låg där inte bara en utan tre CD och en fint brev som hon hade skrivit. Brevet började "Hej vännen! Ännu en gång ett stort grattis till bebisen i magen" och sedan följde många underbart gulliga rader. Hon hade omsorgsfullt lagt med ett brev till varje CD där det stod vad de innehöll och lite kommentarer och jag blev SÅ glad :-). Att bara mitt i alla "vänta-barn-förberedelser" ta sig tid att fixa med alla CD och skriva alla instruktioner och brevet. När någon är så omtänksam mot mig så kan jag inte annat än att bli alldeles varm inombords och rörd. Tack snälla gumman! Du är underbar! Det ska bli jättespännande att lyssna på alla CD som innehåller avslappning, meditation, yoga och förlossningsförberedelser. Jag kan knappt bärga mig! :-)

Igår kväll ringde min alldeles underbara killkompis och piggade upp mig (det gör han alltid :-)). Det finns ingen som kan muntra upp mig som han. Han har alltid en stor portion humor, en massa värme och är omtänksam till max. Vad skulle jag göra utan dig min vän! Vi hade en hel del att prata om igår och vi råkade slinka in på ämnet barn. Jag hade inte tänkt att avslöja något för honom per telefon, men när han säger: -När ska det bli er tur då? Det finns ingen som jag unnar så mycket att få barn som er! Det skulle vara så underbart roligt. Fast jag vet, det kommer när det kommer. Då kunde jag ju bara inte låta bli att säga något :-). Efter femton års vänskap står vi varandra väldigt nära och det är klart att jag vill att han ska dela allt som händer i mitt liv. Han har för fyra månader sedan träffat en helt underbar tjej femton mil norröver och jag är så glad för hans skull. Jag unnar honom SÅ mycket att få leva ett bra och lyckligt liv. Han har alltid funnits där för mig och jag finns alltid där för honom. Riktig vänskap är så underbar. Tack mina vänner för att ni finns där för mig! Tack för er omtanke och ert engagemang! Jag älskar er, bara så att ni vet :-). Puss och kram!

Livet är tufft

Efter att ha genomlidit en vecka med rejäl magvärk och illamående, började jag igår att må lite bättre. Vad skönt det kändes igår att inte kvida sig igenom dagen, men det var för tidigt att ropa hej. Igår kväll innan läggdags drabbades jag återigen av de konstiga hjärtslagen, fick dödsångest och satt upp och somnade igen. Det känns helt omöjligt att komma ur den här onda cirkeln. Min läkare sa att det viktigaste just nu är att inte sluta göra de saker som jag är rädd för. Med det menade hon bland annat att även att jag känner att hjärtat ska hoppa ur bröstet på mig, så ska jag ändå ligga ner och försöka koppla bort det. Ha! Lättare sagt än gjort! Om båda ens föräldrar gått bort i olika hjärtåkommor och du själv ligger där och känner att hjärtat slår volter i bröstet på dig och att det känns som att det ska stanna. Hur lätt är det att koppla bort det då? Omöjligt! Efter mycket om och men somnade jag, vaknade till, somnade och sov därefter ända till morgonen. Det första jag kände när jag vaknade var den fruktansvärda magvärken och illamåendet sköljde över mig. Jag tvingade mig ut på toaletten, sjönk ner på golvet, hulkade över toalettstolen och tårarna rann. Jag var så trött och kände bara att jag inte orkade. Hur länge ska det behöva kännas så här? Både sambon och jag var så trötta idag att vi somnade om när jag lagt mig i sängen igen. En timma senare började kampen återigen för att ta sig till jobbet. När jag väl kommit ur duschen och fått på mig kläderna satt jag med ett par smörgåsrån i handen och tuggade försiktigt medans sambon tog hand om katterna och sprang runt och fixade allt. Vad skönt att han förstår hur jag mår och att han tar hand om allt annat jag inte orkar ta hand om. Jag ser att han lider med mig och när jag ligger i sängen och blundar för illamåendets skull stryker han min arm, tröstar och finns där. Han är så fin och jag älskar honom av hela mitt hjärta. Tänk att vi ska bli föräldrar. Vi har båda svårt att tro på det, men någon gång ska det väl ändå gå upp för oss att det är sant :-). Nej, nu är det en ny arbetsdag och faktiskt har stressen lagt sig för den här månaden. Helgen nalkas och den ska jag njuta av! Gör det ni med!

Trötthet, fortsatt illamående och pinsamheter

Idag var det samma läge när jag vaknade. Jag var supertrött efter att ha vaknat flera gånger under natten och behövt ge mig upp. Sedan tillbaks till sängen, krypa ihop som en boll och kvida lite på grund av magvärken innan sömnen infann sig på nytt. Imorse var jag och sambon så trötta att vi gick upp en timma senare än vi tänkt. Vi som skulle vara på jobbet tidigt! På jobbet väntade vi storbesök från USA och jag tänkte vara i tid för att ta emot kunderna. När jag kom till jobbet var kunderna, som var tidiga, redan på plats och jag fick snopet gå och sätta mig vid mitt skrivbord. Under förmiddagen gick VD:n ronden med besökarna och då inträffade något pinsamt. En av de andra delägarna (som också var runt med besökarna för att hälsa på alla på kontoret) kläckte helt plötsligt att jag minsann hade träffat min sambo här på företaget, att vi nyss köpt hus och att det kanske blir småttingar så småningom och sedan flinade han. VD:n såg mest besvärad ut och jag ville bara sjunka genom jorden. Det kändes inte så professionellt och jag undrade vad kunderna ansåg om det. Kanske har de strikta regler på sitt kontor om att relationer på jobbet är förbjudet? Vem vet :-). Ja, ja jag gjorde ju inget fel i alla fall men det blev en pinsam situation som så här i efterhand går att skratta åt. Idag var jag förresten på apoteket för att hämta ut magkatarrsmedicinen. Kvinnan bakom disken sa att hon personligen inte skulle sålt preparatet till någon gravid, men att jag måste tro på min läkare. Tror ni att jag hämtade ut medicinen? :-) Nej, jag ska verkligen försöka härda ut. Det ska gå! Klockan är nu sju och den här dagen med allt vad trötthet och illamående heter är snart slut. Kommer morgondagen kännas likadan? Jag antar det. När ska illamåendet gå över? Jag orkar bara inte må så här i flera månader till. Hoppas verkligen inte att det forsätter så länge! Idag stramade det verkligen i nedre magregionen. Betyder det verkligen att något växer där? :-) När ska jag förstå att jag faktiskt är gravid? Det återstår att se. Ha´en trevlig kväll!

Magkatarr med orkanstyrka

Idag har jag varit på vårdcentralen igen och träffat den underbara unga kvinnliga läkaren. Anledningen är att jag inte sovit ordentligt på tre nätter på grund av en helt absurd värk i mellangärdet, illamående och otaliga toalettbesök (här ges inga detaljer). Jag trodde att jag först blivit matförgiftad, men har sedan förstått att min magkatarr som ständigt ligger på lur har blommat ut och nått orkanstyrka. Jag har kvidit mig igenom helgen och imorse orkade jag knappt ta mig ur sängen. Efter stor beslutsångest tog jag mig i kragen och hoppade in i duschen för att se om det skulle hjälpa mig att kvickna till. Jag beslöt mig för att ta en tur till vårdcentralen för att höra om det verkligen är magkatarr och efter att ha spenderat halva förmiddagen med att prata med min läkare och ta prover kom vi fram till att det är en ordentligt magkatarr. Suck! Nu ska jag få tabletter att ta under två veckors tid och det känns lite oroväckande att ta tabletter under graviditeten. Den kvinnliga läkaren läste och läste om medicinen och det fanns inga påvisade fall där medicinen skulle ha påverkat fostret men vem vet? Jag tänker hämta ut medicinen och ta den om jag absolut inte står ut längre. Tills dess får jag tänka på vad jag stoppar i mig, stressa mindre och vila ordentligt. Visst får man väl tycka synd om sig själv? Idag har jag bestämt mig för att det är tillåtet. Hoppas att graviditeten inte blir en enda lång pina. Nu är lunchen slut och det är dags att jobba vidare. Typiskt att det är så mycket stress just nu på jobbet. Stressa mindre och vila ordentligt hette det. Lättare sagt än gjort? Ha´en bra dag!

Illamående och sen pizzaleverans

Åh detta illamående! Egentligen ska jag inte klaga, jag har en arbetskollega vars fru spydde sig igenom 7 månader av sin graviditet. Hon blev till och med inlagd på sjukhus med dropp. Vardagen bestod av att packa spypåsen i jackan, ge sig ut och spy på bussen eller i en papperskorg någonstans om hon nu inte var sängliggandes. Hon fick vara glad om hon fick behålla en macka i magen en dag. Än så länge har jag inte spytt vilket jag är tacksam för, men usch vad trist det är att vara illamående. Jag äter konstant och jag blir hysterisk om det dröjer för länge mellan målen. Igår kväll jobbade sambon och jag över och jag förslog att vi skulle beställa hem pizza. När vi cyklade de 5 km hem hade jag bilden av pizzan framför ögonen hela vägen :-). Så fort vi kom hem slängde jag mig på telefonen och beställde pizzorna. Sedan tog det 45 min innan pizzorna kom. Under den tiden höll jag på att göra min sambo galen :-). - Men var är pizzorna? Ska jag ringa dem igen? Tänk om de inte hittar hit? Nu måste de ju ändå var här snart? Kan inte du gå och kolla om de kommer snart? Så där höll jag på och när pizzorna kom kastade jag mig över pizzan som ett utsvultet djur och aldrig har något smakat så bra. Jag äter sällan en hel pizza, men jag lovar att jag hade kunnat äta en och en halv. På natten hade jag sådan magvärk och var så illamående att jag låg och gnydde i sängen medans min sambo klappade min arm. Jag lyckades somna efter mycket om och men och idag vaknade jag upp och konstaterade att magvärken var borta men att illmåendet var kvar. Det känns som att allt kretsar kring att tänka på nästa måltid och vad jag är sugen på. Är detta normalt? :-) Ikväll när min sambo lyckats slita sig från sitt arbete ska vi åka hem och laga fläskfilé med ugnsstekt potatis och bearnaisesås. Hur länge sedan var det inte jag åt det? Kan graviditetet ändra vad man är sugen på att äta? Nu får jag nog försöka dra med mig min sambo hem så att jag får mat innan jag nått full panik :-). Ha´en trevlig lördagkväll!

Min älskade mammas 70-årsdag

Idag skulle min mamma fyllt sjuttio år. Jag kan inte tro att det är sant att hon lämnade oss för ett år och nio månader sedan. Det har varit en svår period och saknaden är enorm. Min pappa lämnade oss för lite över ett år sedan och det är lika svårt. Vad orättvist livet är ibland! Varför kunde jag inte åtminstone fått behålla en av dem? Jag hade så gärna velat berätta för dem att de ska bli morföräldrar. Det är en tröst att veta att båda finns vid min sida och vakar över mig och jag vet att de gläds åt det lilla livet som växer i min mage. Just nu hade jag bara kunnat ge allt för att de skulle finnas här livs levande och dela nyheten med mig. Min äldsta syster skulle åka förbi mammas grav idag och plantera blommor från oss och det känns jättebra. Jag tänkte tända ljus ikväll och ta mig en stund att tänka lite extra på mamma. Hon vet att jag älskar henne och om hon vore här hade jag velat ge henne den finaste presenten och bakat den godaste tårtan åt henne. Min älskade mamma skulle ha fyllt sjuttio år idag. Hon finns för evigt i mina tankar och mitt hjärta, men idag tänker jag på henne speciellt mycket. Jag älskar dig mamma. Kramar från din yngsta dotter.

Vad krävs för att förstå att man är gravid?

För 10 dagar sedan, dvs. den 26 september satt jag hemma på badrumsgolvet med ett graviditetstest i handen. Jag hann bara doppa stickan i urinen innan krysset kom fram. Visst hade jag mina aningar, men på något sätt är det svårt att tro att det faktiskt är sant. Alla symptomen finns. Mensen slutade komma, brösten slutade inte ömma efter ägglossningsperiodens slut, tröttheten hänger ständigt över mig och illamåendet verkar bli värre och värre. Ändå är det så svårt att förstå. Jag frågade min sambo om jag skulle köpa ytterligare ett graviditetstest, hur galet är inte det? Jag har nog alltid velat ha bevis för saker och ting och det gäller även detta. När jag ringde till barnmorskan i fredags så blev jag väldigt vänligt bemött och fick svar på alla mina frågor. Har jag tillräckligt bra skydd mot röda hund? Måste i och för sig testas först. Hur vanligt är det med Toxoplasmos? En sjukdom som sprids via katter och deras avföring. Jag har med glädje överlåtit att tömma kattlådan åt min sambo :-). Är det farligt med kiropraktik? Jag går hos en kiropraktor två gånger per vecka och efter varje besök får jag för mig att det ska resultera i missfall även om han intygar att det inte är någon fara. Det enda jag blev besviken på under samtalet med barnmorskan var att jag inte fick en tid förrän i mitten av november. Då är jag ju redan i vecka tolv! Visst det kanske inte händer så mycket så här tidigt i graviditeten, men om man vill ha bevis? Det blir en sex veckors lång väntan på det första besöket hos barnmorskan. Jag räknar dagarna och hoppas att det lilla livet ska stanna kvar i mig och inte få för sig att rymma under de första kritiska veckorna. Imorgon går jag in i vecka sju och jag kommer nog fortsätta undra ett tag framöver om det verkligen finns ett litet liv därinne. Vad krävs för att förstå att man är gravid? :-)

Ångest

Den här tiden på året är den värsta enligt mig. Mörkret kommer krypandes och det blir kallt och rått. Om man som jag lider av panikångest är hösten ingen årstid att föredra. När man vaknar upp mitt i mörka natten med hjärtklappning och dödsångest känns det sju resor värre. Det går inte längre att räkna alla sömnlösa nätter med ångest jag haft i mitt vuxna liv. Det känns som att ångesten tar över min kropp och jag är alldeles hjälplös. Jag vaknar upp, tittar på min sambo som snusar gott bredvid mig och tänker att ska jag verkligen dö nu. Jag vet inte hur många gånger jag bett till högre makter om att få dö med min sambo i närheten (helst i hans armar) om jag nu måste dö. En stor del av mina tankar handlar om min hjärtklappning och om mina dubbla hjärtslag. Ibland tar hjärtat sådana skutt att jag tror att det ska hoppa ut ur bröstet på mig och dödsångesten är då där på 2 sekunder. Min sambo försöker lugna mig och säger "du ska dö en dag, men inte nu" och jag försöker intala mig att det är sant, men det hjälper en stund bara. Idag har jag träffat en alldeles underbar ung kvinnlig läkare på vårdcentralen som har låtit ta en massa prover på mig och ska försöka ta reda på en bra KBT-terapeut (Kognitiv Beteende Terapi http://depression.netdoktor.passagen.se/default.ns?lngItemID=4294) åt mig. Jag har tagit så många prover, gjort ultraljud på hjärtat och även gått med en veckas bandspelar-EKG. Visst såg de mitt hjärtas alla extraslag, men det var inte värre än att man kunde leva med det. Inte har detta blivit bättre av att båda mina föräldrar under år 2005 gick bort i olika hjärtåkommor. Jag har hamnat i en ond cirkel och jag behöver verkligen hjälp att bryta mönstret. Inte ska man väl behöva börja varje morgon med att tacka högre makter för att man inte dog under natten och får uppleva ännu en dag? Nej, jag hoppas nu på KBT-terapin. Låt det inte dröja för länge innan hjälpen kommer. Jag vill kunna leva ett helt normalt liv som alla andra. Nej, nu är det dags att ta lunch och idag blir det en god fiskrätt som jag lagat med lax, purjolök och äpple. Ångestens tid är för tillfället förbi och livet går vidare :-).

Nu börjar det

I våras började jag läsa en väns blogg och tänkte att hon är galen som delar sitt privatliv med alla dessa andra människor som finns på nätet. Det tog ett tag för mig att förstå att det här med att blogga faktiskt är helt suveränt! Det finns väl inget som är så välgörande som att skriva ner sina tankar och känslor och varför inte dela dessa med människor världen över. Man delar med sig av sina erfarenheter (både bra och dåliga) till andra, man får råd och tips och på kuppen kan man lära känna likasinnade människor. Varför skulle inte jag kunna dela med mig av mina erfarenheter till andra? Alla människor har saker som de säkert skulle må bra av att dela med sig av. Nu har jag bestämt mig för att prova det här med att blogga. En dröm jag har är att få skriva en bok som skulle handla om mitt liv och skulle då inte en publicerad bok läsas av andra? Förhoppningsvis :-). Nu börjar det. Idag kommer de som vill kunna läsa om mitt liv och jag ska göra mitt bästa för att dela med mig av mina gamla och nya erfarenheter till er som läser. Önska mig lycka till :-).