Det femte dygnet

Idag var vi tvungna att ge oss upp ur sängen vid åttatiden på morgon eftersom vi hade en tid inbokad för efterkontroll på BB på förmiddagen. Natten mot tisdagen gick bättre än tidigare nätter. William åt inte lika många gånger som tidigare nätter och verkade komma till ro och sov bättre. Så istället för att hålla mig vaken till fem på morgonen fick jag sova några timmar och jag kände mig riktigt utvilad när det var dags att gå upp. På BB gjordes ett PKU-test (PKU=fenylketonuri som tas på alla nyfödda barn, är till för att kunna ställa tidig diagnos och därmed möjliggöra framgångsrik behandling av patologiska metaboliter, det vill säga sjukliga omvandlingar, och verifieras genom mätning av enzymaktiviteter i vita blodkroppar eller hudeller) och det gjordes en ny läkarundersökning som även den visade att William är en frisk och fin liten bebis. Det enda är att han gått ner 300g sedan han föddes och det har inte kunnat påvisas någon begynnande viktuppgång. Stackars liten! Så nu är jag beordrad att maratonamma :-) för att få honom att öka i vikt. Det kommer att bli tufft att amma oftare nu med såriga bröstvårtor, men vad gör man inte för sitt lilla barn! Vi håller tummarna för att William ska ha gått upp lite i vikt till den första kontrollen hos BVC. Jag förstår inte, mina bröst känns som fotbollar, men den feta mjölken verkar inte ha runnit till. Jag hoppas att det kommer att hända snart. Efter läkarundersökningen gjorde vi ett hörseltest som var helt normalt och det känns så skönt attallting hittills varit bra! Efter hörseltestet träffade vi en kvinna från Universitetet som studerar spädbarns näringstillförsel och vi tackade ja till att vara med i studien. William blev mätt och vägd (2.740g) och sedan lades han naken i en liten kammare på en maskin som mäter kroppsfetthalten. Stackars William fick endast iförd en mössa liknande en svart nylonstrumpa på huvudet ligga naken i maskinen i två minuter. Han skrek under tiden och som mamma skar det i hjärtat att se honom därinne, men vi gjorde det för en god gärnings skull. Efter sjukhusbesöken begav vi oss till Tornby för att inhandla plastunderlägg till den nya kylen, frysen och diskmaskinen. Vi var också en sväng till IKANO-huset för att köpa William ett första album och solskydd till bilrutorna i baksätet. William sov mest hela tiden och när vi kom hem fick jag efter ett tag väcka honom för att han skulle ammas. Han var så duktig idag genom alla undersökningarna och det känns skönt nu att ha dem gjorda. Just nu sitter jag i soffan med en liten kille vid bröstet för att försöka få i honom lite mat. Imorgon kommer de att ringa från BB för att kolla hur det går med amningen. Jag hoppas att vi ska fixa det här, min lilla kille och jag, så att vi slipper komplettera med ersättning. Jag djupandas och försöker tänka positivt trots smärtan. Det är inte helt lätt! Nu är det nog dags att ta lite käk och vila lite innan nattens bravader :-).