Det sjätte dygnet

William har börjat sova bättre om nätterna och det känns skönt, men han sover också sig igenom hela dagarna och jag får väcka honom för att få i honom lite mat. Är det normalt? Det är så mysigt att han vill sova mage mot mage med mig om nätterna och jag ligger där och snusar på honom. Han luktar så gott! :-) Igår var min ena syster med familj över för att kolla in William. De hade med sig lunch och William fick jättefina kläder, en stor nallebjörn och blommor. Min kusin A dök också upp med bullar och present till William. Hon hade tryckt William på några bodies och de var ursöta. Han fick också ett klädkit av henne med Mumin på. Vi satt på altanen hela eftermiddagen och åt lunch och pratade. William som sov sig igenom besöket vandrade runt från knä till knä. Vad skönt att det fungerar att lämna över honom till vem som helst utan att han skriker. Kan ju bero på att han kommer iväg från mjölkdoftande mig också :-). På kvällen tog jag tag i ett berg av disk (vi diskar ju för hand i tvättstugan nu i och med att inte köket är klart. Himla Marbodal och deras leveranser!) och började beta av tvättberget. Sambon fick i uppdrag att vattna i trädgården. Det är ju så varmt nu och torkan har visst slagit till. Nu har jag i skrivandets stund sett till att få i mig frukost. Jag måste bli bättre på att äta och dricka ordentligt för att amningen ska fungera bra. Idag ska vi till BVC för ett första besök och jag är nervös över vad de ska säga om Williams vikt. När han föddes vägde han 3.030 g och sedan gick han ner till 2.740 g och på återbesöket på BB kunde de inte se en begynnande vikt uppgång. Stackars liten! Jag hoppas att det ordnar upp sig snart. Jag känner mig som dålig morsa som kanske inte ammar så mycket som jag ska på grund av smärtan i bröstvårtorna. Jag får lugna mig och se vad de säger på BVC. Önska oss lycka till!