En vecka och sex dagar
Livet med William är omtumlande. Vart tar tiden vägen? Det är så mycket man skulle vilja hinna med, men tiden finns inte. Ibland känner jag mig som en vandrande mjölkfabrik och jag gråter en del. Är det så här det ska vara? William vill amma all den tid han inte sover och det är jättebra. Sist på BVC hade han gått upp 50 g, så nu är det 200 g kvar till födelsevikten. Det har vänt men det går långsamt långsamt. Vi har äntligen fått den restnoterade bänkskivan till köket, men det visade sig vara ett hack i den. Det går troll i vårt nya kök! Det är tydligt det och vi känner oss deppiga över att vi måste vänta ytterligare på att vårt nya kök ska bli klart. Nu har vi i alla fall fått spishäll och diskho installerat, men sedan måste allt göras om när den nya bänkskivan dyker upp. Suck!! Huset är så skitigt! Jag mår riktigt dåligt av att se alla dammtussar som flyger omkring och toaletterna är ena riktiga bakterihärdar. Ska man låta en bebis bo så här? Jag är så frustrerad över röran och eländet att jag bara bryter ihop ibland och gråter. Jag önskar att min sambo hade lite mer energi att fixa iordning här hemma, men han är fruktansvärt trött och lider av sin pollenallergi. Nästa vecka kommer svärföräldrarna från England och ska bo här i tre veckor. Känns kul att allt är en enda röra då. Jag vill bara härifrån ibland, jag orkar inte se eländet längre. Min älskade lilla son ligger och sussar i mitt knä efter att ha tuttat på mig. Jag kan inte se mig mätt på honom eller sluta pussa på honom. Vilken tur jag har som har två killar som jag älskar över allt annat. Hälsningar från en deppig sunkmorsa :-).
posted by Mitt liv -precis som på film at 14:25
3 Comments:
Det där med sunkmorsa kan du glömma direkt!!! Läs igenom ditt eget inlägg och se att den röda tråden är att du älskar dina grabbar och vill att det ska vara bra för er alla. Är det så är man ingen sunkmorsa. Du är superbra! Du kämpar! Du vill! Du är duktig! Att du gråter är bra. Tänk om du skulle hålla inne med alla känslor - då blir det jobbigt! Det hör till att gråta. Själv tycker jag att det lättar lite med tårarna.
Kanske kan svärföräldrarna hjälpa er att städa till lite när de kommer? De förstår säkert att tiden inte finns att repareta färdigt köket, städa överallt plus att ta hand om prinsen som är helt beroende av er.
Allergi är jobbigt - har också det. Kämpa på! Det går upp och ned när man blivit mamma - fortfarande är livet en berg och dalbana för mig som för 4 år sen fick första och 10,5 månader sen min andra.
Jag tycker att du är superbäst!
Tack snälla gulliga för peppningen! Det behövde jag verkligen! Idag känns det aningen bättre, men att jag är känslosam visade sig återigen. Imorse grät jag för att min sambo först inte ville följa med mig in till stan idag och när vi kom hem grät jag för att sambon tappade en kartong med bakelser som jag tänkt bjuda på idag :-). Du har så rätt! Svärföräldrarna kan gärna få hjälpa till med husgörat :-). Tack för alla gulliga inlägg! Sköt om dig och ha det så mysigt med din familj! Bamsekram!
Jag håller med, du är INTE ngn sunkmorska. Och du ska DEFINITIVT sätta svärföräldrarna i arbete när de kommer. Du ska vara mamma, fullt ut, och allt annat får de göra. Basta!
Och gråt på vännen, det är enda sättet.
Skicka en kommentar
<< Home