En småbarnsmammas vardag

Vi hade en mysig minisemester i Dalarna. Stiftsgården i Rättvik där min systerdotter konfirmerade sig ligger vid sjön Siljan. Det är så otroligt vackert i Dalarna. William och jag poserar med Siljan i bakgrunden.

Klockan är nutjugo över elva en måndag. Jag sitter i soffan framför dumburken med en tallrik jordgubbsfil med papayamüsli, två rostade mackor med philadelphiaost och skinka, ett glas apelsinjuice och en burk MittVal kvinna som ska innehålla det mesta i vitaminväg för en ammande kvinna. I vagnen ligger lillkillen och sover. Natten som var sov han hela sex timmar i spjälsängen. Jag blev förvånad över att han lyckats sova så länge på egen hand. Normalt brukar han inte sova mer än tre fyra timmar i sträck. Sedan brukar det vara dags att plocka upp och amma honom. Vi har nyligen fått honom att sova i spjälsängen och det känns skönt att kunna sträcka ut sig i sängen och att få ligga nära sambon och sova igen. Samtidigt saknar jag att få ligga och snusa lillkillen i håret och känna hans ljuvliga bebisdoft, men vi har kommit överens om att det här är det bästa sättet för oss att få mera sömn och närhet. Kvart över sex i morse lyfte jag över honom till vår säng och vi somnade tillsammans medans jag ammade. Även att armen alltid somnar på mig är det såå mysigt. Sambon hade ställt väckarklockan på sju och idag är det hans första jobbardag efter sju veckor tillsammans med familjen. Det kändes tufft när han åkte till jobbet och jag saknar honom. Han har lovat att försöka jobba kortare dagar ett tag och jag hoppas att det funkar. I morse efter att jag ammat klart, bytt blöja och kläder på William, fixat en flaska med tillägg och matat lillkillen, varit social med honom, lagt ner honom för att få sprattla lite fritt, torkat kräks som sköljde upp från både munnen och som kom ut genom näsan och fått honom att somna började jag googla lite för att få lite tips inför ett eventuellt dop. Sambon och jag har lite skiljda åsikter om det här med dop, men det verkar som att sambon inte är helt emot det heller. Jag känner att det skulle vara trevligt med att döpa William. Det är en högtidlig ceremoni och ett trevligt sätt att samla släkt och vänner. Det blir också ett fint minne för både oss och lillkillen. Det verkar vara rätt mycket att fundera över som texter, psalmer, inbjudningar, mat och en hel del annat. Jag undrar om jag kommer att hinna ta itu med allt inför ett dop. Jag antar att det blir jag som får ta hand om det, men att jag nog kan få min sambo att hjälpa till om han blir tilldelad lite uppgifter. Nu hörs det lite smågnäll borta i vagnen och jag antar att han håller på att vakna. Det är dags att sleva i sig det sista av frukosten och ta hand om lillkillen. Jag har tyvärr inte hunnit med att skriva på ett tag, men nu hoppas jag att det blir en stund över varje dag till att berätta vad som händer här hemma i bebisbubblan. Speak to you soon.