Våran lilla sötnos William
Äntligen en liten bild på William som här är närmare fyra veckor gammal (fotot taget den 26 juni). Jag har tyvärr inget nyare foto, men det kommer så småningom :-). Allting tar tid med bebis och jag har problem med att hinna med bloggen. Hur gör ni andra? Det är som vanligt att William ligger på ena armen och ammar medans jag skriver med en hand. Livet med lillkillen är underbart samtidigt som det är mycket jobb. Han gör framsteg hela tiden som att följa saker med blicken och nu även att vrida på huvudet för att följa föremål som rör sig. Han har också börjat att lyfta på huvudet när han ligger på mitt eller min sambos bröst. Idag var vi på BVC igen och jag fick återigen höra att han inte gått upp tillräckligt i vikt. Idag vägde han 3.320g och har gått upp 100g på en vecka vilket var för lite. Det blir att fortsätta med tillägget och att amma på som tidigare. Svärföräldrarna har nu varit här i 11 dagar och halva tiden återstår. Det har fungerat ganska bra. Himmel vad man kan längta efter att kunna gå näck mellan badrummet och sovrummet, efter mera ordning i huset, efter att kunna gå och komma som man vill utan frågor och att kunna få spendera tid ensam med sambon och William. Jag tror att ni förstår. Tre veckor är en fruktansvärt lång tid med svärföräldrar under samma tak. Jag tror att sambon och jag får se till att smita iväg på egen hand någon dag, suck! Köket är fortfarande inte klart, men nu äntligen har bänkskiva nummer två kommit och det lutar åt vi har ett färdigt kök i mitten av nästa vecka. Efter att bänkskivan bytts ut ska det kaklas och den nya fläkten ska på plats. Tapeter väntar vi med tills att köket är helt klart och att vi ser vad som skulle kunna passa. En tapet med något kul och modernt mönster vore trevligt. Nej, nu ska jag ta hand om William lite som nu somnat vid mitt bröst. Ha´det så bra! Kramar från oss!
5 Comments:
Vilken otroligt gullig liten kille du har! :-)
Jo det där med att hinna med bloggen - inte lätt i början! Men det ger med sig. Och jag försöker tänka att det är viktigt att blogga för att det är min dokumentation över Noras tid som liten så den kommer hon att ha mycket glädje av i framtiden :-)
Jag är väldigt imponerad av dig som gått med på att ha svärisarna där i tre veckor samtidigt som du har en liten spädis! Själv hade jag blivit tokig :-)
JÄTTESÖT liten kille! =)
Det är okej. Blogga när du kan och känner för det. Jag bloggade långt ifrån varje dag när Peo var bebis. Aldrig med honom på armen :-) Bara när han sov, för då kunde jag fokusera någorlunda. Amningshormoner kanske ;-) Anyway, det kommer naturligt att du känner att du får "mer tid". Det är ju hemskt olika, men jag kände i alla fall att jag blev säkrare i mamma-rollen, fick lite pli på mat- och sovrutinerna. Det har underlättat oerhört i styrning av dagen och min egen så kallade egentid. Heja tid för att du har svärföräldrarna där! Mina fick inte ens komma hit och hälsa på barnbarnet första veckorna :-)
Jenny: Tack snälla! :-) Visst är det perfekt att dokumentera våra barns tid med hjälp av bloggen. Håller fullständigt med. Tokig kan jag nog säga att jag varit nära på att bli emellanåt :-) men jag kommer också sakna dem när de åket hem trots allt :-).
Johanna: Tack, vad gullig du är! *glad*
Camilla: Det låter lovande med kommande rutiner, det längtar jag efter :-). Jag förstår dig vad gäller svärföräldrarna. Jag tyckte att mina kom hit för tidigt, men orkade inte säga emot och lät dem komma hit. Så här i efterhand så har jag haft delade känslor vad gäller deras besök. De har varit duktiga på att ta hand om William också och ibland har det varit skönt med en stund för sig själv måste jag medge.
Vilka STORA fina ögon han har, er lillprins :)
Och jag säger som Camilla, det mesta blir enklare när livet handlar mer om rutiner. För de kommer, var så säker, men du måste se till att skapa dem själv också (=visa när det är natt, gå ut på regelbundna tider osv....) men stressa inte, tids nog ger det sig, av sig självt.
Puss till dig och W
Skicka en kommentar
<< Home