Jag gjorde det igen
Jag gjorde det igen. Jag lät svärfar spatsera iväg med William i vagnen utan att fråga mig. Suck! Vad är det för fel på folk? Det hör väl ändå till att fråga om det är okej? Jag hade sett fram emot en shoppingtur tillsammans med svärföräldrarna. När vi kommer fram säger svärfar att han vill gå en sväng på egen hand, tar vagnen med William och spatserar iväg. Där står jag som ett ufo tillsammans med svärmor och tittar efter vagnen som försvinner iväg. Varför protesterar jag inte? Vilken mes jag är! Jag hade sedan ingen lust att shoppa och försökte stressa runt för att komma tillbaks till William. Jag skulle ta upp min mobil för att ringa till svärfar när vi var vid kassorna och upptäckte att jag glömt mobilen hemma. Svärmor och jag fick springa runt och leta efter svärfar som hade tagit en promenad utomhus med vagnen. För mig kan det vara okej om han frågar först och säger vart han ska och inte bara tar för givet att det bara är att spatsera iväg. Grrrr! Det verkar som att flera har problem med svärföräldrarna när det gäller att försöka få ensamrätt på ens barn. Nästa gång kommer jag att säga till. Var så säkra! Vi måste lära oss att säga ifrån! Det är våra barn, inte deras. Är det någon som vill bilda en klubb? :-)
3 Comments:
Din svärfar har nog glömt hur det var att vara nykläckt förälder.
Man vill ha barnet hos sig hela tiden. Litar inte till nån annan än sig själv.
Jag ville inte ens att andra skulle hålla i famnen ens. Det dröjde länge innan någon annan fick skjutsa mitt barn i bilen. Jag bad att få köra om någon annan skulle skjutsa oss!
Jag förstår dig helt klart! Fast just mina svärföräldrar var inte så men om det är ok är jag gärna med i klubbem om det gäller vänner också?! hi hi.
ja, JAG är med i alla fall, det vet du :)
Det är en enorm kraft att vara nybliven mamma. Jag tror inte att de som inte har barn riktigt förstår det. Svärföräldrar borde förstå det och SÄRSKILT svärmödrar.
Och det här med att du inte sa till, det tror jag handlar om att du är väluppfostrad och inte vill göra någon illa, på något vis vill du ju ändå att de ska få vara med William, det handlar bara om att hitta rätt verktyg för att våga säga HUR du vill att de ska umgås med honom. Tror jag.
Count me in! =) Jag tänker sådär varje gång- "nästa gång ska jag säga till ordentligt!" och så blir man lika mesig nästa gång ändå. Men det handlar nog om att man är uxen och ändå respekterar sina svärföräldrar så man vill inte vara otrevlig, men frågan är...respekterar de oss och våra åsikter egentligen?KRAM!
Skicka en kommentar
<< Home