Livet med en treveckorsbebis

Sitter just nu i soffan med sambon och svärfar i soffan bredvid. Svärmor gick precis och la sig. I fredags kväll kom svärföräldrarna hit sent på kvällen med båten från England till Danmark och sedan med bil. De hälsade som hastigast på oss innan de kastade sig över William :-). Som de hade längtat efter att få se honom. Svärmor ville hålla William med en gång, men lämnade tillbaks honom när han började skrika. Jag tror att vi var lite avvaktande mot varandra till en början. Det har visat sig fungera riktigt bra att ha svärföräldrarna boende hos oss och jag hoppas att det kommer att fortsätta så. Vi har fått iordning lite mera i huset och vi har fått lite hjälp med trädgården vilket känns skönt. I lördags tog vi det lugnt. Jag fixade en del i huset medans de var här, men sedan fick jag knivskarpa smärtor i nedre delen av magen och var tvungen att ta Panodil för att över huvudtaget kunna röra mig. Natten som var sov inte William något vidare och när jag vaknade var smärtan i magen kvar och jag bestämde mig för att ta sovmorgon. Sambon och svärföräldrarna åkte på auktion och blev borta hela dagen. Jag och William fick en heldag för oss själva. Vi sov och ammade om vartannat och jag fick en efterlängtad vila. Just nu sitter jag här med magsmärtor som känns i hela magen. Ska jag behöva oroa mig? Hoppas att jag inte åkt på en infektion. Jag äter just nu laxerande medel för att få bukt med hemorrojder (hoppas ingen läsare är känslig :-)) och det kanske kan förklara dagens magonda. Igår hade jag mera krampaktiga smärtor liknande kraftig mensvärk. Allt är kanske helt i sin ordning fast jag kan inte låta bli att undra vad det beror på. I fredags natt hade jag också en del känningar av hjärtat igen. Jag vet att jag sovit hemskt dåligt och jag borde sova om dagarna när William sover, men då kan jag inte låta bli att göra en massa saker som jag inte hunnit med. Jag har också ätit väldigt dåligt och jag skäms nästan för att jag vet hur viktigt det är att jag äter ordentligt för Williams skull. Kroppen säger väl helt enkelt ifrån när man inte tar hand om sig ordentligt och jag måste försöka bli bättre på att göra det. Ni vet själva hur det är att vara en sönderstressad småbarnsmamma som inte hinner med sig själv. Jag hoppas på att få in lite bättre rutiner snart som gör det bättre för oss alla tre. Nu är det snart dags att gå och borsta tänderna och förbereda för amning och sövning.

Jag vill tacka så mycket för att ni är så hemskt gulliga och lämnar en massa råd och kommentarer som är guld värda. Ni är helt enkelt bäst! Ibland kan jag inte låta bli att fundera på hur det skulle vara att möta er och era små bebisar :-). Ni verkar så rara och ödmjuka och sådana människor växer inte på trän som man brukar säga :-). Ta hand om er och sov så gott! Bamsekram från lilla mig.