Tillägg

William ligger i mitt knä igen på en kudde och snusar och suger sedan tag ett par gånger om mitt bröst. Bredvid mig står en nappflaska med tillägg som jag ska ge honom efteråt. Igår var vi på BVC igen för att kolla vikten. Jag hade laddat innan för att säga ifrån om tillägg om det var så att de tänkt att pracka på mig det. Vikten är nu 2.940 gram och fortfarande efter ganska så exakt 3 veckor har han inte nått födelsevikten. Kvinnan på BVC fick en orolig rynka i pannan och jag förstod vad hon skulle säga. Jag som har kämpat så. Jag har maratonammat i flera veckors tid med såriga och ömma bröstvårtor. Jag har trots smärtan och tårarna inte gett upp och jag hade verkligen hoppats att vi skulle slippa tillägget. Himla skit. Jag började med att säga emot, men insåg snart att jag blev tvungen att ge med mig. Kvinnan på BVC såg att jag inte hade långt till tårarna. Jag vet att jag inte behöver känna så, men just då kände jag mig som en misslyckad mamma. Jag vill inte att min son ska ha tillägg utan bara bröstmjölk som är det naturligaste som finns. Visst ska tillägget innehållsmässigt vara snarlik bröstmjölken, men den är ju ändå syntetisk. Nu kommer många tycka att jag är fånig. Hur många är det inte som använder tillägg istället för att amma? Fast grejen är att jag så gärna vill amma och jag har mjölk. När William skriker så rinner mjölken och jag måste sova i BH med inlägg för att undvika läckage. Idag ringde kvinnan på BVC hem för att höra hur det går med tillägget. Hon sa att hon ringde för att också höra hur det var med mig i och med att hon såg min besvikna min igår. Visst var det schysst att hon ringde, men samtidigt tycker jag att det är tillräcklig press varenda gång vi ska till BVC. Är det mina hormoner som gör att jag reagerar på det här sättet? :-) Jag känner mig besviken och irriterad på BVC och jag tror att vi hade klarat ut det ändå utan tillägget. Ibland tycker jag att vi är så snabba med att göra saker på konstgjord väg istället för att låta saker och ting ske naturligt. Varför ska allting ske så snabbt nu för tiden? Ibland tar saker lite längre tid och det måste vi acceptera. Naturligtvis ska man inte äventyra ett barns hälsa, men håller ni inte med om att det ligger någonting i det?