Idag hände det något stort
Efter att ha krupit mot diskmaskinen ett oräkneligt antal gånger och efter att jag har motat bort honom ett oräkneligt antal gånger så gav jag idag upp. Jag vände mig om och fortsatte skölja av lunchtallrikarna och när jag sedan vände mig mot honom igen så stod han där. William hade med hjälp av diskmaskinen som stöd lyckats ställa sig upp. -Titta! skrek jag upphetsat till sambon. -Han står! Jag hann lagom få tag i William innan han hann drutta allt för hårt på rumpan. Det känns som ett stort steg att lillkillen nu börjar ställa sig upp. Jag undrar hur lång tid det tar innan han går? Spännande fortsättning följer.
6 Comments:
Wow! Vad häftigt! Och duktigt! Och häftigt! Lilla M var i sängen när han ställde sig upp första gången. Lite mjukare landning där!
Vilken aktiv vecka du har haft. Förstår att du har varit helt slut, särskilt när du mår dåligt. Skönt att du mår lite bättre, hoppas att det forsätter så.
Du nämnde att du lagat barnmat, vore kul att få ta del av Williams favoritmat (och recept!). Lilla M får också mest hemlagat (helst kalops och kycklinggryta), jag har funderat på att dela med mig av recepten på bloggen eftersom han verkligen ääälskar det.
åh, det där är stort, jättestort. Det är så otroligt häftigt med alla utvecklingssteg.
Signe stod första gången 4 månader innan hon gick
Lillkillen växer och växer! Snart springer han väl också. Bäst vi hälsar på snart så vi inte missar något ;-) Kram
jasmin: visst är det häftigt! Jag blev alldeles till mig :-). Ja, sängen är ju lite mjukare än köksgolvet . De får välja sina ställen :-). Vad gäller barnmaten så har jag precis lagat ett recept ur Sempers utskickade "Barnmatsboken". Har du den? Och imorgon tänkte jag laga det andra receptet som står under 8 månader. Det ena är med färsk skinka, zuchini, morot, grädde, senap, vitpeppar och ingefära. Det andra är med kyckling, broccoli, krossade tomater och annat. Säg till om du inte har boken så skriver jag recepten på bloggen! Jag tar gärna emot recept från dig också :-). Tack för din omtanke Jasmin! Kramar
yogamamma: It´s huge :-). När han började krypa på alla fyra och nu när han ställt sig upp känns verkligen STORT och HÄFTIGT. Vi får se hur det går för William fortsättningsvis. Kilalr brukar vara senare än tjejer sägs det. Jag längtar efter att träffa er! Kom snart! :-) Kram!
helén: Jag längtar efter er också! Kom när ni vill! Ni är alltid välkomna! Och du har så rätt min vän...jag borde trotsa ångesten och köra ut till er en dag. När kan det passa? Kram!
Duktiga killen! Visst blir man stolt!?
Skönt att det känns lite bättre för dig. =)
Kram,
AnnaSv
Man blir jättestolt! :-) Tack Anna! Kram!
Skicka en kommentar
<< Home