Man glömmer så lätt hur det var
Den 29 maj klockan 21.00 stod jag glatt och borstade tänderna i hallen. 6,5 timme senare började vattnet att gå, vid 03.30 på morgonen den 30 maj. Värkarna kom inte förrän framåt eftermiddagen och kulminerade inte förrän framåt tiotiden på kvällen. Vid 03.30 den 31 maj känns det som att det var dags att åka in. William föddes 12.47 den 31 maj. Ett hett efterlängtat barn som skulle komma att bli älskat över allt annat. Nu 8 månader senare är det kul att tänka tillbaks hur det var, men oj vad fort man glömmer. Kolla in magen! :-)
posted by Mitt liv -precis som på film at 19:07
2 Comments:
Heeej! Tack för dina snälla ord i min blogg! Ja vilken kula du hade! Själv blir jag helt tårögd när jag tänker på den sista tiden med magen. Jag tycker tider går alldeles för fort och det är så svårt att fånga nuet. Men jag försöker. Varje dag, en liten bit i taget. Du hade en jättefin mage som blev till en alldeles bedårande liten pojke. När jag ser på våra pojkar så blir jag nästan bebissugen igen! Hihi!
kramkram
Hej! :-) Varsågod! (har jag lärt mig att säga istället för "Det var så lite så" :-)) Visst kan man bli lite rörd och längta efter magen! Även att man inte för allt i världen skulle vilja stoppa tillbaks sin lilla underbara unge. Man är ju så glad att allt gick bra och att det kom ut en sån liten välartad och bedårande pojke. Visst kan man bli lite sugen igen, jag håller helt med! :-) Men det kommer nog att dröja lite. Jag vill försöka njuta av den här första tiden med William utan graviditetsillamående och elefantben :-). Kramar till dig!
Skicka en kommentar
<< Home