Första pulkaturen

I söndags passade vi på medan det ännu var snö på backen. Fram åkte den gulliga rosa pulkan (lånad av syrran) och ett fårskinn. Vi tog en promenad runt Stångån i den bitande blåsten. William såg väldigt skeptisk ut och vi konstaterade att han nog behöver vara äldre för att uppskatta pulkaåkningen :-).

Med tandborsten i högsta hugg

De två små framtänderna i underkäken är nu halvvägs uppe och snart är det dags att börja borsta. William gillar att köra runt tandborsten i munnen och gnager frenetiskt. Det verkar lovande inför den kommande tandborstningen :-).

Mammas årsdag

Älskade mamma. Idag är det på dagen tre år sedan du lämnade oss. Det finns en hel del oklarheter, men hur allting än var så förlåter jag dig. Du visste helt enkelt inte bättre och du försökte göra ditt bästa. Jag minns hur vi skrattade tillsammans så att tårarna rann. Jag minns våra upptåg och dyra shoppingrundor. Jag minns hur du alltid fick mig att känna mig välkommen hem igen. Jag minns stunder då vi plockade svamp eller blåbär. Jag minns din omtanke när du ofta skickade med mig lunchlådor hem att äta på jobbet. Jag minns hur du läxade upp min lågstadiefröken som försökte tvinga i mig skolmaten tills att jag nästan kräktes. Jag minns hur du läxade upp tandläkaren som försökte tvinga mig att dra ut tänder. Jag minns alla fina presenter jag fått av dig. Jag minns hur du tröstat mig när jag varit olyckligt kär. Jag minns våra korsordsstunder vid köksbordet. Jag minns hur vi småretades med varandra. Jag minns att du sa att du tyckte om mig. Jag minns alla vykort du skickat med texten "Till min gulliga lilla tjej". Jag minns att du älskade rosa rosor. Jag minns dina varma kramar. Jag önskar att du fanns här så att jag kunde krama dig. Ibland kramade jag dig så hårt och länge att du skruvade på dig. Jag var så rädd att förlora dig och jag ville att du skulle veta att jag förlåtit dig. Jag förlorade dig till sist och det gör så ont. Så ont. Du borde ha fått leva och se William växa upp. Du ville så gärna att jag skulle få en pojke eftersom att mina systrar enbart fick flickor. Jag minns hur du sa "Du får stå för pojkarna". Här är han nu lilla William, utan både mormor eller morfar. Jag lovar att jag ska visa honom vem du var och vi ska tillsammans lägga blommor på din grav. Jag saknar dig så mamma! Jag hoppas att du har det bra på den andra sidan. Kramar från din yngsta dotter

Det var en gång en liten flicka, del 1 "Skilsmässan"

Flickan var fem år och skulle fylla sex det år hennes mamma och pappa skiljdes. Hon minns en dag hos mormor då något var i görningen. Hon fick inte reda på vad som hände. Det hon minns härnäst är en lägenhet i en annan stad. Huset hon bott i från födseln var borta för alltid. Det finns ett vagt minne av den man som visade sig bo i lägenheten. En normallång, mörkhårig man i början av de fyrtio med rund mage. Flickan har inte så många minnen från lägenheten, men två minnen är starka. Det ena handlar om att flickan är sjuk och hemma från lekis. Mormodern är barnvakt och har lagat spenat till lunchen. Flickan är svullen i halsen och har svårt att svälja. Mormodern hotar med att åka hem och lämna flickan ensam om hon inte äter upp maten. Det hjälper inte, det gör för ont att svälja. För att visa flickan att det är allvar tar mormodern på sig kappan och går ut från lägenheten. Kvar sitter flickan vid köksbordet och hulkar och gråter. Mormodern kommer tillbaka efter ett tag, men skadan är redan skedd. Det andra minnet är ännu starkare. Flickan blir vittne till hur den mörkhårige mannen med den runda magen skriker på mamman. Han börjar jaga mamman runt i lägenheten och fångar henne mitt i ett dörrhål. Han stänger till dörren om mamman och klämmer åt så att hon skriker i högan sky. Flickan är skräckslagen och gråter och gråter. Det här var bara början. Ytterligare tre års misshandel skulle komma och flickan blev vittne till misshandeln gång på gång.

Fnissyoga

Ikväll var jag och yogade på Friskis igen med min kusin. Jag förstår inte! Varje gång är vi trötta och så snart vi tittar på varandra fnissar vi som ett par tonårstjejer. Vi försöker verkligen göra vårt bästa, men det är inte så lätt att få till alla rörelser. Vi anstränger oss, kvider lite, tittar på varandra för att se hur det går. Och vi kan bara inte låta bli att fnissa när vi ser hur vi kämpar :-). Det räcker med att kursledaren nämner alla de namn som yogarörelserna har. Höjdpunkten kommer alltid när vi ligger med benen högt och rakt upp i luften samtidigt som vi lyfter upp halva ryggen och höfterna. Det är rätt svårt att ligga så och medan vi kämpar säger ledaren - Den här övningen är föryngrande sägs det. Jag kläcker med låg röst till kusinen -Jisses, säg inte så! Då kommer jag ju alltid att behöva ligga så här och sen är det kört. Fnissandet börjar och kulminerar och jag får bita mig hårt i läppen för att inte gapskratta. Är vi inte helt otroligt barnsliga? :-) Det tror jag att vi är, men kul det har vi varje gång :-D.

Helgen så långt

Igår natt vid tvåtiden hämtade sambon en kompis från England vid Resecentrum. Jag sa till honom att vara tyst för att inte väcka William. Vad händer? In kommer två fnissande killar som går på rundvandring i huset (kompisens första besök i huset) och till och med passerar sovrummet där jag ligger i sängen. Jag skyndade mig att vända ryggen till för att låtsas att jag sov :-). Skulle jag annars legat där och vinkat till kompisen? Hello! Efter rundvandringen kokar de té och sätter sig i köket och babblar. Det gick bara inte att sova. Vid tre gav jag upp. Jag hade ingen lust att hojta till sambon att vara tyst. Killarna som umgåtts sen barnsben träffas ju inte så ofta. Så jag var smart! Jag "råkade" tappa väckarklockan i golvet. Väckarklockan gick nästan sönder, men det gav effekt. Jag hörde sambon säga att det kanske var dags att krypa till kojs. Äntligen! Tänkte jag. Vad sambon skrattade när jag berättade att jag knuffat väckarklockan i golvet för att få dem att gå och lägga sig :-).

Idag sov vi (vilade) länge, åt frukost vid lunchdags och såg lite på en film som heter War. I övrigt har vi inte gjort så mycket under dagen. Ikväll var vi ett gäng på nio personer som var ute och åt på thairestaurang. Maten var god, men servicen rätt usel. Efteråt gick vi vidare till en pub. Jag försökte ta med William, men volymen var lite hög och jag och William begav oss hemåt. Sambon är nu ute på puben, men har lovat att ta sista bussen hem framåt ettiden. Jag hoppas att han kommer hem då. Jag har haft en massa panik- och dödsångest på sistone och det känns jobbigt att vara själv då. Just nu ligger William i vår säng och jag tänkte krypa ner om en stund och snusa lite på honom innan jag försöker sova.

Lönesamtal

Igår hade jag också lönesamtal på jobbet med min närmaste chef. Det kändes lite pirrigt innan. Jag hade svårt att hitta bra argument för en juste löneökning. Just nu befinner jag mig i en helt annan värld. Jag vill inte ens höra talas om jobbet. Att tänka på att börja jobba får mig bara panikslagen. Jag skulle ju så gärna vilja göra något annat. Och hur ska jag kunna skiljas från William? Visst, det är sex månader kvar och jag hinner kanske att tröttna på att gå hemma. Men att tänka på att gå tillbaks till samma sysslor som tidigare känns inte helt lockande. Inte nu i alla fall. Det sa jag såklart inte till min chef. William fick följa med på lönesamtalet och låg delvis i vagnen och satt delvis i mitt knä. Det funkade bra. Min chef började med att gå igenom, punkt för punkt, listan kallad "Bedömning av kriterier för lönesättning. Jag fick höra en hel del positiva saker som att jag är en kvalificerad medarbetare som levererar hög kvalitet, är flexibel, har en positiv inställning, är organiserad, bra på att leda mig själv, har utvecklats bra i arbetet och är en bra representant för företaget. Wow! Säger jag bara! Det var precis vad jag behövde höra. I våras slet jag häcken av mig och visade verkligen framfötterna. Det vet jag. Priset jag betalade var min hälsa. Jag hamnade på sjukhus efter att ha fått hjärtflimmer. I efterhand tycker jag inte att det var värt det, men nu kommer skörden. En hel massa lovord och en bra löneökning. Jag hade inte väntat mig en större löneökning nu medan jag går hemma. Tydligen vill de uppskatta mig och få mig att återvända sporrad till jobbet. För visst blev det en morot att komma tillbaka och försöka göra ett bra jobb. Att sadla om får kanske vänta :-). Efteråt gick vi ut och lunchade och på vägen hem kände jag mig både glad och nöjd. En bra dag helt enkelt :-).

Besök på förskola

Igår besökte vi en förskola som heter Vittra i samma område där vi bor. En förskola som jag bara har hört positiva saker om. Det är en friskola och i samma byggnad ligger både förskola och grundskola. Så när barnen gått klart förskolan är det bara att börja grundskolan vägg i vägg. De arbetar efter en speciell metod som heter Montessorimodellen.

Så här står det att läsa om Vittras verksamhet:

Vittras idé är att skapa ökade livschanser genom utbildning och lärande. Vår strävan och vår önskan är att alla barn och ungdomar ska få möjlighet att växa - bli självständiga och reflekterande människor med goda kunskaper och färdigheter inför livet.

De teoretiska utgångspunkter som leder oss i vårt arbete har sin grund i tidigare pedagogers och forskares insikter. Genom att ta vara på dessa kan vi själva skapa en stabil grund som vår egen pedagogiska vision kan vila på.

Maria Montessori (1870-1952) var Italiens första kvinnliga läkare. Hon fann att barn under sina olika mognadsstadier, som hon kom att benämna ”känsliga" eller "sensitiva" perioder, är speciellt mottagliga för olika slags kunskap.

Det finns en hel massa att läsa om deras verksamhet och modell. Det känns som att jag har bestämt mig för att ansöka om en förskoleplats där för William. Håll tummarna för att vi får en plats!

Är det någon som hört positiva/negativa saker om Vittra så tar jag gärna emot det genom era kommentarer!

En mysig dag i Norrköping

Idag bestämde jag mig för att ta en tur till Norrköping. Babyland hade kampanjdagar med kraftigt nedsatta priser. Vi har länge tänkt att skaffa en större bilbarnstol till William och Babyland hade ett erbjudande om att få köpa två för 1.995 kr (ord. pris 3.590). Det var kaotiskt i butiken. Den första halvtimman det var öppet var det tydligen folkstormning och alla ville handla bilbarnstolar. Jag tog en chansning och åkte dit, men var inte på plats förrän vid elva och visste inte om det skulle finnas några kvar. Som tur var så fanns det ett antal kvar och en trevlig man i butiken tog, trots en massa kunder, god tid på sig att visa mig bilbarnstolarna. Jag passade också på att fråga om det gick att få köpa en sulky som skulle vara nedsatt endast på lördag. Det känns ju lite onödigt att behöva åka två gånger tur och retur Norrköping inom ett par dagar. Mannen skruvade på sig, men gav med sig till sist :-). Jag köpte dock inte sulkyn i annonsen eftersom den inte kommit hem ännu. Däremot hade de en likvärdig som verkade vara ännu bättre och jag fick den till samma pris inklusive en skötväska. Det blev två bilbarnstolar av märket AKTA GRACO. Den på första bilden heter DuoFlex XTP och kan användas från 6 månader upp till 4-5 år. Den större modellen, Junior Plus, liknar den på andra bilden (RallySport) och används från 4 års ålder. Eller om det till och med är samma :-). Sulkyn är av märket Carena och ser ut som den på bilden fast jag valde svart. Jag kunde heller inte motstå att köpa ett skötunderlägg i serien Tarok, den med hästarna. Vi har ju sedan tidigare spjälsäng, spjälsängsskydd och lakan i serien Tarok och jag är helt såld på dem. Det blev också en del småpryttlar som skedar, pipmugg, set med borste och kam och en pekbok. Innan jag åkte ringde jag min underbara jobbarkompis M som också är mammaledig och bor i Norrköping. Jag tipsade henne om Babylands kampanj och vi mötte upp i affären. William och M:s lilla dotter Siri satt bredvid varandra i sina bilbarnstolar och väntade på att vi skulle avsluta shoppingen. Efteråt åkte vi till ett lunchhak i stan och åt ärtsoppa med pannkakor. På lunchhaket satt ett gäng gamla gubbar som kommenterade Siri och William. De var ett underbart gäng gubbar som var riktigt pratglada och trevliga. Ett sån´t trevligt lunchhak har vi inte i Linköping. Här ska det vara så märkvärdigt. Vi lider av "näsan-i-vädret"-syndromet. Tacka vet jag alla trevliga människor i Norrköping :-). M är en sån fin och omtänksam vän! Hon har alltid tid att umgås, prata och pyssla om nära och kära. Jag saknar att vi inte bor i samma stad, men det är inte så långt emellan och vi försöker ses så ofta vi kan. Efter lunchen åkte vi hem till M och fikade på hennes goda hembakta Drömmar. Vi babblade mycket som vanligt och det är alltid svårt att skiljas åt för att vi har så mycket vi vill prata om :-). Vi hade en jättemysig dag tillsammans! På motorvägen hem kände jag mig glad och nöjd och omtänksamma M ringde mig i bilen hem för att kolla läget. Stor kram till dig M för att du finns där och är sådär alldeles underbar! Puss! :-)

Mammaträff

Igår var det dags för mammaträff igen. Vi skulle ha varit nio mammor med bebisar men blev sju. Det kommer nog alltid att inträffa saker som att barn blir sjuka och mammor som inte fått sova ordentligt. Denna gången träffades vi hemma hos oss på förmiddagen. Det blev ett härligt kaos som vanligt :-). Barnvagnar stod parkerade utanför med sovande bebisar. Babyalarm blev utplacerade för att höra bebisar som vaknade. Barnvagnar stod parkerade i entrén. Filtar var utlagda på golvet. Leksaker blev utspridda överallt. En del barn satt eller låg och lekte medan andra barn blev matade i köket eller bytta på. Vissa barn skrattade, andra gav ifrån sig höga skrik och en del var lite gnälliga av trötthet. Mitt i allt härligt kaos bjöd jag på indisk kryddstark tomatsoppa med räkor, tärningar av persikor och klippt gräslök som frästs ihop. Det blev tydligen en succé och flera frågade efter receptet. Senare blev det kladdkaka med vispgrädde till kaffet. Den sista mamman gick hem vid tretiden och jag ställde mig att betrakta förödelsen. Nejvars, jag skojar bara! Så illa var det inte. Nog fanns det en del använda tallrikar, glas, bestick och grytor som samsades med tomma barnmatsburkar och annat. Jag körde diskmaskinen ett par gånger och tog ett varv med dammsugaren. Sedan sjönk jag ner i soffan med laptopen och en bit kladdkaka med vispgrädde (jag som har lovat mig själv att dra ner på allt onyttigt :-)). Jag pustade ut och kände mig väldigt nöjd där jag satt :-). Jag gillar verkligen det härliga kaoset som blir när vi träffas och jag ser redan fram emot nästa gång!

Allt är bra i mitt liv

I livet utan slut, där jag nu befinner mig,
är allt perfekt, helt och fulländat.
Det förflutna har ingen makt över mig,
därför vill jag lära mig att förändras.
Jag ser det förflutna som nödvändigt
för att vara där jag är idag.
Jag är villig just nu
att börja städa rummen i mitt mentala hus.
Jag vet att det är betydelslöst var jag börjar,
och därför börjar jag med de minsta
och lättaste rummen,
och på så sätt ser jag resultaten snabbare.
Det känns spännande att vara mitt i detta äventyr,
ty jag vet, att jag aldrig kommer att gå igenom denna
speciella upplevelse igen. Jag frigör mig.
Allt är bra i mitt liv.

Denna text som är hämtad ur Louise L. Hay´s bok "Du kan hela ditt liv" tillägnar jag alla som har det svårt. Alla som har upplevt en förlust och befinner sig i mörkret. Hur tufft det än känns, så går livet vidare. Du kommer att gå starkare än någonsin ur din situation. Tro mig! Det finns en mening med allt som händer. Ingenting sker enbart av en slump. Allt är bra i ditt liv.

Att dricka välling på egen hand

Som av en ren slump kom jag igår underfund med att William kan hålla flaskan på egen hand. Vi hade varit på babysimmet och William var väldigt trött och gnällig. Jag hade gett honom hälften av innehållet i omklädningsrummet och han verkade nöjd. Jag lade ner honom i vagnen och medans jag klädde på mig ytterkläderna stod vällingflaskan i vagnen. Plötsligt tar han tag i den och börjar äta och jag bara stod och stirrade. Sambon har försökt få honom till det ett par månader och brukar skoja och säga att han är lat som vill låta oss hålla flaskan. Jag fotade honom med mobilen och skickade till sambon på jobbet som blev glatt överraskad. På kvällen fick sambon själv se med egna ögon. Kanske är William lite bekväm som nu ibland håller flaskan och ibland vill att vi ska hålla :-). Eller också tycker han bara att det är mysigt att bli matad. Här är bildbevis i alla fall :-).

Att sitta på egen hand

Våran lilla William sitter nu allt stadigare på egen hand och verkar väldigt nöjd. Han kan sitta och leka med sina saker en bra stund. Ända tills att han inte når en leksak, tippar över och hamnar i en konstig ställning. Då får mamma rycka ut och sätta honom upp igen :-).

Kväll på tu man hand

I fredags åkte vi till min syster i Åtvidaberg med William. Jag hade packat alldeles för mycket, men så är jag ju en kycklingmamma. Det blev många "ut i fall att-grejor". Jag lämnade honom med tungt hjärta och kände mig ledsen i bilen på vägen hem. Min syster är helt underbar med honom och jag har inte behövt oroa mig. Däremot blev saknaden väldigt stor. Sambon och jag var ute och åt indiskt på Yogi och efteråt gick vi på bio och såg Arn. En film som var mycket bättre än vad jag tänkt. Jag kunde inte låta bli att fälla en tår när en kvinna i filmen blev fråntagen sitt barn. Usch vad hemskt! På vägen hem från bion sa plötsligt min sambo att han saknade William och det stack till i bröstet av längtan efter honom. Vi kom hem vid ettiden och stöp i säng efter en mastig vecka. När jag vaknade dagen efter kunde jag knappt bärga mig innan det var dags att åka och hämta William. Det stormade rejält på morgonen och jag blev rädd att vi inte skulle kunna ge oss ut, men som tur var så mojnade vinden. Min syster sa att han varit en mönsterbebis och sovit hela natten. De fick till och med väcka honom halv tio på förmiddagen :D. Han hade ätit ordentligt och varit så snäll. Då har vi klarat av den första prövningen med att vara utan William en natt och nu hoppas jag att det dröjer tills nästa gång :-).

Till alla olyckligt gifta

I fredags fick jag ett sms från en gammal beundrare. Han hade spårat mig via internet och skrev att han aldrig slutat tänka på mig och att han saknade mig. Minst tio år sen var det vi jobbade tillsammans. Han var då sambo och hade två små barn. Jag kunde bara inte inleda ett förhållande med honom med tanke på hans familj. Idag är jag glad att jag stod emot. Idag är han gift med samma tjej och han skrev i ytterligare ett sms att han är gift men olycklig och att det är jobbigt. Tro fasen att han är olycklig idag om förhållandet var dött redan för tio år sedan. Varför lämnade han henne inte? Det har jag svaret på. Trygghet och så det klassiska "för barnens skull". Tror inte ni alla gifta olyckliga där ute att det vore mycket bättre "för barnens skull" om ni separerade. Nu menar jag inte att ni ska ge upp med en gång! Naturligtvis inte! Men som i den här killens fall, så har han varit olycklig i så många år. Visst, han har tänkt på sina barn. Det är bra! Fast samtidigt hade han tänkt att vänsterprassla med mig! Hur bra är det? Jag vet att han skulle göra exakt samma sak idag. Han vill ha lite krydda i tillvaron genom att vänsterprassla, men han kommer inte att lämna sin fru och sina barn. Aldrig! Han är för vek. Troligtvis känner hans barn av att mamma och pappa inte är lyckliga tillsammans för det gör barn. Nu är han tio år äldre och ännu mer olycklig. Tänk vad livet hade kunnat se annorlunda ut för honom. Jag skrev tillbaka och bad att han skulle tänka över sin situation. Att för en gångs skull tänka på sig själv. Jag skulle inte vilja vara tillsammans med någon som är olycklig med mig. Never! Så alla ni gifta olyckliga människor därute. Tänk er för! Ge inte upp för lätt, men stanna inte heller kvar i ett förhållande som gör dig olycklig. Vem mår bra av det? Ingen. Jag vill bara tillägga att jag också skrev till honom att jag är sambo, har en liten son, är lycklig och inte har några andra planer. Också att min sambo har fått läsa alla sms. Vi har inga hemligheter för varandra. Min lilla familj får ingen skada. Min lilla familj som jag älskar över allt annat.

Bojkotta facebook part 2 :-)

För större bild, gå till http://www.explosm.net/db/files/Comics/Kris/new.png

Veckorapportering

Det har varit en hektisk vecka. I måndags var vi på babysim och på kvällen var jag och tränade yoga på Friskis. Äntligen har jag tagit mig i kragen och köpt ett träningskort! Yogan var bra, men vad jag har stelnat till. Det krävs nog en hel del träning för att få mig i form :-D. Tisdagen spenderade jag tillsammans med min underbara jobbarkompis M och hennes lilla dotter Siri som nu är sex månader. Vi började med att luncha hemma hos oss och efteråt tog vi oss ned på stan för att shoppa lite barnkläder på rea. Efteråt var vi lite trötta och tog en fika på Chocolat. De har underbart gott fikabröd. Igår var William och jag på mammalunch/fika ute i Ekängen. Vi var sju mammor med bebisar den här gången också. Det var jättetrevligt att träffa tjejgänget som vanligt och vi fick god lunch och fika. Nästa vecka kommer gänget hem till oss och det ser jag fram emot. Idag har vi varit på en förhandsvisning hos en fotograf för att beställa bilder på William sedan vi var där på sexmånadersfotografering. Jag har nu beställt ett album med sexton bilder och två förstoringar och det ska bli spännande att hämta ut bilderna om några veckor. Efteråt tog vi en runda på stan och det blev lite mer kläder till William och en hämtlunch från Sukothai. Väl hemma var William jättehungrig och trött och efter lunchen slocknade han och har nu sovit i hela två timmar. Natten som var sov han inte speciellt mycket. Han var ledsen och det beror antagligen på tänderna som är på väg. Jag bar in honom till oss och det slutade med att ingen av oss sov speciellt bra. Vid tretiden bar jag in William till sin säng igen och efter det lyckades jag får lite sömn i alla fall. Imorgon ska jag och sambon, som överraskade mig med att ta ledigt från jobbet, åka med William till min syster i Åtvidaberg. Vi har nu beslutat oss för att tillbringa en kväll på tu man hand och nu har jag vant mig lite vid tanken på att vara ifrån William en natt. Så imorgon kväll blir det att äta ute och vi tänkte även passa på att gå på bio. Är det någon som har pejl på om det går några bra filmer? Tipsa gärna!

Tand nr 2

Igår förmiddag busade jag med William i sängen. Vi brukar leka titt-ut med täcket :-). Rätt som det var böjde han ner huvudet och bet mig i handen. Det var ganska vasst och jag fick för mig att kolla hur långt den första tanden kommit och där var den. Tand nummer två! Man kan bara se toppen på de båda tänderna, men de är på gång. Inte så konstigt att han ska bita på allt och är lite kinkig. Det är en spännande tid nu.

Ny biosoffa

I söndags gjorde vi ett impulsköp. I vår inredda källare som vi håller på att inreda till biorum med filmduk och projektor står nu en ny biosoffa. En svart svängd skinnsoffa med med fällbara ryggar och fotstöd på ytterkanterna och drickahållare och förvaringslådor mellan sätena. Det tillhörde också en stor fotpall så att de som sitter i mitten också kan slänga upp fötterna. Nu är det bara svarta gardiner och lite mysig inredning med biokänsla som saknas. Nu hoppas vi på många biokvällar framöver med inbjudna gäster!

Fallolycka nr 2

Helt otroligt! Den här gången var jag inte med. William satt i sin leksaksbil (eller vad jag nu ska kalla den), en annan variant av en bobbycar kan man kanske säga. Jag stod bredvid och lagade mat och trodde att jag hade full koll. Rätt som det är hör jag en duns och ett skrik alldeles bredvid mig. William hade lutat sig åt sidan och bilen vippat. Han blev jätteledsen och jag kände mig som en dålig mamma. Vad fort olyckor händer. Jag som trodde att bilen var säker. Ibland tror man att man har full kontroll men icke. Stackars William har nu ett blåmärke i pannan, men verkar inte fått några men av det. Vi har nu använt bilen lite mindre vilket är synd för att den är en storfavorit. Han är lite liten för den egentligen, men det har ju gått bra tidigare. Vi får nog vakta honom helt och hållet när han använder den nästa gång. Nu får det vara nog med olyckor!

Att klara av att lämna bort sitt barn för en natt

Nu tycker ni kanske att jag är fånig men det får jag ta. För mig är det att försöka klara av att lämna bort honom för en natt. Min ena syster har erbjudit sig att se efter honom nästa fredag till lördag. Först tänkte jag att det var en bra idé att sambon och jag äntligen kan få komma ut på egen hand. Vi har fortfarande inte firat vår tvååriga förlovningsdag och jag skulle gärna gå på bio. Ju mer det närmar sig så känner jag lite panik inför det. Min syster är jättego´mot honom och en bättre barnvakt finns inte. Dessutom är både hennes man och hennes två döttrar som är i tonåren väldigt engagerade i William. William kommer inte att tykännas, det vet jag. Nej, det handlar om hur JAG ska klara av det. Jag vet att det måste ske någon gång och det är bra att veta att det fungerar. Jag får ta ett snack med sambon ikväll för att bestämma om det ska bli av eller inte. Tänk att det kan kännas så jobbigt! Är det bara jag som är så här fånig? :-)

Att upptäcka världen

William håller på att utforska världen. Han ålar baklänges tills att det tar stopp. Sedan gör han en helomvändning och fortsätter bakåt tills att det tar stopp igen. Så kan han hålla på länge. Han är för himla söt i sin lilla Swedenoverall han fått i julklapp av ena syrran och hennes familj. Just nu sover han sin förmiddagslur och jag passar på att betala räkningar, blogga, chatta med sambon på jobbet och jag ska snart gå och klä på mig :$.

Badkillen

Vår lilla kille älskar att bada och babysimmet är populärt. Igår kväll fick han bada med sambon medans jag hejade på och fotade lite. Han var jättetrött under simmet, men höll skenet uppe och sprattlade med ben och armar. Vi har inte börjat dyka med honom ännu, men vi förbereder honom genom att räkna till tre och blåsa honom i ansiktet innan vi låter honom doppa ansiktet. Han verkar inte reagera på det så mycket och det ska bli spännande att se hur han reagerar på framtida dyk. Visst är han väl söt i den lilla simringen :-).

En händelserik tid

Imorse efter att jag gett William sin välling ställde jag honom upp i knät. Han är alltid snabb med att vilja komma upp efter att han ätit klart. Han började då göra en massa läten som aldrig förr. Da-da-da och en massa andra gullig ljud kom som i långa meningar. Han har tidigare bara hållit på med sina höga skrik och prutt-ljud. De senaste dagarna har prutt-ljuden utökats med ett "da" på slutet och helt plötsligt verkar han ha kommit på hur man pratar. Fast på sitt sätt såklart. Jag bara satt och tittade på honom och förundrades över hur snabbt det går med utvecklingen. Den första tanden verkar att ta tid på sig. Ännu ser man bara toppen på den och det är svårt att få honom att visa den. Access denied :-).

Gravidvattengympamammaträff :-)

Eller vad ska man kalla det? :-) Idag träffades delar av gänget som gick på vattengympa tillsammans under graviditeten. Vi var sju mammor med små bebisar i åldern ca. 6-8 månader som träffades hemma hos P. Jag tror att vi är tio eller kanske elva tjejer totalt. Det är mest för vår egen del som vi träffas. I alla fall så länge barnen är riktigt små. Alla små satt på golvet eller hasade sig omkring och från och med nu blir det till att träffas hemma istället. Personalen på Waynes Coffee kan nu andas ut lite :-). Det är hektiskt när vi alla träffas. Det ska matas, bytas, och underhållas och vi försöker hinna pratas vid mellan varven. Vi åt en jättegod soppa som bestod av ostsoppa (tror jag att det var) med färsk tortellini i och gott nybakat bröd från Lanemos Konditori. Vi har pratat om att hitta på lite andra saker tillsammans framöver som barnvagnsbio, shoppingresor och barnfria kvällar. Det känns verkligen kul att få hänga på det här gänget. Alla är så himla trevliga! Nästa vecka ska vi träffas hemma hos S och veckan därpå har jag bjudit in gänget hit. Om du läser det här P så tack så jättemycket för att vi fick komma hem till er mysiga lägenhet! Sköt om dig och din söta lilla goá kille! Kram!

Efter regn kommer solsken

Den här dagen blev bättre. William sov lite längre och fick inte sin välling förrän kvart i tio. Han gnäller aldrig om morgnarna utan väntar tålmodigt. Han vaknar oftast en gång per natt och efter att vi stoppat in nappen somnar han om. Vid åttatiden vaknar han igen och jag brukar bära in honom till oss och vi somnar om tillsammans. Det är så mysigt! Efter att han ätit klart sin välling bytte jag på honom och klädde på honom. Han satt snällt i sin stol och lekte medans jag åt frukost och han satt lika snällt i sin lilla bil medan jag gjorde mig i ordning. Efter det lekte vi en stund och därefter blev han trött och sov en timma. Jag sprang runt och städade upp lite och ringde fotografen för att boka en förhandsvisning av bilderna. William vaknade och det blev dags att fixa lunch åt honom. Vi tog sedan en promenad till centrum för att källsortera lite sopor och handla lite mat. Hemma igen fick jag en väldig fart med att göra storkok till William bestående av potatis, morötter, broccoli och köttfärs. Tio matlådor blev det. Jag har börjat laga barnmat en gång i veckan. Ibland får han ett par burkar färdigmat men annars försöker jag hålla mig till hemlagat. Jag får se hur länge och mycket jag orkar. Jag gjorde samtidigt en köttfärslimpa och stekte ett antal kotletter och lite annat kött. William sov mestadels av tiden, men senare satt han med i sin stol och busade medan jag portionerade upp hans puré. Han har kommit på lite bus som han kör med. Han iakttar mig tills att jag tittar på honom. Då lägger han huvudet på sned och inväntar att jag gör samma sak. Sedan skrattar han så han kiknar. Gulleplutten! Så söt han är! Jag stod timmar i köket och efteråt satt jag ner och åt lite hemlagad tomatsoppa och gav William sin gröt. Jag kände mig helt slut. Efter det diskade jag upp och det blev dags att packa badväskan för att åka på babysim. Vanligtvis går vi på måndagar, men i måndags var vi på Ortopeden. Det är skitjobbigt att gå på kvällen när vi är trötta och jag föredrar verkligen dagtid. Sambon fick simma med William idag och jag stod på kanten och hejade på och fotade. Efteråt var William helt slut och grät i duschen. Han somnade i bilen på väg hem och det kändes grymt att väcka honom. Hemma fick han hoppa i pyjamasen och sedan satt han med vid köksbordet och åt en flaska välling. Efter en halvtimma lade jag honom i sängen och han somnade ganska snabbt. Nu har jag varit och vänt på honom och det är dags för ett par trötta föräldrar att få sig lite sömn. Även att det varit en krävande dag känner jag mig nöjd och tillfreds. Jag tror att jag kommer sova gott i natt.

Skitdag

Idag har det varit en riktig skitdag. Det har regnat och pulkturen blev inställd. Vi har fått låna en tjusig rosa liten pulka med bälte i av syrran som jag tänkte pröva. Det sket sig. William har varit hyperaktiv idag och jag har bara varit trött, frustrerad, uttråkad och deppig. Deppig för att jag saknat vuxet sällskap och för att jag saknar sambon när han är på jobbet. Jag har sms:at några vänner som jag hade hoppats på skulle höra av sig. Jag har känt mig som en dålig mamma för att jag inte orkat leka med William lika mycket som han velat. Han har ålat omkring baklänges på golvet och skrikit av frustration när han hamnat i ett hörn. Han har suttit i hoppgungan en stund tills att jag blev tvungen att ringa ett samtal och han blev frustrerad av att han inte fick någon uppmärksamhet. Så vi har lekt titt-ut i sängen med täcket en stund tills han tröttnade. Jag har försökt få honom intresserad av en boll och det funkade en stund. När jag försöker läsa för honom ur en bok sparkar han, fäktar med armarna, viker sidorna, vrider sig som en mask i knät och börjar skrika. Han börjar bli tung nu och armarna orkar inte hålla honom uppe lika länge för att gunga med knäna eller att göra flygturer. Vad jag än hittar på tröttnar han snart och gnäller och jag vet inte vad jag ska hitta på härnäst. Kanske är han lite extra kinkig nu när han håller på att få tänder. Det enda jag lyckats åstadkomma idag (förutom att leka, byta blöjor och mata) är att ringa om en radonmätning vi just nu genomför. Bokat en tid för att besöka ett dagis i närheten. Påbörjat processen med att beställa bilder från när jag var och fotade William på hans sexmånadersdag och även att beställa en förstoring på sambon och mig med gravidmagen. Duschat, lagat tomatsoppa och bloggat. Varit irriterad på kattstackarna som far runt benen för att få uppmärksamhet. Bråkat med sambon så att vi nu sitter vid datorn i var sitt rum. Jag kramade och pussade lite extra på William innan jag lade ner honom i spjälsängen för natten. Jag älskar honom av hela mitt hjärta. Min vackra, spralliga, charmiga lilla gosunge. Nu är det dags att gå och vända honom om innan jag kryper till kojs. Jag brukar alltid kika in till honom innan jag lägger mig och hittar honom alltid liggandes på tvären med fötterna ut genom spjälorna :-). Imorgon blir en bättre dag. Imorgon ska vi ut. Om det så bara är till livsmedelsaffären :-).

Besök på Ortopeden

Igår var jag med William hos Ortopeden. Vi hade fått en tid för att kolla upp Williams bäcken eftersom barnläkaren på BVC misstänkte att allt inte stod helt rätt till. Vi tog bussen till sjukhuset och kom dit en aning tidigt. Jag satte mig i väntrummet med William i knät och som alltid började främmande människor prata och gulla med honom :-). Två läkare tittade på röntgenbilden och klämde på honom. Skillnaden mellan höger och vänster höft var enligt läkarna marginella och ingenting som behöver åtgärdas. Vad skönt! En sten föll från mitt bröst. William var helt ovetandes där han låg och pratade och log mot läkaren som böjde hans båda ben i alla möjliga vinklar :-). Vi tog en promenad hem och hemma pustade jag ut i soffan med William i knät ätandes en flaska välling. Den här veckan har jag bestämt mig för att ta det lite lugnt. Idag går jag fortfarande i morgonrocken och såsar. William somnade för en halvtimma sedan och jag tänkte ta en dusch innan han vaknar. Det enda jag tänkt att göra idag är att ringa några samtal och laga lite mat. Jag tänkte försöka mig på att göra tomatsoppan som vi åt på nyårsafton. Det regnar ute och det känns just nu mysigt att sitta i soffan på övervåningen under takfönstret och höra regnet smattra mot rutan. Idag blir det kanske ingen promenad utan en riktig slappardag. Vad skönt! Hoppas att du som läser får en bra dag! (Röntgenbilden förställer inte Williams bäcken :-)).

Min naprapat och djupa tankar

Min naprapat är inte som andra naprapater. Han är för alternativmedicin och utöver både zonterapi, akupunktur, healing och är som en öppen kanal för det mediala. Han har räddat flera människors hälsa genom sina behandlingar. Jag har sett nedgångna människor som varit askgrå i ansiktet få färg och skratta igen. Jag går där för min hjärtklappning och ångest och han utöver de flesta behandlingsformer på mig. Han har fått mig att "se" min mamma och hjälpt mig att kontakta henne genom mina tankar. Jag har känt både glädje, smärta och sorg. Han har fått mig att bli mindre rädd för att dö och det är jag honom evigt tacksam för. Visst är det konstigt att människor som röker, dricker och lever osunt lever tills att de blir hundra? Visst är det konstigt att människor som lever exemplariskt lever tills att de blir femtio. Tjugo procents arv har vi från våra fäder och det kan vi inte komma ifrån. Fast du kan leva sunt för att förbättra dina chanser, helt klart! Jag har börjat med ett kosttillskott bestående av havsalger som innehåller alla vitaminer och mineraler som du kan tänka dig. Vi har förbrukat våra jordar och får inte i oss de näringsämnen vi behöver. Det är inte konstigt att vi drabbas av sjukdomar och elände. Är det någon som vill ha tips om kosttillskottet så hör bara av dig. Jag tror att vår tid på jorden är utstakad från början och det är ganska fascinerande. När det är dags är det dags. Jag jobbar stenhårt på att leva i nuet och att inte vara så besatt av att veta när jag ska dö. Det kan ju ta trettio-fyrtio år till om jag har tur. Jag tänker nu att jag är så otroligt tacksam för att jag får finnas här och nu. Det finns en mening med allt som händer. Så är det bara. Så lev och njut! Om dagen inte går som den ska, tänk att det finns en mening med det. Det kanske är något du ska lära dig? Tänk på att ren och skär lycka inte kan uppnås förrän man har nått botten. Inte för att alla ska gå och nå botten. Det gäller bara för vissa av oss. Men nedgångarna gör att vi ser så mycket tacksammare på livet vid en uppgång. Livet är upp och ned, precis som det ska vara.

Nyårslöften?

Har jag några nyårslöften? Jag var tvungen att fundera en stund. Här kommer listan:

* Förverkliga mina drömmar, vissa av dem är hemliga :-)
* Bli mer lugn och harmonisk med hjälp av rätt träning och kost
* Arbeta mer på min och min sambos relation
* Njuta av de sista månaderna i frihet innan jag börjar jobba igen
* Njuta av Williams alla framsteg
* Se till att öka myskänslan i huset med hjälp av vackra föremål
* Skänka saker och pengar till välgörande ändamål
* Jobba på relationerna till mina vänner och min familj
* Ta hand om bilen bättre så att pappa kan vara stolt över den
* Sortera bort saker som vi inte använder
* Uträtta saker som ska få mig mindre stressad när jag väl börjar jobba
* Gå i terapi för att försöka motarbeta min ångest
* Tänka positivt och jobba med mitt heta temperament
* Vara världens bästa mamma åt min son

Det finns säkert en hel del ytterligare saker som jag vill ha med. Det här kom upp för mitt inre utan någon som helst ordning och då är det vad som gäller. Nu återstår bara att försöka genomföra det :-).

Nyårsafton

Nyårsafton är över och det känns skönt! Det är alltid lika stressigt kring jul och nyår och med en bebis blir det liksom ännu mer stressigt. På nyårsaftonens morgon var det dags att börja förbereda inför festen. Som värdpar blev vi tilldelade att göra huvudrätten. Jag är ingen expert på matlagning och blev inte överförtjust över vår uppgift. Det tog ända till lördagen innan att bestämma vad vi skulle äta och ända till kvällen innan med handlingen. Sambon överlät matlagningen till mig vilket gjorde mig nervös :-). Det är ganska mycket mat att tillaga för fjorton personer. Vi hade bestämt att göra fläskfilé med champinjonsås som i stort sett bara består av champinjoner, grädde, fransk senap, vitt vin, salt och peppar. Till det klyftpotatis och efter att ha skalat och skivat närmare 40 potatisar kände jag bara för att ge upp. Sambon kom förbi och skivade fläskfilén medan jag började steka köttet. Jag hade duschat tidigare och kunde bara tänka på hur mycket stekos jag skulle lukta efteråt. Det fanns inte en chans att hinna med ytterligare en dusch. Vid halv sex kom de första gästerna och började göra desserten som skulle in i frysen. Den bestod av en slags hallonmousse med krossade mandelbiskvier som var riktigt god. Efter ytterligare en halvtimma kom nästa gäster och började göra förrätten bestående av tomatsoppa med en klick av persikor, räkor och gräslök i mitten. En riktigt kryddig soppa som var helt suveränt god. De övriga gästerna hade med sig bröd, sallad, ingredienser till en fördrink, snacks och fyrverkerier. Trots att soppan var suveränt god lät det som att huvudrätten gick bäst hem. En av gästerna har kockat tidigare och fick fixa den sista touchen på såsen och det gjorde susen. Det blev en nykter kväll för mig. En fördrink och ett glas vin fick räcka. Jag vet att min hjärtklappning blir sju resor värre annars och att jag får en sömnlös natt. Stackars William hade svårt att sova för allt ståhej och alla nyårsfyrverkerier och det blev inte så mycket sömn för honom under natten. Nästan alla gäster lämnade festen vid ettiden för att hinna med de sista tågen/bussarna hem. En jobbarkompis med flickvän skulle stanna över natt. Vi satt tillsammans med ytterligare en kille från jobbet uppe efter att de övriga gästerna flytt. Det var faktiskt den trevligaste delen om jag ska vara ärlig :-). Vi pratade, lyssnade på musik och åt lite av huvudrätten som blivit över (klockan halv tre på natten :-)). Vi kom i säng vid fyra och då var vi lite lagom trötta kan jag lova. På nyårsdagen vaknade William vid niotiden och efter en flaska välling somnade han om mellan oss i sängen och sov tills att jag väckte honom halv tolv. Det ni! :-) Nu är det över. Ytterligare ett år har passerat och jag ser fram emot att få se Williams alla framsteg under det nya året. God Fortsättning på det nya året alla bloggare! Det här året ska bli ett bra år för oss alla!

William 7 månader

William blev den 31 december 7 månader. Det händer mycket utvecklingsmässigt nu och det är väldigt spännande att följa honom. Han sitter själv nu utan stöd om han får hjälp att ta sig till sittande ställning. Han ålar sig baklänges längre och längre sträckor. Han äter själv små rånbitar som han får i sin hand. Han verkar att komma på fler olika sorters ljud och så snart han kommit på ett nytt ljud är det jättekul att öva på det. Det senaste är att smacka med läpparna precis som att mana på en häst :-). Han håller fortfarande på med sina pruttljud (saliven sprutar lång väg) och sina gälla ljud som igår fick syrrans "nyckelknippshittare" att börja pipa (en sådan som piper när man visslar för att försöka lokalisera nyckelknippan). William har en energi utan dess like och hoppgungan och en bobbycarliknande sak som tutar, spelar och har olika ljud för sig får honom att göra av med lite överskottsenergi :-). Han älskar att busa och kiknar av skratt när vi hissar upp honom i luften, leker titt-ut, pruttar och kittlar honom på magen och när vi säger enligt honom roliga ljud som "Aaaaatjoooo". Han äter med god aptit. Tre vällingflaskor om dagen och däremellan en stor portion med just nu hemmalagad puré (potatis, morot, palsternacka och nötkött), en och en halv portion äpple-pärongröt och minst ett mellanmål med mosad eller riven frukt. Idag har vi varit och röntgat Williams bäcken. Sist vi var på BVC tyckte barnläkaren att det verkade som att höften inte satt helt rätt. För att vara säker skickade han en remiss till Röntgen och på måndag har vi en tid på Ortopeden. Jag hoppas verkligen att det inte är något fel! Just nu sover han och jag kan bara inte sluta att se mig mätt på honom. Han är så underbar. Så fin, så vacker att jag inte finner några ord. Min älskade lilla pojke som jag älskar över allt annat. Puss på dig!/Mamma